Blogg enligt Fru K

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

2010-12-26T23:00:00.010+01:00

Varför skriver jag det här just nu när allt bara handlar om att vänta på bebisen (KOM UT!!!)? Ger knappast en ärlig bild av mig i vanliga fall.

Nåväl.

Idag har jag haft på mig ljuslila mamma-tröja från H&M, sådan som man kan ha även när magen är mindre och brösten större (av mjölk) samt svarta mammamjukisbrallor från Mama (ärvda av min kusin) med ett inte så snyggt nyupptäckt hål i sömmen där bak.

Very tjusisch.

Dag 13 – Den här veckan

2010-12-18T14:51:00.000+01:00

Den här veckan har varit full av frustration och väntan. I lördags natt var vi inne på Förlossningen med regelbundna värkar, barnmorskan bedömde att förlossningen var igång och att vi kunde komma tillbaka när jag inte längre orkade med mina värkar. Vid 08 på morgonen sa hon "Jag tror att det blir bebis på mitt pass." Det var i lördags för en vecka sedan.

I måndags var jag hos min barnmorska på MVC som sa "Det är ju igång, blir nog bebis inom några dagar. Kanske får jag förlösa dig på onsdag när jag är på Förlossningen?"

Nu är det lördag igen. Värkar kommer och går, endast magen består.

Jag är inställd på själva väntan, att man inte kan förvänta sig att en bebis kommer när man vill, men det är så sjukt jobbigt med alla falska alarm som kommer. Dessutom måste ju vi ha barnvakt till I, annars får jag föda barn utan J (och det vill varken han eller jag). Barnvakter finns inte i samma stad, tyvärr, varför vi behöver ha lite framförhållning. Sjukt irriterande att två gånger ringt hit folk som åkt långt för falskt alarm. Också enormt stressande.

Så, den här veckan har jag varit sur.

Dag 12 – I min handväska

2010-12-15T21:36:00.002+01:00

Jag har för tillfället en stor svart handväska från Tiger of Sweden. I den finns:

Röd plånbok jag fick av J i julklapp för ett par år sedan.
Telefonen, iPhone 3Gs, köpt för min första jourkompsersättning.
Fodral till telefonen som jag aldrig använder.
Liten necessär som oftast innehåller puder, läppglans x2 (färgat och ofärgat), hårsnodd, hårklämma och cerat.
Elizabeth Ardens 8 hour cream
Vattenflaska
Halstabletter (Fishermans friend, de grönvita)
Nässpray
Stämgaffel
Almanacka
Pennor och post-it-lappar, i huvudsak från läkemedelsbolag.
Näsdukar
Fingervantar
Ett fodral i A5-format som jag har mer eller mindre viktiga papper i, för tillfället min blodgruppering och garantin på den nya barnvagnen.
Någon slags salmiakgodis, can´t live without it.

Tror det var allt. Lägger till mer om jag hittar något. :)

Dag 11 - Mina syskon

2010-12-07T20:59:00.001+01:00

Jag har ett syskon - lillebror. Min lillebror är blott femton månader yngre än jag. Pappa säger att han alltid ville ha sex barn, och att mamma var med på det, men efter lillebror tog det ändå slut. Har viss förståelse, redan, för att man stannar efter två barn.

Nåväl, lillebror. Han har i 18 år drivit mig till vansinne. Jag har varit så fruktansvärt arg på honom när vi var tonåringar (och innan dess också) att jag minns hur det svarta vansinnet drabbade mig och slog ut allt annat. Kanske var det bra, att jag blev så rädd för mitt eget ursinne när jag var tonåring och slogs mot en som (tyvärr) var starkare än jag. Annars hade jag kanske varit en annan person nu.

Efter att jag flyttade från hemstaden, och lillebror senare också gjorde det, driver han mig sällan till vansinne. Möjligen om vi ska passa en tid tillsammans. Inte min brors starka sida. Nej, istället har han faktiskt, på riktigt, blivit en av mina bästa vänner. Vi bor inte i samma stad, men vi pratar med varann flera gånger per vecka, och min dotter älskar honom innerligt.

Dessutom är jag stolt över min lillebror. Han är musiker och klarar sig rätt bra i en av de värsta brancherna som finns. Han är kreativ och plikttrogen, inte en helt vanlig kombination. Ibland fattar jag inte hur han orkar hålla i, men det gör han, och det verkar löna sig.

Ett av de starkaste skälen till att jag vill ha fler än ett barn är min och lillebrors relation som vuxna. En sådan relation önskar jag mina barn.

Dag 10 - Det här hade jag på mig idag

2010-12-06T20:25:00.003+01:00

Kläder för kvinna i nionde månaden.

Enough said.

Dag 09 - Min tro

2010-12-06T20:22:00.001+01:00

En gång hade jag så bra formuleringar på vad min tro var. Jag skrev uppsatser i högstadiet och på gymnasiet om tro som gav mig fina betyg i svenska och religion. Jag hade en djupt intellektuell övertygelse på vad tro är. Och jag trodde verkligen, ett tag. När jag konfirmerade mig var jag helt övertygad om Gud och Jesus och hela faderutten.

Strax därefter fick jag insikt om varför jag aldrig kommer att vara aktivt kristen (i bemärkelsen aktiv inom någon kyrka). Skillnaden på mig och de andra i Kyrkans Unga var att jag trodde på Gud, de andra älskade Gud. Jag har aldrig någonsin fått något känslopåslag i samband med det jag definierade som tro. Den andra skillnaden var att det jag uppfattade som kristet (vara i första hand nära sina medmänniskor och hjälpa dem) inte alls delades av mina kristna vänner. För dem handlade gudstro i första hand om dyrkan och att Gud skulle hjälpa just dem.

Inget för mig. Hej då, Kyrkans Unga. Hej då, Gud och Jesus. Jag tror på kärleken till mina medmänniskor.

Missförstå mig inte, jag vet att alla inte är så. Jag har träffat många fantastiska kristna människor, inte minst min mamma och mina svärföräldrar. Jag uppfattar det som att de går till kyrkan för att där få styrkan att utföra kristna gärningar. Känner inga som gör så mycket för gamla och ensamma som de tre. I trons namn görs många fantastiska saker. Faktiskt.

Tro för mig idag är att erkänna för mig själv att det finns värden i livet som inte är faktiska. Tro är att få lite hjälp med att orka hjälpa andra människor. Tro är ett sätt för många människor att samlas.

Möjligen är det viktigaste jag tror på inte Gud eller kärleken mellan människor utan den tro jag hittade för inte så många år sedan. Tron på mig själv.

Dag 08 – Ett ögonblick

2010-12-02T22:18:00.000+01:00

Välja ett!? Det är ju omöjligt. Väljer det senaste som fick hjärtat att svälla.

Igår kom I uppkrypandes till mig i soffan, la armarna om mig och sa "I älskar mamma".

Människor som säger att man inte har barn för sin egen skull är inte kloka.

Dag 07 – Min bästa vän

2010-12-01T22:30:00.000+01:00

Det här börjar bli löjligt. Har inte alla inlägg hittills handlat om hur mycket jag älskar min man? För, min bästa vän är J, självklart. Finns ingen annan som kommer i närheten.

Men, jag tycker själv att jag börjar bli tröttsam. Jag älskar J. Enough.

Jag har ingen bästis. Tänkte alldeles nu att det har jag aldrig haft heller. Det är nog inte helt sant, för Jossan var min bästa vän på högstadiet. Oj, vad många gånger jag suttit i hennes fåtölj och pratat om, mest, killarna i skolan. Vi pratade nog lite om andra saker också, har något svagt minne om att vi var väldigt djupa av oss.

Sedan dess har jag inte haft EN bästa vän, och det har jag inte nu heller. Jag har flera gånger varit del av en liten grupp nära vänner, men där inte en särskild har varit min bästa vän. Av alla personer jag tänker på nu bor jag inte längre i samma stad som en enda, vilket är tråkigt. Hade gärna bott närmre N och hela hennes stora familj, tex.

Jag har många gånger varit nära vän med killar och män. Eller, så har jag trott. För nästan alla gånger har det visat sig att vänskapen var från ett håll, från andra hållet kom det förälskelse. Det gör mig lite sorgsen, speciellt som det gör att jag gått miste om flera underbara män i mitt liv. Det gör också att jag nu drar mig för att komma en annan man än J nära.

Jag ser på Våra vänners liv och kan verkligen längta efter en sådan vänskap som de har. Tänk om jag hade kvar några av mina gamla godingar som träffades regelbundet för middag. Jag har haft det så, men det försvann ungefär samtidigt som det kom jobb, respektive och barn in i bilden.

Missförstå mig inte nu. Jag har många fina vänner, och det råder ingen brist på människor att äta middag eller ta ett glas med. Men bästisar har jag inte längre.

Dag 06 - Min dag

2010-11-30T21:07:00.001+01:00

Min dag idag är inte precis som alla andra dagar. Jag är hemma nu och väntar på bebis, för tillfället sjukskriven. Både J och I är förkylda och därför har vi varit hemma alla tre idag. Jättemysigt, men tråkigt med massa förkylning.

Vi sov länge, åt lång frukost och har byggt mycket lego med I. Jag och J har äntligen bestämt i vilken ordning vi ska göra allt vi vill och behöver göra i huset. Vi har ätit pepparkakor. Jag och I har varit på VC med henne och fått jaså-svar, som vanligt (varför tar jag henne till VC eller BVC?!).

Jag har också fått stora skälvan, i efterhand. På väg från parkeringen in till VC snubblade jag i en grop och föll handlöst framåt. Det är aldrig roligt att ramla, men speciellt inte när jag bär på min dotter och dessutom är gravid i v 37. Lyckades ramla på knäna (aj) och ta emot I med ena handen och mig själv med andra. Slog inte i magen, och I landade mjukt i snön. Förutom ont i knäna och rejält ont i mina fogar gick det bra. Men läskigt när jag tänker att jag kunde skadat oss alla tre rejält.

Sen har jag med fogsmärtor på ren envishet köpt tyg till 4 (!) gardiner jag ska försöka sy i veckan. Jag har ätit pizza, haft mer ont, sövt barnet och ska nu titta på House.

Sov gott!

Dag 05 - Vad är kärlek?

2010-11-29T12:56:00.003+01:00

Lätt.

Kärlek är jag, J och I tillsammans.

Lätt.

Dag 04 - Det här åt jag idag

2010-11-28T21:45:00.000+01:00

Rullmackor med prästost, skinka och gurka. Kaffe till det.
Fruktstund med I; banan och äpple.
Nybakta lussekatter.
Fick craving på fiskbullar, J gjorde potatis med fiskbullar i dillsås.
Nybakt lussekatt och kaffe.
Spaghetti Carbonara.
Ostmacka och mjölk.

Hade ju varit roligare om det varit en dag när jag faktiskt lagat mat. Speciellt som jag nyss skrivit om hur mycket jag gillar att laga mat.

Dag 03 - Mina föräldrar

2010-11-27T13:38:00.001+01:00

Jag har alltid tänkt att "så ska jag aldrig göra mot mina barn".

När jag blev förälder själv visade det sig att mina egna föräldrar inte är så dumma. De har gett mig och min bror en trygg uppväxt med mamma i huvudsak hemma med oss.

Vi hade inte bara våra föräldrar utan även andra släktingar nära oss när vi var små. Det kommer inte mina barn att ha, eftersom vi har valt att bo i förskingringen. Tur att det finns Skype.

Mamma och pappa lärde mig och min bror att vi är bäst och att vi alltid kan be dem om hjälp. De lärde oss att ta hänsyn till andra människor. De lärde oss att arbeta för de vi vill ha.

Kan jag lära mina barn det är jag nöjd.

Dag 02 - Min första kärlek

2010-11-26T09:31:00.001+01:00

Det här är svårt. Dels för att jag inte vet vad jag ska räkna som min första kärlek. Dels för att jag inte är helt anonym här på bloggen och därför inte kan skriva riktigt vad jag skulle vilja.

I alla fall.

Min första riktiga förälskelse var min konfirmandledare, tillika prästens son. Han var så snygg, och spelade gitarr så bra, och var helt lagom mycket äldre. Jag och alla de andra konfirmanderna trånade efter honom, och han förstod ingenting. Han var bara underbar. Och, visade det sig rätt snart, helt menlös. Jag kommer inte ens ihåg längre om jag sjöng duett med honom på konfirmationen eller om jag bara önskade det.

Min första riktiga romans var underbar. Vi var bästisar och mycket mer än så. Jag ångrar så att jag lät min stolthet och feghet stå i vägen för ett riktigt förhållande. Eller, kanske var det min stolthet och hans feghet som stod i vägen. Jag vet inte. Samtidigt kan jag inte ångra något.

För. i allt väsentligt är det J som är min första kärlek. Inte för att han var min första, utan för att vi två tillsammans lärde oss vad kärlek är. Kärlek är passion, vänskap, löften och total tillförlitlighet. Det har jag med J.

Dag 01 - Presentera mig själv

2010-11-25T09:35:00.000+01:00

Jag är Fru K. Fru K är gift med Herr J, och efter 10 år tillsammans är jag fortfarande övertygad om att det är mannen, människan, för mig. Och att jag är människan för honom. Det senare tog längre tid att bli övertygad om än det första.

Jag är mamma till världens bästa, lilla I. Lilla I ska snart bli stor, eller i alla fall storasyster. Lilla I har gett mig så oerhört mycket, kunde inte ens ana innan. Varje dag är fylld av stora känslor, dels vanmakt ("det är för kallt att gå utan strumpor till dagis") och dels, mest, ren och skär lycka. Den lilla människan ger mig och J så mycket lycka och stolthet att inget annat kommer i närheten. Hur skitig världen än är omkring oss, och hur utmattad jag än är kan ett leende från I göra att solen strålar och världen ler.

Jag har liten storfamilj och stor svärfamilj. Jag tycker så mycket om allihop, men är samtidigt oerhört nöjd över att ingen av dem bor i samma stad som jag. För mycket av det goda, ni vet. Möjligen kommer jag ändra mig när jag nu blir tvåbarnsmamma. Lite hjälp skulle inte vara fel. Eller?

Jag gör AT på ett mellanstort sjukhus och är förundrad över hur roligt det är att jobba. Funderar mycket på vilken specialitet jag ska välja (söka) i framtiden. Just nu är jag smickrad över ett fint jobberbjudande och kan inte tänka klart. Det behöver jag inte heller göra, eftersom liten bebis kommer före ett sånt beslut.

Jag bor i en stad som jag inte valt, kanske har staden valt mig. Både jag och J undrar hur det blev såhär, men på något sätt blev det ändå rätt. Nu. Framtiden kanske väljer något annat åt oss. Eller så väljer vi. Kanske bättre så.

Jag bor sedan ett halvår i mitt och J:s hus. Vårt första hus, vår första trädgård, vårt första lån. Mer att göra, men skönare att leva. Dyrare att leva, men skönare att leva. Fler beslut att ta, men skönare att leva.

Jag träffade J via musiken, och mycket av det som visat sig vara betydelsefullt i mitt liv har varit pga musik, eller i alla fall ackompanjerat av musik. Violan ligger på hyllan - ljug, den hänger på väggen - men kanske kan den få komma tillbaka i mitt liv igen. Sen. Sången ligger jag också lågt med nu, visade sig funka dåligt tillsammans med preggo-grejen. Sången ska komma tillbaka i mitt liv. Snart.

Jag är plågad av min graviditet den här gången. Var tvungen att gå hem från jobbet tidigare än jag hade tänkt eftersom jag helt enkelt inte kunde sköta mitt jobb längre. Det är svårt när man bara sover 3 timmar per natt. Foglossning är en bitch. Graviditet är en bitch. Belöningen är dock värd mödan. Utan tvekan.

Vad tycker jag om? Kanske behöver man inte ha med det i en presentation, i alla fall inte som eget stycke. Jag tycker om det jag redan skrivit om. Och mat. Äta mat, laga mat, prata mat, läsa mat. Och ha kalas. Inte fest - kalas. Jag tycker om att göra tårtor. Jag tycker om att sticka, även om jag inte har gjort det sedan I föddes. Jag tycker om att läsa böcker, tjocka, inbundna böcker men även pocketdeckare.

Har jag missat något? Japp. Massor. Men det ger sig. Något ska jag väl göra när jag är 55?

30 dagar

2010-11-25T08:56:00.000+01:00

Den här bloggen finns ju inte längre, egentligen. Men nu är jag hemma och tillbringar mycket tid framför datorn i väntan på bebis. Väljer att hänga på 30 dagar-grejen, så länge det håller. Håll till godo!

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Lista

2010-02-27T13:55:00.007+01:00

Blev så sugen, och jag har inget bättre ställe att lägga den än här:

"BBC believes most people will have only read 6 of the 100 books here. How do your reading habits stack up? Look at the list and put an ‘x’ after those you have read." (och jag fetar, som Mårr!)

1 Pride and Prejudice - Jane Austen
2 The Lord of the Rings - JRR Tolkien
3 Jane Eyre - Charlotte Bronte
4 Harry Potter series - JK Rowling

5 To Kill a Mockingbird - Harper Lee
6 The Bible
7 Wuthering Heights - Emily Bronte
8 Nineteen Eighty Four - George Orwell
9 His Dark Materials - Philip Pullman
10 Great Expectations - Charles Dickens

11 Little Women - Louisa M Alcott
12 Tess of the D’Urbervilles - Thomas Hardy
13 Catch 22 - Joseph Heller
14 Complete Works of Shakespeare
15 Rebecca - Daphne Du Maurier
16 The Hobbit - JRR Tolkien
17 Birdsong - Sebastian Faulk
18 Catcher in the Rye - JD Salinger
19 The Time Traveler’s Wife - Audrey Niffenegger
20 Middlemarch - George Eliot

21 Gone With The Wind - Margaret Mitchell
22 The Great Gatsby - F Scott Fitzgerald
23 Bleak House - Charles Dickens
24 War and Peace - Leo Tolstoy)
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy - Douglas Adams
26 Brideshead Revisited - Evelyn Waugh
27 Crime and Punishment - Fyodor Dostoyevsky
28 Grapes of Wrath - John Steinbeck
29 Alice in Wonderland - Lewis Carroll
30 The Wind in the Willows - Kenneth Grahame

31 Anna Karenina - Leo Tolstoy
32 David Copperfield - Charles Dickens
33 Chronicles of Narnia - CS Lewis
34 Emma - Jane Austen
35 Persuasion - Jane Austen
36 The Lion, The Witch and The Wardrobe - CS Lewis
37 The Kite Runner - Khaled Hossein
38 Captain Corelli’s Mandolin - Louis De Bernieres
39 Memoirs of a Geisha - Arthur Golden
40 Winnie the Pooh - AA Milne

41 Animal Farm - George Orwell
42 The Da Vinci Code - Dan Brown

43 One Hundred Years of Solitude - Gabriel Garcia Marquez
44 A Prayer for Owen Meaney - John Irving

45 The Woman in White - Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables - LM Montgomery
47 Far From The Madding Crowd - Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale - Margaret Atwood
49 Lord of the Flies - William Golding
50 Atonement - Ian McEwan

51 Life of Pi - Yann Martel
52 Dune - Frank Herbert
53 Cold Comfort Farm - Stella Gibbons
54 Sense and Sensibility - Jane Austen
55 A Suitable Boy - Vikram Seth
56 The Shadow of the Wind - Carlos Ruiz Zafon
57 A Tale Of Two Cities - Charles Dickens
58 Brave New World - Aldous Huxley
59 The Curious Incident of the Dog in the Night - Mark Haddon
60 Love In The Time Of Cholera - Gabriel Garcia Marquez

61 Of Mice and Men - John Steinbeck
62 Lolita - Vladimir Nabokov
63 The Secret History - Donna Tartt
64 The Lovely Bones - Alice Sebold
65 Count of Monte Cristo - Alexandre Dumas
66 On The Road - Jack Kerouac
67 Jude the Obscure - Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary - Helen Fielding
69 Midnight’s Children - Salman Rushdie
70 Moby Dick - Herman Melville

71 Oliver Twist - Charles Dickens
72 Dracula - Bram Stoker
73 The Secret Garden - Frances Hodgson Burnett
74 Notes From A Small Island - Bill Bryson
75 Ulysses - James Joyce
76 The Inferno – Dante
77 Swallows and Amazons - Arthur Ransome
78 Germinal - Emile Zola
79 Vanity Fair - William Makepeace Thackeray

80 Possession - AS Byatt
81 A Christmas Carol - Charles Dickens
82 Cloud Atlas - David Mitchell
83 The Color Purple - Alice Walker
84 The Remains of the Day - Kazuo Ishiguro
85 Madame Bovary - Gustave Flaubert
86 A Fine Balance - Rohinton Mistry
87 Charlotte’s Web - EB White
88 The Five People You Meet In Heaven - Mitch Albom
89 Adventures of Sherlock Holmes - Sir Arthur Conan Doyle
90 The Faraway Tree Collection - Enid Blyton

91 Heart of Darkness - Joseph Conrad
92 The Little Prince - Antoine De Saint-Exupery
93 The Wasp Factory - Iain Banks
94 Watership Down - Richard Adams
95 A Confederacy of Dunces - John Kennedy Toole
96 A Town Like Alice - Nevil Shute
97 The Three Musketeers - Alexandre Dumas
98 Hamlet - William Shakespeare
99 Charlie and the Chocolate Factory - Roald Dahl
100 Les Miserables - Victor Hugo

46 st. Fast de allra flesta läste jag innan jag fyllde 20. Kan inte heller säga att jag minns riktigt vad alla handlade om... :)

Mammagrejen och so long, farewell, auf Wiedersehen, good night

2009-03-03T12:09:00.005+01:00

Imorgon är lilla I 5 veckor, och vi börjar få mer och mer koll på varann. Mammagrejen funkar rätt bra, jag vet oftast vad jag ska göra när hon inte är nöjd, och jag klarar hyfsat av att sköta mig själv och vårt hem utan att klappa ihop.

När hon tittar på mig och fyrar av ett stort leende finns det inget annat i världen. Eller, när hon ligger hos någon annan än mig och J, börjar gråta, och sedan lugnar sig och ler bara hon får komma i min famn - då är jag den lyckligaste som finns.

Men, som ni märker, när jag väl har tid att sitta framför datorn har jag inget att komma med. Jag tänkte inte göra den här bloggen till en rapport av min föräldraledighet - och just nu finns inget annat i mitt huvud tillräckligt länge för att fastna på bloggen.

Så, jag lägger ner igen. Inte helt säkert för gott, men sannolikt!

So long farewell, auf Wiedersehen, good night! I hate to go and leave this pretty sight!

Pendlar mellan lycka och olycka

2009-02-08T10:03:00.002+01:00

Så ljuvligt att få sova nästan en hel natt! Jag har sovit i 10 timmar, med avbrott för amning vid blott två tillfällen. Det går nästan inte att beskriva hur underbart det känns nu. Och hur underbar lilla I är.

Igår var det helt oljuvligt, I skrek konstant om hon inte fick amma, hade sannolikt ont i magen (för att hon ammade hela tiden, kanske) och vägrade sova. J var borta hela dagen och jag och I grät ikapp. Jag grät för att jag inte kunde göra något åt lilla I:s gråt och sannolikt av pur utmattning. Mitt logiska jag kunde se att hon ändå mådde bra och att det nog inte var någon fara på färde, men mamma-jag och hormon-jag var brutalt orolig för att det var något allvarligt fel på lilla I.

Jag vet, jag vet, det ÄR såhär... Och varken I eller jag mår något dåligt idag. Men ändå. Utmattning.

Återkommer

2009-02-04T19:21:00.002+01:00

Hinner inte riktigt med att ta hand om I, mig själv och bloggen... Så jag avvaktar lite med bloggen tills vi tre här hemma har lite koll på vår tillvaro.

Men, allt är bra, lilla I är så fin och vi är visserligen trötta, men väldigt glada (och lättrörda).

Gravid = bästa bantningen?

2009-02-01T21:00:00.004+01:00

Min dotter är 4 dygn gammal och jag kan ha på mig de jeans jag hade innan jag blev gravid... Jag kan inte ha ALLA mina byxor, och magen är lite för mycket deg för att ha något annat än långa tröjor, men i ren iver har jag tvättat alla gravidbyxor och ska lägga dem i en låda not to be opened until... ja, det återstår att se.

Livet här hemma är kaotiskt, men underbart. Fattar inte hur man klarar sig med så lite sammanhängande sömn, men hittills fungerar det på ren lycka. Ska strax sova en stund för att ladda inför småtimmarna.

Kommer nog inte att bli så mycket bilder här, men en liten en måste jag lägga upp. Här är hon 2 dagar gammal och ligger på J:s bröst.

Hemma

2009-01-30T15:10:00.003+01:00

Nu är vi hemma efter 2 dygn på BB - det första för min skull och det andra för I:s skull. Hon var precis, precis på gränsen till att få ljusbehandling för sin gulhet, så vi låg ett dygn extra på BB, med I i ljusbädd. Nu verkar allt vara stabilt, hon är grundligt undersökt och allt är bra.

Vi är trötta och genomlyckliga, blir rörda till tårar av det mesta och kan inte sluta lukta på vår underbara lilla dotter.

Den stora kärleken

2009-01-28T22:55:00.003+01:00

Sitter i ett rum på BB och tittar på de två personerna jag älskar mest i hela världen. Både J och lilla I sover sött i varsin säng, och även jag borde sova innan hon vaknar igen. Men jag är så överfylld av kärlek.

Hon föddes tidigt imorse efter 23 timmars förlossning (från det att vattnet gick) varav 2 helvetiska timmar med krystvärkar. Mina krafter dog aldrig, men livmoderns gjorde det, varför hon kom ut med hjälp av två barnmorskor och en obstetriker som gjorde diverse manövrar med mig. Det var inte heller roligt innan epiduralen, när värkarna aldrig lade sig. Den nya värken började innan den gamla var över.

Men, när hon kom upp på magen, lite blå och lite slapp (som snabbt gick över) var det helt och hållet värt det. 10 minuter efter att hon var ute var jag beredd att göra om det igen (innan epiduralen släppte... :) ).

Hon mår bra, är normalstor och normallång, har fattat grejen med att amma och är det vackraste jag sett. Jag är helt mörbultad och dödstrött, men har aldrig varit så lycklig.

Har inget att komma med

2009-01-26T13:17:00.002+01:00

Här händer det inget. Jag har visserligen en hel del sammandragningar, och en del av dem gör rejält ont, men i "bästa fall" är de var 10:e minut. Och det är inget att jaga upp sig över, eftersom det har varit så i ett dygn nu.

Mammut

2009-01-25T11:15:00.003+01:00

Var ute och roade mig igår igen. Och jag ville verkligen, verkligen inte göra mig iordning och gå ut och träffa folk, men som tur var lyckades J övertala mig. Jag hade en ljuvlig kväll, tack vare det.

Vi såg Mammut, och den slog verkligen an flera strängar hos mig. Läget är inte lika extremt här hos oss som för Michelle Williams i New York, men hon är läkare som inte träffar sitt underbara barn tillräckligt. Och jag tycker redan att jag försummar mitt ofödda barn som ska börja jobba efter blott 6 månaders föräldraledighet. För varje dag som Bert-Britt stannar i min mage förlorar hon/han en dags helamning...

Nåväl, jag tyckte filmen var magnifik. Det tyckte inte alla i salongen, flera gick innan filmen var slut och det hördes många "långtråkigt" på vägen ut. "Bônner", tänker jag föraktfullt.

Efteråt trevlig mat och fika med S, L och JB. Jag märker inte förrän jag verkligen träffar andra människor att jag behöver det. För då vill jag inte gå hem. Det får nog bli mycket babysång, babysim, baby-allt i vår...

Examensbevis

2009-01-24T10:15:00.004+01:00

Nu har äntligen alla kurser rapporterats in och jag kan ansöka om examensbevis. Jag har precis printat ut allt, skrivit under ordentligt och lagt ansökan, studieintyg och personbevis i ett stort kuvert och klistrat igen det. Känns stort.

Läkare.

Äntligen.

Today´s the day

2009-01-23T10:54:00.004+01:00

Idag är dagen Bert-Britts födelse är beräknad till. Coolt att dagen är här, trots att det kanske inte blir förlossning just idag. Jag har verkligen ställt in mig på att gå över tiden, så tro det eller ej, det känns inte så jobbigt alls.

10 minuter efter att jag hade lagt på telefonen med E igår gick hennes vatten, och inatt föddes hennes dotter. Första känslan efter E:s mms imorse var att det kändes lite snopet för mig att hon föder barn på "mitt datum" och dessutom har gett sin dotter samma namn vi har tänkt döpa en dotter till. Men, skönt nog för mitt eget samvete byttes den känslan snart till glädje över att allt gått så bra för E, och att hon nu är lycklig tvåbarnsmor. Grattis, kära E!

Dagen innehåller tredje strykningen av soffbordet, barnmorskebesök, en vända på stan med J, mathandling och sannolikt något med fläskfilé och mango chutney till middag. Och, självklart På spåret.

Dagens projekt

2009-01-22T15:46:00.003+01:00

Dagens projekt: Målat om soffbord och sorterat byrån med alla dukar och handdukar.

Dessutom pratat med E (som är beräknad till idag och vet precis hur jag har det) och mamma som båda boostade mig rejält. Så nu är jag rätt lite sur. :)

Nu vet jag

2009-01-22T12:15:00.002+01:00

Nu vet jag varför jag är sur, även om jag är betydligt mindre sur idag. Det beror på tre saker.

1. Jag sover inte så fantastiskt och har inte gjort på länge. Först var det pga tryck på stora hålvenen, sedan för att jag var så förkyld och de senaste veckorna pga smärta i revbenet.

2. Även om jag sysselsätter mig rätt väl här hemma har jag inte haft något jag måste göra sedan den 12:e. Och det är inte riktigt min grej att bara dega runt utan mål och mening, utan ett klart definierat slut.

3. Jag blir så suuuur över alla som ringer, messar och mailar och frågar "om det är på gång" eller "om bebisen har kommit än". Vad förväntar de sig för svar? "Ja, jag krystar as we speak" eller "Ja, bebisen är redan 1 månad, jag sket bara i att meddela just dig", eller "Ja, jag är helt säker på att bebisen kommer den 27:e så att just du kan få vinna vadet om när bebisen kommer". Ingen vet när Bert-Britt kommer (utom möjligen just Bert-Britt). Och ingen väntar mer än jag och J. Hur kan det inte gå att förstå?

(Okej, okej, jag fattar att det inte är för att pressa mig som de gör såhär, utan snarare av omtanke, eller åtminstone intresse. Och ingen av dem som hör av sig har fått barn själva, så de fattar väl helt enkelt inte. Men jag blir ändå sur.)

Sur

2009-01-21T11:47:00.001+01:00

Idag är jag sur. Riktigt jävla sur. Jag vet inte varför, det är bara en genomgående känsla.

Tja

2009-01-20T21:19:00.003+01:00

Tja, vad gör jag på en dag egentligen? Olika mycket vid olika tider...

08.00 Äter frukost med J. Han vill inte gå till jobbet. Jag vill inte heller att han ska gå till jobbet. Han åker lik förbannat till jobbet.

08:30 Slår på datorn och kollar mail, dn.se och Facebook.

09.30 "Vad fan, här kan jag ju inte sitta hela dagen!". Gör en lista på vad jag ska ta mig för idag. Försöker tänka ut en rimlig arbetsbörda.

09.40 Lägger mig i sängen igen, slår på teven, kollar på skit.

10.30 Somnar till.

10.45 "Vad fan, här kan jag ju inte ligga hela dagen!". Går upp, gör något bra (idag har jag fixat med aktiepapper från USA, ringt försäkringsbolag, ringt bebisaffärer för bästa priset på bärselen jag tänkt köpa, mm). Mailbombar J på jobbet.

12.00 Hungern är stor och det blir lunchlåda jag lagat kvällen innan. Mer skit på tv.

13.00 Mamma ringer.

13.45 "Mamma, jag måste sluta, ska iväg". Sminkar mig.

14.00 Stan. Idag köpt nya kuddar till soffan (halva reapriset), hängande ljuslyktor till fönstren i vardagsrummet (halva reapriset), en John Irving-bok jag inte hade innan (halva reapriset), en duk till matsalsbordet (halva reapriset), små örhängen (kvar pengar på mitt presentkort från körfolket) och en bärsele - men också klippt mig, lämnat in mitt silverarmband för att få en länk till och tittat på "Mitt första år"-böcker.

16.30 Kör som en dåre genom stan, tar fel väg av ren dumhet och kör en låååång omväg till J:s jobb där han står utanför och fryser i snålblåsten.

17.00 Visar J allt jag köpt och installerar det på rätt plats.

17.30 Lagar mat (Koljafilé i "vacker sås" med ris och haricot vertes, recept från Allt om Mat).

18.00 Äter mat. Äter Brago.

19.00 Sorterar CD-skivor. J däckad i soffan.

19.30 Mer telefon. "Nej, ingen bebis än".

20.30 Datorn, sweet darling Mac.

22.00 Tillbaks till J i soffan. Har det gott.

Vaggan

2009-01-19T16:03:00.001+01:00

Kåravgift

2009-01-19T12:52:00.002+01:00

Fick precis inbetalningskort till kåren som gick direkt ner i pappersinsamlingen. Ingen mer kåravgift för Fru K. Om jag inte ska doktorera i framtiden, förstås, men det återstår att se. En sak i taget.

Energi och frustration

2009-01-18T19:05:00.003+01:00

Jag har så otroligt mycket energi nu! Jag får gjort så mycket saker här hemma, och tvingar dessutom J att hjälpa mig. Har tex sorterat samtliga böcker vi äger och organiserat om samtliga bokhyllor i vår lägenhet. Organiserat om garderoben. Sytt upp jeans till J. Lagat hål i kläder. Sorterat (och slängt två hela bärkassar) samtliga papper från läkarutbildningen. Sorterat bebiskläder - igen. Gjort nytt blomsterarrangemang av de examensblommor som fortfarande lever. Lagat älg.

Jag skulle kunna göra så oerhört mycket mer, och det är så enormt frustrerande att jag måste sitta still också. Jag har fortfarande rejält ont i revbenet jag hostade sönder, och har dessutom väldigt ont på ett ställe i bukmuskulaturen (magmusklerna delar på sig när magen växer, och i mitt fall har nog en liten nerv fått spel i samband med det). J och barnmorskan säger att jag ska vila, och det är klart att de har rätt, men jag blir helt tokig av att sitta still och titta på teve eller läsa bok.

Jag försöker helt enkelt (inte enkelt ett skit) att hitta en balans mellan fysisk vila och att inte bli tokig på kuppen. Går hyfsat när J är hemma, men nu ska han ju jobba igen. Tur att jag har Sex and the city-boxen... :)

Examenspresenter

2009-01-16T10:53:00.011+01:00

Jag börjar med lite bilder, så får vi se om det kommer vidare beskrivning av examen, och kanske fler bilder, senare. Orsa kompani lovar inget bestämt.

Klocka av J - med Eco Drive!

Armband och örhängen av körfolket

Halsband av fam P

Armband och örhängen från Snö av L, A och A.

Halsband "En hjälpande hand" av fam E

Blommor av fam E

Halsband av fam A

Blommor av fam A

Blommor av AK och P

Blommor och vas av fam L

Blommor och vas av mamma och pappa

Blommor (via bud) av ö-folket

Jag fick även pengar av mamma och pappa som jag har använt till en ny byrå (mellanbrun) till sovrummet och en kamera, vattenkaraffer av G och JK, kokbok av fam G, skål av A-C, presentkort på spa av P och M, glas och kaffekoppar av S och H, pengar av T och mängder med kort och uppvaktning.

Klar!!! På riktigt!!!

2009-01-15T16:30:00.002+01:00

Yes!!! Fick precis tentaresultatet - och jag tog tentan! Hurra, hurra, hurra, hurra! 330 fina högskolepoäng har jag tagit på läkarutbildningen! Åh, vilken enorm lättnad!

Idag har jag varit sjukt duktig - har städat hela kylskåpet (diskat alla hyllor, slängt allt som gått ut eller fått mögel på sig, sorterat allt), sytt ett örngott (bild kommer), fixat med massa papper, bakat bröd, städat köket (inkl tvättat golvet!) och dammat ur hälften av alla våra bokhyllor. Det är bra att vara lite stressad för ett tentaresultat...

Stiltje både här och där

2009-01-15T09:05:00.003+01:00

Vet inte varför jag har så svårt att få ur mig ett nytt blogginlägg. Jag är ju hemma, bara, och tillbringar fler timmar framför datorn än vanligt. Jag kan tänka mig massa saker att skriva om, men det liksom fastnar någonstans i fingertopparna. Jag skulle kunna skriva om min examen, lägga upp bilder på alla mina fina presenter och blommor, skriva om att verkligen vara i väntans tider, om allt jag inte förstår i Israel och Palestina, om alla mina små projekt jag har för mig här hemma (sydde påslakan igår till täcket i vaggan) och om allt som sker omkring mig. Men inget händer mellan fingrarna och tangentbordet.

Utnyttjar istället den här ytan med att be om tips. Det är stiltje i min Spotify. Jag kan inte komma på bra låtar / artister att lägga till. Ge mig tips - utveckla mig!

Märklig tillvaro

2009-01-12T18:36:00.002+01:00

Lever i en märklig tillvaro nu. Har ingen tid att passa förrän i augusti. Väntar på något som kan komma inatt eller om 4 veckor. Har massor jag kan göra, men inget jag måste göra. Konstigt.

Hela examensupplevelsen har varit underbar och jag återkommer om den. Nu måste jag försöka få lite koll på min tillvaro. Återkommer alltså. Förr eller senare.

Klar

2009-01-09T08:53:00.003+01:00

Den börjar så sakta krypa på mig - insikten om att jag är klar med läkarutbildningen. Möjligen har jag en tenta kvar, men den är i så fall långt borta. Inte bara det att jag inte längre är läkarstudent, eller student, jag är dessutom läkare nu. Shit.

Läkarutbildningen har varit en så stor del av mitt vuxna liv, till och från i 10 år. Jag har inte fattat det än.

Sista tentan

2009-01-07T13:49:00.002+01:00

Nu är sista tentan skriven. Det gick inte bra, precis, men heller inte dåligt, egentligen. Inte den bästa tenta jag har skrivit, inte den sämsta. Kan ha klarat mig, kan ha kört. För tillfället är det skitsamma. Det är bara ljuvligt att ha skrivit den.

Det var inte en picnic att sitta på tentan, I tell you! Hosta, ont i revben, bebis sparkandes mot höger revbensbåge, ont i ryggen och brutal trötthet. Men, jag gick dit, jag skrev hela tentan och jag gav inte upp. Det tänker jag vara nöjd med. Tillsvidare.

En dag kvar, förhoppningsvis

2009-01-06T09:06:00.002+01:00

Nu är det bara en dag kvar av tentaplugg. Kanske någonsin. För om jag klarar tentan imorgon är jag färdig med hela sjuttifjutten. Och det vore oerhört skönt! Nu är ju inte det på något sätt säkert att jag klarar tentan, jag har ju missat en hel del pga alla sjukdomar som har hemsökt mig och J under de senaste veckorna. Men, det är inte helt kört för det.

Jag har grymt ont i ena sidan av ryggen efter allt hostande, och igår kände jag efter lite längs revbenen. Och, jajamensan, jag är distinkt palpöm över ett ca 2x3 cm stort område över ett revben. Skönt att ha hostat sönder ett revben... Eller, ja, sönder är det ju inte precis, men ont gör det som fa... Känns ju kul inför förlossningen också, hehe... Och det förbättrar inte precis den redan dåliga nattsömnen.

Nej, vad trött jag är på att gnälla. Nu är det bara att köra. En dag kvar!!!

8 år

2009-01-05T09:02:00.002+01:00

Idag är det 8 år sedan jag och J blev ett par, på riktigt. 8 år tillsammans, det är rätt mäktigt. Och jag är så lycklig över att det är han och jag.

Kommer inte att bli så mycket firande idag, i vanlig ordning. Jag måste ju plugga som vanligt, och dessutom är vi sjuka båda två. Han är i alla fall hemma i år, och inte på släktkalas som han brukar vara. På söndag har vi förlovningsdag, och det brukar vi fira lite mer rejält istället, oftast genom en liten tripp någonstans. Något sådant blir det nog inte i år, vi är så inställda båda två på att ha examensmottagning på lördag att firande av vårt förhållande har hamnat i skymundan. Om ingen bebis är på gång ska jag bjuda ut J på restaurang i nästa vecka, tror jag. Man måste ju inte fira stort varje år...

Vi är hårt drabbade av sjukdom nu. Jag var rejält förkyld före jul, blev frisk ungefär samtidigt som J fick halsfluss, han mådde bättre ungefär samtidigt som jag fick min nuvarande sjuka, och igår kväll, när jag i alla fall inte har feber på Panodil uppvisar han klara symtom på att ha blivit smittad av mig. Jobbigt läge. Fast ändå bra att vi inte är jättesjuka samtidigt.

Däckad

2009-01-04T17:53:00.002+01:00

Är helt och hållet däckad av feber, hosta, snor, nysningar, öronont, svettningar, frossa och sömnbrist. Bådar inte så gott inför tentan på onsdag. Har kanske pluggat två timmar hittills idag, och jag tror inte att jag kommer ihåg någonting av det. Känns inte kul att planera för stor examensgrej när jag inte tror att jag kommer att klara tentan. Visserligen, som det känns nu, är jag glad om jag ens kan gå upp på tentan... Spela och sjunga ska jag ju göra på examen också. Jäkla, jäkla, skit.

Hosta

2009-01-02T19:23:00.003+01:00

Imorse vaknade jag med hosta. Och den har fortsatt hela dagen, så att jag nu har blodsmak i munnen efter en hostattack. Olyckskorpen i mig tror nu att det är bakteriell lunginflammation på gång, men doktorn i mig säger att det sannolikt är en ny virusinfektion som mest består av hosta. Ingen feber än så länge, men ganska ont i höger sida av ryggen.

J är jätteorolig för mig, att det ska bli lunginflammation (han är traumatiserad av sin lunginflammation för 5 år sedan som gjorde att han fick ligga 3 dygn på Infektion med intravenös antibiotika) och har idag helt på eget bevåg ringt en stackars barnmorska som, precis som jag, sa att så länge det inte är feber är det ingen fara på taket.

Men, den här tenta-p är som förföljd av sjukdom! Först jag med rejäl förkylning, sedan J med halsfluss, sedan jag med rejält ont i ryggen, sedan jag igen med hosta. Tillsammans med den lilla detaljen att det idag är 36+6 (vilket innebär att från imorgon räknas det som normalt att gå in i förlossning) gör det mig rätt orolig för avklarandet av sista tentan. För den vill jag verkligen, verkligen klara. Verkligen, verkligen, verkligen.

Gnäll igen. Buhu.

Nyårsdagen

2009-01-01T15:34:00.002+01:00

Det är konstigt, men ofta blir det som till en början känns helt misslyckat helt och hållet lyckat. Nyårsafton 2008 blev en av de härligaste och godaste på länge. Jag och J hade det jättemysigt, såg på Grevinnan och betjänten (som aldrig varit så rolig som igår - jag skrattade så att tårar rann nerför mina kinder), åt god mat (som jag hade lagat), drack goda alkoholfria drinkar, såg på Notting Hill och skålade in nyåret med att från vårt vardagsrumsfönster se ut över stadens alla fyrverkerier.

Extra bonus är att vi idag inte är bakfulla... Ingen bakfyllepizza, som traditionen annars bjuder, utan istället gammal hederlig pyttipanna gjorde på överbliven biff från igår, rökt rådjurslår, älgkorv, lök och ugnsstekta grönsaker.

Gott nytt år!

Nyårsafton

2008-12-31T11:47:00.008+01:00

Var hos barnmorskan igår och allt är bra. Som vanligt, hehe. Jag kan nästan inte tro det varje gång blodtrycket är bra, stickan är blank och bebisens hjärtfrekvens är normal. Huvudet är nu fixerat neråt, det går att känna en fot precis under höger revben och jag tror att jag känner att den hickar ibland.

Mamma tror att den kommer att komma för tidigt, men det tror inte jag. Jag tippar på den 25:e. Jonas tippar den 29:e.

Jag har blivit erbjuden att vara med i en studie för förstagångsföderskor, Dilafor, och jag vet inte om jag ska vara med eller inte. Jag brukar aldrig få vara med i studier eftersom jag inte har normalt BMI, men ingen kan svara på om det spelar någon roll i den här studien (och det går ju inte att få tag i den ansvariga gynekologen vid den här tiden på året). Vet inte hur jag ska göra. På ett sätt vill jag gärna medverka i en studie där jag har 5o% chans att få ett medel som sannolikt snabbar på förlossningen. Samtidigt är det väl sådär halvkul att få en spruta (intramuskulärt, som jag har fattat det) varje dag efter beräknad förlossning, och dessutom är jag lite nyfiken på hur min kropp klarar sig själv. Inte för att jag vill föda helt utan smärtlindring och så, det är bara det att jag vill kunna välja när jag väl är på plats.

För att komma undan lite beslutsångest gick jag på stan och köpte smarriga saker till nyårsmiddagen (som vi ska fira ensamma hemma eftersom J fortfarande är sjuk med feber), röda tulpaner, en söt pyjamas till bebisen från Polarn o Pyret (som jag tittat på länge men inte tyckt att vi kanske behövde) och en necessär från 10-gruppen till mig själv.

Lite tungt

2008-12-30T07:56:00.003+01:00

J är sjuk, stackaren. Jag matar honom med Panodil, Ipren, juice och den mat han kan få i sig (igår mest vaniljglass med krossad choklad), och tar hand om honom så gott jag kan. Så gott jag kan är kanske inte så bra som vanligt, för det är lite tungt nu. Tentaplugg, sammandragningar, nyår, ryggont, tvätt (tog imorse på mig mina sista rena trosor - har nog aldrig varit så tomt i mina lådor förr), och allmän markservice är precis på gränsen av vad jag pallar.

Oroar mig lite för om det ska gå att ta tentan. Sista tentan, det vore så underbart skönt att klara den och sedan bara vara helt klar med läkargrejen. Inget tentapluggande under amning i slutet av våren. Men, det känns inte helt gjutet nu, jag är så otroligt trött! Har varje dag somnat någon gång under tentapluggandet av ren och pur utmattning.

Och nyårsfirandet blir det nog inget av med eftersom J fortfarande är sjuk.

Blä, gnäll, gnäll.

Juldagen och ett julmysterium

2008-12-25T10:41:00.005+01:00

Tillbringar juldagen i bilen på väg till mina föräldrar för en andra julafton och två julkalas innan tentapluggandet kommer igång på allvar. Det är rätt mäktigt ändå, att sitta i bilen och blogga och lyssna på Spotify. Utvecklingen går i sanning framåt. Jag läser högt för J på dn.se om påven, julhalka och José Mourinho.

Alla tycker så synd om oss (varför det, när vi har valt det själva?) att vi ska åka så långt idag, men det är faktiskt rätt skönt. Jag gillar både min och J:s familj skarpt, men jag gillar mest att vara ensam med J. Och nu har vi många långa timmar i bilen ensamma, tillsammans.

Sedan i söndags har jag fört en kamp med någon okänd i J:s familj. Varje gång jag går på toaletten vänder jag på toapappersrullen så att man kan rulla ut pappret från hållaren. Det innebär alltså att någon annan varje gång vänder den tillbaka så att den istället trillar ur hållaren när man drar i änden. Jag kan bara inte förstå varför någon vill ha det på det sättet, och jag kan inte räkna ut vem det är som faktiskt ändrar på min geniala lösning varje gång. Jag har försökt lösa detta julmysterium, men är nu på väg därifrån utan att vara närmre lösningen. Svårt läge. Får jobba med acceptans...

Hålan

2008-12-23T10:23:00.004+01:00

Skithålan till stad J kommer ifrån har sina fördelar. Att ge sig in till centralorten för att handla sätter vår egen stad i perspektiv. Varje gång jag blir bitter över allt som inte finns hos oss ska jag tänka på allt som faktiskt finns i J:s hemstad. Om jag säger såhär, jag behöver inte precis skämmas för att gå ut utan smink. Eller i uppkavlade jeans. Eller med glasögon. Eller alls.

Jag har hämtat mig någorlunda från förkylningen. Det har varit rena helvetesnätter på sistone. Jag kan inte ligga på rygg, då kan jag inte andas. Jag kan inte halvsitta och sova, då gör det alldeles för ont i ryggen. Jag kan inte ligga på sidan, då trycker Bert-Britt på revbenen. Lyckas jag somna i något obekvämt läge vaknar jag av smärta när jag försöker vända mig. I natt har jag iaf bara varit vaken någon längre stund två gånger. Och det går ju att leva med när jag är ledig och bara myser runt hos mina svärföräldrar. Går sannolikt sådär att leva med när jag ska plugga som en tok efter jul. Jag vill inte snubbla på mållinjen.

Klar. Typ.

2008-12-20T10:41:00.002+01:00

Förkylningen vill inte ge sig, frågan är om det inte blir lite värre för varje dag. Natten var hemsk, jag har så grymt ont i ryggen att jag har svårt att sova - och med snoret som rinner och kittlandet i halsen är det nästan omöjligt.

Men det är inte bara dåligt att vara så eländig... Träffade min examinator igår förmiddag och hon tyckte så synd om mig att hon "godkände min kliniska tjänstgöring av medicinska skäl" några dagar i förväg. Vilket innebär att jag från och med igår vid 10-tiden aldrig mer kommer att bära min skylt med "läkarstudent" på. Näver äver again.

Me so very happy, yes. Happy clappy and greetings to everyone. Tomorrow shall be my dancing day.

Ekorre, harar och ökat intrakraniellt tryck

2008-12-18T09:17:00.002+01:00

Sitter här framför datorn och tittar ut över vårt lilla skogsparti. En ekorre lekte nyss mellan träden, men har gett sig av och ersatts av två harar som verkar ha svårt att bestämma sig för vad som är den rätta vägen att gå.

Bert-Britt sparkar inte längre, egentligen, men bökar och knuffar och har sig i magen. Kan inte vara för skönt där inne nu, trångt och varmt och fuktigt. Kom inte ut än, darling, men stanna inte längre än vad du gillar. Man ska inte bara finna sig i sitt läge, utan aktivt arbeta för att förändra den situation man är given. Det är viktigt, Bert-Britt. Och det är helt klart du som har makten över när du ska komma ut, inte jag.

Jag producerar stora mängder snor, men ändå tycks mycket av det ha vandrat via bihålorna upp i storhjärnan, lagt sig framför hjärnvävnaden och skapat ett ökat intrakraniellt tryck vilket ger mig den så härliga snorhuvudvärken bara en riktig förkylning kan ge.

Sista

2008-12-17T21:15:00.002+01:00

Har haft min sista sit-in idag (på utbildningen, det kommer förhoppningsvis fler under AT) och det gick ärligt talat sådär. Dels för att jag helt enkelt inte var så bra idag (skyller på förkylningen och febern), dels för att det var ett väldigt krångligt, och potentiellt mycket allvarligt, fall och dels för att jag fick den store professorn som medföljande läkare. Han började med att redan tidigt på förmiddagen vara en halvtimma försenad, han lyssnade inte när jag tog anamnes (ställde sedan om samma frågor jag redan hade ställt och sa sedan att jag hade missat viktiga saker i mitt anamnesupptagande...) och var allmänt otrevlig mot både mig och patienten. Han lärde mig visserligen några bra saker jag faktiskt inte kunde, jag fick beröm för att jag med min "personlighet skapar en så bra atmosfär i rummet", jag kom fram till samma statusfynd, differentialdiagnoser och utredningsförslag som han och jag blev godkänd, men det känns ändå surt. Sista gången vill man ju vara på topp, inte pendla mellan ilska mot handledaren och självömkan över vilken dålig läkare man kommer att bli.

Skriver just nu även min sista rapport på läkarutbildningen, och är starkt omotiverad. Har gjort det tillräckligt många gånger för att veta att det mest är för att få en till avbockning på obligatoriska moment man måste klara av. Samtidigt har jag gjort det tillräckligt många gånger för att veta att det inte är något att snacka om - det är bara att skriva på. Ska försöka få det klart ikväll, men sannolikt imorgon kväll.

Men, lycka, lycka, det är inte bara sista, det är även första! Första blodapelsinerna för säsongen, och jag har redan satt i mig tillräckligt många för att ha små sår på tungan efter all syra. December är underbart - inte nog med att det är jul och vinter, det är även clementiner, blodapelsiner och tomteskum!

Stress kunde man vara utan

2008-12-14T19:24:00.006+01:00

Jag och J har stressat upp oss bortom allt förnuft idag. Vi har så mycket båda två som ska göras och fixas innan jul att båda gärna skulle lämpa över lite på den andre. Vilket ingen av oss har möjlighet till.

Julkort och julklappar ligger lite risigt till, men julkorten ska vi med gemensamma krafter försöka få iväg på tisdag. Jag har aldrig varit så dåligt förberedd med julklappar som i år, har bara bestämt vad jag ska köpa till J, egentligen. Och jag vet inte riktigt när jag ska hinna fixa det. Jag får ta en liten raid nu på söndag och hoppas att jag kan klara av samtliga julklappsinköp på en dag. Usch, jag gillar inte det, det är inte som det brukar vara. Jag brukar ha en lista klart på vad som ska köpas lååååångt före jul, och veckan före jul mest ägna mig åt att slå in paketen.

Jag har i alla fall bockat av lite grejs idag på min to-do-list:

Pluggat någorlunda
Lärt mig altstämma på några låtar där jag måste rycka in som alt på tisdag
Beställt gravidförsäkring (trodde inte att jag behövde någon, men ändrade mig efter föräldrautbildningen i torsdags)
Tillsammans med J gjort lista på vilka som ska få julkort
Tillsammans med J fixat inbjudan till examensmottagningen i januari
Gjort redovisning för körgrejs
Mailat och påmint diverse personer som behövde påminnas om diverse saker
Träffat tentagruppen
INTE åkt och handlat utan istället satt deg till frukostbröd

Man kan luras att tro att jag vill ha sympati för att det är så synd om mig, men så är det inte. Det är inte synd om mig ett skit, jag lever för tillfället precis det liv jag vill leva. Har bara svårt att hinna med det livet... :)

Skåne är ett eget land

2008-12-13T22:27:00.003+01:00

Hade möjlighet att gå helt gratis och lyssna på finfint luciatåg inne i stan, men var för trött för att ta mig hemifrån. Istället åt jag och J Janssons frestelse med revbensspjäll framför SVT:s Luciafirande.

I år var det från Malmö... Miriam Aida sjöng fint (och hade en grymt cool gitarrist med sig), väluppfostrade ungdomar sjöng någorlunda rent på någon slags rikssvenska och en barnkör sjöng (skrek) på riktigt grov skånska. Något politiskt inkorrekt (som jag tillåter mig att få vara hemma i soffan) kom jag och J fram till att skånskan barnkören skriker fram måste vara ett eget språk, måhända släkt med svenskan. För inte tusan uttalas "värme" som "vejrrrmme" och "kärlek" som "kejrrlejk".

Alldeles strax efter detta kom SVT fram till samma sak - fast nu inte något, utan helt och hållet, politiskt inkorrekt - när de plötsligt textade skånskan som de två hemlösa (fick man förstå) malmöiterna pratade.

Fortfarande aldrig varit så nära som nu

2008-12-13T15:21:00.001+01:00

Det har aldrig varit så nära som nu. Mindre än en månad till examen. Tjolahopp, tjolahej!!!

Lussenatten

2008-12-13T08:56:00.002+01:00

Jag har inget minne av att lussenatten var något speciellt när jag var tonåring. Minns inte att vi hånglade, söp eller gjorde något annat mer än vanligt. Kanske fanns det inte så mycket sånt där jag bodde. Eller så gick jag och la mig tidigt för att jag skulle upp och sjunga luciatåg dagen efter.

Här verkar i alla fall Lussenatten vara en stor grej. Nattvandrare och poliser verkar befolka innerstaden, mer än kidsen. Undrar var kidsen är någonstans?

Jag, J, S och L tillbringade lussenatten (eller, lussekvällen är mer exakt) med att gå på bio (Bond - riktigt trist) och sedan mat på indisk restaurang (Lax Tikka - riktigt gott). På vägen hem blev jag stoppad av polisen inte mindre än två gånger för att blåsa. Nu har jag blåst sammanlagt 4 gånger i hela mitt liv, varav två gånger på en halvtimma. Se där ja.

Föräldrautbildning

2008-12-11T21:05:00.003+01:00

Var på första föräldrautbildningsmötet idag. Barnmorskan som höll i det började med att säga "hörrni, varmt välkomna ska ni vara" på grov norrländska FEM gånger. Sedan pratade hon i 30 minuter om hur flummig föräldrautbildningen var förr, och att hon inte skulle prata utan låta oss blivande föräldrar prata istället.

Efter det pratade hon i en timma till om att hon inte skulle prata. Till slut fick vi diskutera i grupp, mammor och pappor var för sig, om varför det ska bli så härligt att bli föräldrar. För det är inte flummigt...

Mardrömsutbildning

2008-12-08T21:47:00.000+01:00

Nu säger J att det inte alls var en mardrömsutbildning på Försäkringskassan, mardröm hade varit om han hade kommit in full och börjat strippa.

Kanske stämmer detta... Så, okej, det var bara riktigt jävla trist.

Uppdatering

2008-12-08T21:11:00.002+01:00

Hinner inte med mig själv, ens, men här är en kort sammanfattning av senaste veckan:

Sprang ner för måååånga trappor med jouren, fick ändå inte undersöka patienten, fick grymma sammandragningar, kunde inte göra annat än ligga och sitta, skrämde slag på barnmorskan, vägrade åka till förlossningen, missade första adventskonserten, fick tid ett drygt dygn senare hos gynekolog på MVC, inget hade öppnat sig, "ta det lugnt och lyssna på din kropp", gick jour igen, var på vattengympa, däckade i soffan, hade massa konserter, svimmade nästan på konsert nr 2, var ännu närmre på konsert nr 3, klarade inte av att genomföra hela konsert nr 3 och 4, trotsade pinsamhetskänslan av att lämna kören och gå och sätta sig framför 500 i publiken, kände mig nöjd, svimmade inte, fick ont i ryggen, åt hotellfrukost, undersökte massa små barn, var på mardrömsutbildning om föräldraförsäkringen, grälade av pur matthet med J om hur dagar ska fördelas (trots att vi är alldeles överens) och fick ont i halsen.

Ny dag imorgon!

Utnyttjar ett dåligt läge

2008-12-04T11:48:00.002+01:00

Jag har haft så lite tid och ork att plugga de sista veckorna, och det oroar mig faktiskt. Hur ska det här gå, jag lär ju inte få mer ork, precis. Chockartat nog utnyttjar jag idag ett dåligt läge, när jag ändå inte kan göra något annat, till att plugga neonatologi. Och det går verkligen framåt. Jag känner inte igen mig själv. Kan det vara Bert-Britt som sporrar mig? Tack, i så fall, gullet!

Första och sista

2008-12-01T16:58:00.004+01:00

Det är mycket av det just nu, första och sista.

Sista föreläsningen på läkarprogrammet, sista grupparbetet, sista kliniska placeringen, men också sista julen utan barn, sista julen som student, sista julen som under 30.

Första julpyntningen i nya lägenheten, första gången som gravid, första julknytkalaset med diskmaskin (!) och, såklart, första advent.

Och, så vill jag bara göra en liten avbön. Det är romantiskt att vara gravid. I alla fall just nu. Jag och J är sådär snuskigt lyckliga, som man mest är i Hollywood. Vi har som plan att krama oss igenom november och december, och det är en strategi som fungerar riktigt, riktigt bra.

Gråtmild och hemmakär

2008-11-25T20:37:00.002+01:00

Har mycket att göra, och tänka på, nu, men det har jag haft förr. I princip har jag alltid det vid den här tiden på året, och vem har inte det? Men i år är det annorlunda. Jag är så förlamande trött. Vill helst ligga i min säng dygnet runt.
Det som är annorlunda i år är också mitt tålamod med andra människor. Jag hittar fel och brister hos i princip alla jag umgås med, förutom J. Jag går på fester, och ordnar fester, för att jag borde, inte för att jag vill.

Allra helst vill jag bara vara hemma med J. Jag älskar att vara hemma, så mycket att jag får tårar i ögonen när jag skriver detta.

Just nu behöver jag bara J, mitt hem och massor av sömn. Sedan är jag nöjd.

Görmycket kör

2008-11-18T19:31:00.004+01:00

Det är mycket med kören nu. Så mycket att jag automatiskt tog fram körens hemsida alldeles nyss, när jag i själva verket tänkte skriva det här inlägget.

Vi har dels flera adventskonserter med mycket ambitiöst program, och dessutom fullt med extrasjungningar för att tjäna de pheeeeta* pengarna. Jag har det i allmänhet rätt lätt för mig i kören, eftersom jag läser noter relativt obehindrat, men nu är det dessutom massa utantill-låtar. Och jag har inte, på något sätt, lätt för mig när det gäller att lära sig text utantill. Trots mer än 20 års körerfarenhet kan jag fortfarande bara två verser på Sommarpsalm utantill, och bortsett från den är det väl bara Jul, jul, strålande jul jag känner mig helt säker på. Bådar inte gott inför lördagens utantillkonsert...

Så, till alla er som inte är sådana körnördar som jag (eller kanske allra mest för er), här är en av de vackraste låtarna jag vet. Visserligen i Youtube-format, men ändå.

*Gee - it's for you! :)

Det har aldrig varit så nära som nu

2008-11-16T08:46:00.002+01:00

Mindre än 2 månader kvar till examen. Mindre än 3 månader kvar till förlossning.

Hoppas det går, hoppas det går, hoppas det går, hoppas det går!

Nu är det lite jobbigt

2008-11-12T16:00:00.003+01:00

Nu är det lite jobbigt att vara gravid. Foglossningen tilltar (jag kan fortfarande gå utan större problem, men det gör ont), jag har sammandragningar (inte riktiga värkar, fear not) flera gånger om dagen - och betydligt färre om jag vilar än om jag tex står en hel dag på operation) - , jag sover jättedåligt, jag är täppt i näsan konstant och ryggen börjar ta stryk av att magen växer.

Det är inte så jobbigt att jag inte pallar, eller att jag är orolig för att något dåligt ska hända, men det är lik förbannat jobbigt. Jag är utmattad konstant.

Längtar på ett sätt efter att vara som vilken annan förstagångsföderska som helst, kanske gå ner i arbetstid när det börjar bli tungt, ringa till barnmorskan och fråga om förvärkar är farliga, ägna timtal åt att förbereda sig inför att bli mamma (antar att det innebär forum på nätet... :) ) och att riktigt boa in sig hemma. Inget av det känns möjligt nu, för jag vill verkligen ta examen, jag vet redan vad barnmorskan kommer att svara, jag har inte tid till minbebis.com och boandet får vänta tills efter examen.

Samtidigt är jag jätteglad över att det ändå funkar så bra, att gå sista terminen och vara gravid samtidigt. Allt är bra på barnmorskekontrollerna och bebisen sparkar förnöjt (förgrymmat?) i magen.

Det är lite jobbigt. Men egentligen bara lite jobbigt.

Öppna spisen

2008-11-10T20:18:00.002+01:00

I vår nya lägenhet finns det en jättefin öppen spis, som vi hittills inte har kommit oss för att prova. Vi har fått fin torr ved av pappa, och har egentligen inte haft någon ursäkt för att inte elda. Man kan inte skylla på för liten erfarenhet, både jag och J är uppvuxna i hus som värms upp via vedeldning, och även om varken jag eller J har tillhört de familjemedlemmar som eldar mest vet vi hur man gör.

Kan man tycka.

Igår eldade vi, staplade fint, stoppade in lagom med tidningspapper, satte på röksugen för fullt och... det rök in. Inga stora mängder, alls, men tillräckligt för att fylla halva lägenheten med rök. Samtidigt började det regna, så jag tänkte genast att vi är idioter som försöker tända i en kall skorsten samtidigt som det regnar. (För er som inte vet är det ett säkert sätt att få det att ryka in!)

Nåväl, vi har vädrat, och det luktar inte så jättefarligt, mest som om någon har stekt bacon utan fläkten på, men...

KW var här idag, och sa på skoj: "Ni öppnade väl spjället?!?" Ehh... Nej, det gjorde ingen av oss. Skälet till det är att vi har hängt den rosa Dolly Parton-hatten på spjället och därför inte såg det.

Smart. Really, really smart.

Varför skulle jag gå in på Polarn o Pyret?!?

2008-11-07T18:40:00.002+01:00

Med tanke på gårdagens problem var det kanske inte så jäkla smart att bara gå in på Polarn o Pyret för att titta lite. Oh, my god, jag ville köpa halva affären! Köpte inget till mig, men kunde inte låta bli att köpa de här. Det är kanske det gulligaste jag har sett.

Innan tillökningen till bebiskläderhögarna var jag hos barnmorskan, och det är så skönt att allt är bra. Jag oroar mig alltid lite för mitt blodtryck, men det ligger fortfarande helt okej, trots att jag är lite stressad över det. Jag inser att det handlar om att jag har sett så många ligga inne för havandeskapsförgiftning (och det är inte så att alla blivande mödrar med havandeskapsförgiftning är överviktiga rökare), men trots den insikten kan jag inte låta bli att oroa mig litegrann.

Till kvällen vankas två favoriter; Wallenbergare och en hemkommen J!

Bebiskläder i överflöd

2008-11-06T10:30:00.002+01:00

Just nu badar lägenheten i nytvättade bebiskläder. Dels har jag och J köpt lite själva, och dels har vi fått flera kassar i stl 50-68 med kläder som Bert-Britts två pojkkusiner har haft. Tyvärr hittade jag fullt med pälsängrar i en av påsarna, vilket innebar att jag bokade tvättstugan fortare än kvickt. Så, nu är hela matbordet fullt av pyttesmå kläder, vilket innebär att jag måste ta tag i det där med att sortera fortare än jag hade tänkt. Och J är bortrest hela veckan, så jag kan inte räkna med något stöd därifrån.

Jag har nu på morgonen delat upp kläderna i olika högar. En hög för det vi har köpt, en för det jag tror att vi vill använda, en med sådant jag ska lämna tillbaka och en med osäkert. För jag vet ju inte vad vi behöver. Dessutom är det så svårt att välja kläder som är könsneutrala, när jag bara ser kläderna framför mig på ursprungsägarna M och K.

Jag tänker mig att vi bara behöver grejer för de första två veckorna, eller så. Något att ta hem bebisen i från BB och så att vi klarar oss den absolut första tiden. Sedan får vi lösa det efter hand.

Men, vad behöver vi egentligen? Kan inte ni erfarna människor ge mig lite tips?

McCain

2008-11-05T17:46:00.003+01:00

Jag har precis sett hela McCains förlusttal. Och, jäklar, vad bra! Så otroligt starkt tal, och att kunna hålla det så skickligt och värdigt när man precis har förlorat i tävling man aldrig kommer att ställa upp i igen.

Är mindre säker nu att Obama var rätt. Men fortfarande säker.

Gyn is the shit

2008-11-05T16:38:00.003+01:00

Jag trodde ju att gyn skulle vara kul, men att det var såhär jäkla roligt kunde jag aldrig föreställa mig. Obstetrikdelen var hur kul som helst, men nu är det nästan ännu roligare, med myom, aborter, endometrios, operationer, cancer och klimakteriebesvär. Missförstå mig inte, det är inte roligt med gyncancer eller aborter, men jag vill vara med när det händer.

Jag tror att gyn is the shit för mig. Det handlar om de områden jag gillar mest (endokrinologi, kirurgi och psykiatri) och jag är bra på det. Vet inte om det är roligt för att jag är bra på det, eller om jag är bra på det för att jag tycker att det är roligt. Spelar ingen roll vilket det är, förresten, det ena verkar föda det andra.

Allhelgona

2008-11-02T06:49:00.003+01:00

Som traditionen bjuder var det igår dags för min och J:s årliga allhelgonamiddag för våra familjer. Så otroligt mycket lättare det är att ha middag för 15 pers i en lägenhet på 111 kvm med diskmaskin än i en lägenhet på 55 kvm med litet kök utan diskmaskin! En till ugn hade inte skadat, men man kan inte få allt här i världen.

Alla kom med så mycket saker, dessutom! Mamma och pappa kom med en extrasäng till arbetsrummet och med hur mycket andra grejer, mat och vackra blommor som helst. Frysen är nu i det närmaste knökfull med äppelmos, älgfärs och sej. Svärmor och svärfar hade med sig ett litet vackert sidobord, äppelmust, lingonsylt och ett babyskydd. Äldsta svågern hade med sig tre kassar med babykläder och en barnsäng. Dyre brodern hade med sig ett riktigt ställ till vårt elpiano, som sedan mamma erbjöd sig att ge oss i för tidig julklapp. Nu är vår lägenhet i det närmaste komplett med saker, och det är dessutom extrainrett för tillfället med många vackra blommor. Jag har det bra. Jäkligt bra.

Så till det viktigaste, menyn!

Eftersom alla har långt att åka brukar vi vänta in alla med att servera snittar som förrätt. I år var det västerbottensnurror, tunnbrödsgrissini, crostini med tapenade, crostini med Boursin-ost och salta kex med brie och rooibos-persikomarmelad. Jag fattar inte grejen med västerbottensnurror, men varje år gör jag fler än förra året och tänker att de nog ska räcka väl. Ändå är fatet alltid tomt. Mysko, för det är verkligen små torra saker...

Till huvudrätt hade vi helstekt fläskfilé, potatisgratäng, rödvinssås och sallad. Det var verkligen gott, jag tyckte också det, men jag är samtidigt lite besviken. Det är inte roligt att satsa på så säkra kort, det måste vara lite mer sport. Egentligen var planen oxrullader med ansjovisfyllning, men eftersom jag inte orkat provlaga dem vågade jag inte satsa på det. Frågan är väl också om det nu är slut på mina högtravande försök att laga flashigt, orkade jag inte i år är det väl rätt tveksamt att jag ska orka nästa år, med nyligen påbörjad AT och bebis...

Efterrätten blev perfekt, en lagom lös crème brûlé med perfekt knäckigt täcke serverad med havtorn- och hallonsylt, garnerad med physalis.

Och sedan självklart, i våra familjer, massor med kaffe, choklad och chips!

Under tiden jag har skrivit det här inlägget har solen gått upp och jag tittar ut över en frostbiten skogsdunge. Sverige är vackert. Och jag är så lyckligt lottad.

Huvudet i sanden

2008-10-31T09:11:00.002+01:00

Har gått upp alldeles för tidigt för att skriva klart ett arbete. Och det gick bra den första timmen, eller så. Den senaste timmen har jag lyssnat på förhatliga Adam och Gry och läst miljarders bloggar jag annars aldrig orkar läsa.

Låt mig säga såhär: Om jag ska låta bli att skriva en timme finns det betydligt bättre saker jag borde ägna mig åt. Skriva inköpslista inför kvällens monsterinköp, tex. Eller städa. Eller äta frukost.

Men så blev det ett blogginlägg istället. Jag skriver i alla fall...

Täcke i barnsängen

2008-10-29T20:13:00.002+01:00

Täcke i barnsängen behöver jag alltså inte. Läste i Läkartidningen idag att de få fall som finns kvar av plötslig spädbarnsdöd (antal fall minskade drastiskt när man lärde alla föräldrar att barnet ska sova på rygg) sannolikt beror på att barnet har fått sängkläder / kläder över huvudet.

En mindre sak att oroa sig över att vi behöver köpa, men helt klart ytterligare en sak att oroa sig över när barnet är fött.

Bebiskläder

2008-10-28T22:18:00.004+01:00

Nu har jag och J inhandlat de första bebiskläderna. Det är stort. Och de är väldigt fina. Och helt klart onödigt dyra.

Filt

Strumpor

Body

(Och så lite mer som jag inte hittar bilder på nu, och är för lat för att ta fram kameran och fota.)

I de fina barnklädesaffärerna i Göteborg (tack, Hannahbejb!) insåg vi båda två hur otroligt lite vi vet om vad vi kommer att behöva. Barnet måste ju tex ha ytterkläder... Och täcke till barnsängen. Och massa annat som varken jag eller J har koll på. Jag tänkte (innan min förlossningsplacering) att det är lugnt, jag har gott om tid på mig att kolla upp / köpa vad vi behöver efter min examen. Nu har jag sett alltför många helt normala graviditeter som förlöses i vecka 36 för att vara helt lugn. Ska nog inte vara helt oförberedd.

Tredje trimestern

2008-10-24T11:47:00.002+02:00

Nu är jag i tredje trimestern - wohooooo!!! :)

För tillfället är allt så coolt. Gyn är coolt, förlossning är coolt, att jag är gravid är coolt, att jag har fått AT är coolt, att jag om mindre än 3 månader kan vara färdig läkare är coolt. Allt är coolt. Och helt och hållet utmattande. Men det gör inget. I love it.

Det undermedvetna

2008-10-20T22:45:00.002+02:00

Det sista jag gjorde igår kväll innan jag släckte lampan var att läsa om förlossningskomplikationer, och hur man syr igen när det har spruckit på olika härliga sätt. Mitt medvetna jag är än så länge inte rädd för min egen förlossning, tvärtom tycker jag att det ska bli så otroligt häftigt att få uppleva fysiologi in its essence. Mitt undermedvetna tycks inte vara inne på samma linje, eftersom jag har drömt mardrömmar om förlossning heeeela natten, vaknat av dem och därför knappt kunna hålla ögonen öppna på hela dagen.

Tyska fraser

2008-10-19T08:59:00.003+02:00

Gick med jouren igår kväll. Inte för vanligt att jag bokar en jour på en lördag, men nu var det passet med absolut kortast obligatorisk tid. Med tanke på hur ont jag får av att gå (för att inte tala om att springa) var det värt att offra en lördagskväll.

Men, det var kul! Fick inte göra så oerhört mycket, som vanligt för jag med mig sysslolöshet när det är jour, men jag hade väldigt trevligt och lärde mig mycket. Dessutom var jourläkarens fru gravid i vecka 38, så vi hade en hel del att prata om! :)

Trots att jag veeeeeet att jag går med jouren för att lääääääära mig, inte för att göra något, räknar jag ändå bara det där jag gjorde någon skillnad. Och igår kväll kunde jag prata lite med en stackars tant som var svårt sjuk och bara förstod tyska och ryska. Eftersom min ryska är sådär (dvs obefintlig) lyckades jag förklara lite på stapplande tyska vad som hände, och lyckades få fram ett leende från en kvinna som sannolikt inte hade så långt kvar. Det är det jag minns. Inte vad som gjordes med hennes svåra blödning.

Magen

2008-10-15T08:34:00.002+02:00

Var hos barnmorskan igår, och allt är så normalt! :) Fast jag blev inte störd på det den här gången, för jag tror faktiskt också att allt är normalt nu. Det känns så, på något vis.

Jag känner tyvärr också ligamentsmärtor och helt klart början till foglossning. Det hade jag gärna varit utan, men än så länge gör det mest att jag går rätt långsamt. Smärtan kan jag än så länge leva med utan större problem.

E bor hos mig och J nu, när hon går en kurs här på stora sjukhuset. Hon ska sitt andra barn bara en dag före mig, så vi är väldigt lika mycket gravida. Fast det finns en stor skillnad. På henne finns det inget som helst tvivel att hon är gravid. Magen står rakt ut från hennes lilla kropp. På min lite större kropp syns det knappt, fortfarande. Och jag vet, jag vet, det är ju bra att jag inte går upp nästan något alls, och bra att jag fortfarande kan vara utan mammabyxor, och bra att jag inte har svullna händer och fötter, och bra, bra, bra.

Det vore ändå lite skoj om folk kunde slippa gissa.

Inget ältande

2008-10-14T08:48:00.003+02:00

Ältande ligger inte för mig. Så jag ringde imorse och tackade ja till AT-tjänsten jag blev erbjuden igår eftermiddag. Jag behövde lite input från människor jag litar på, och lite eget tänkande. Egentligen är det inte så svårt, kom jag på. Nu har jag en tjänst på ett sjukhus som har väldigt gott rykte och som jag gillar. Jag kan bo kvar i vår nya lägenhet, men kanske måste en andra bil införskaffas, vilket jag då kommer att ha råd med. Om jag och J kommer på att vi vill flytta, eller att jag hellre vill ha en annan slags AT har jag gott om tid på mig att söka en annan tjänst och i så fall aldrig tillträda denna tjänsten till hösten.

Jag var också en duktig underläkare och sa att jag vill löneförhandla innan kontraktskrivande. Inte för att jag helt vet vad jag ska anföra som skäl att få högre lön än det de erbjuder, men det får jag komma på. Jag är ju så ooooootroligt lätt att samarbeta med!!! :) Jag anser att man som kvinna måste hjälpa sig själv och alla andra kvinnliga kollegor genom att själv göra så mycket som möjligt för att det inte ska vara skillnad mellan kvinnor och män vad det gäller exempelvis lön. Och om jag från början tänker att de kommer aldrig höja min lön har jag ju förlorat direkt. Försöka duger!

Tråkigt nog är jag inte glad över AT-tjänsten, men jag hoppas att det kommer. Jag har faktiskt fått en väldigt eftertraktad tjänst, trots att jag inte ska tillträda den på utsatt tid. Mängder av folk i min kurs har inte fått AT alls, och håller på att söka vik som galningar. Jag borde vara glad. Och jag blir nog det. Om ett tag.

Ny AT-ångest

2008-10-13T20:19:00.003+02:00

Såhär är det. Jag har varit på två AT-intervjuer. En i grannlandstinget och en här i hemlandstinget. Den 10 mil bort ville inte ens ha mig som reserv, snyft. Till den andra fick jag i fredags veta att jag är reserv till.

Och, eftersom jag inte ens kommer att hinna börja AT innan föräldraledigheten har jag sökt med början i september. Visst inser jag att de inte kommer att välja mig, men jag ville ändå söka för att visa mitt intresse inför nästa gång.

Inte kan jag och J bestämma oss för var vi vill bo, heller, så jag vill verkligen inte ha AT nu, så att jag slipper att bestämma mig.

Ändå blir jag så ledsen över att de väljer andra före mig. De borde ju vilja ha mig i alla fall!

Nåväl. Ny AT-ångest idag. För då ringer de från hemlandstinget och erbjuder mig en AT-tjänst. Fast i fel del av landstinget, vilket innebär att jag får pendla varje dag. Visserligen får jag nog en bättre AT på det hela taget, eftersom det är ett lite mindre sjukhus med bättre rykte. Och ett sjukhus där jag trivts väldigt bra som kandidat.

Så, vad fan ska jag göra? Ska jag tacka ja till en tjänst som inte ligger där jag vill, när jag ju faktiskt inte vet vad jag vill? Ska jag tacka nej och helt sumpa mina chanser att göra AT här, i mitt hemlandsting, där jag kanske vill bo kvar?

Mycket nu

2008-10-07T16:48:00.002+02:00

Ska bara säga att det är mycket nu. Mycket i skolan, mycket utanför skolan, mycket hemma, mycket allt. Så jag återkommer kanske inte förrän till helgen. Om jag inte helt stoppar huvudet i sanden, förstås, och skriver långa blogginlägg istället för att göra allt det där mycket jag ska göra den här veckan. Det återstår att se!

Det skulle ju inte blåsa här

2008-10-05T08:11:00.002+02:00

Det skulle ju inte blåsa här. Storm på västkusten, men vanligt tråkväder här. Men blåser gör det, rejält. Ett exempel på det är att vi inte längre har någon matta på vår balkong...

Det är första gången i vår nya lägenhet som det blåser rejält, och det är underbart. Lägenheten är längst upp på en gata, precis innan skogen börjar, vilket innebär att vi är omgivna av träd på alla tre sidor. De mindre lövträden svingar sig rejält med sina gula och röda löv mellan de stora ståtliga och stabila tallarna. (Alla tallarna, alla tallarna...) Tänk att jag får bo såhär, mitt i stan.

Jag upptäckte igår att det äntligen har hänt. För första gången någonsin. Min egenplanterade orkidé, tagen som skott från en annan orkidé, har nu börjat producera en blomstängel. Jag blir så lycklig! J skrattar åt mig, men det spelar ingen roll. Jag känner mig som en bättre människa, JAG kan få en blomma att föröka sig. Livgiverska, det är vad jag är!

Jag behöver boosta mig lite nu, för att undvika att klappa ihop totalt - tillsammans med bilen. Den automatiska växellådan har helt kört ihop, och vägrar lägga i en växel. Låter ungefär som om man försöker lägga i en växel utan att koppla, men hela tiden. Så nu kommer det, i bästa fall, kosta oss massa pengar... I värsta fall är det för dyrt att laga, så att bilen lika gärna kan skrotas. Och utan bil blir det jobbigt. Jäkligt jobbigt.

AT-hets

2008-10-04T10:37:00.005+02:00

Jag trodde inte att det skulle drabba mig. AT-hetsen, alltså. Jag som ska föda i januari och sedan vara mammaledig har ingen som helst anledning att få panik om jag inte får AT nu. Ändå kan jag inte låta bli att höra med alla som har sökt samma ställen som jag, om de har hört något om intervju, om de har hört någon annan som har fått komma på intervju, om det vet något om när det är kört, osv. Helt knäpp är jag.

Speciellt eftersom det inte är ett skit synd om mig. Jag har sökt på tre ställen, har redan varit på en intervju och är kallad till en andra. Och eftersom jag inte kommer att börja till våren är det ju skitsamma om de kallar mig. Jag har en gång till på mig att söka innan jag ens behöver börja tänka på att söka underläkarvik.

Det är en spännande vecka nu. Helt enkelt.

Lugg

2008-10-02T22:24:00.002+02:00

Nej, Fringe lockar mig inte. Någon slags Arkiv X-kopia är det och det är så urbota löjligt att jag inte klarar av att koncentrera mig.

Skönt för mig. Nu fastnar jag inte i en ny serie.

Sparkar

2008-10-02T09:27:00.003+02:00

Nu sparkar Bert-Britt så att datorn (som ligger på min mage) hoppar till. Men när någon annan ska känna på magen ligger BB still och myser. Dålig stil, BB, man ska vara artig mot andra! En ordentlig spark kan du väl kosta på morbror G som kommer i eftermiddag? Spara dig tills dess, söting.

AT-intervju

2008-10-01T10:30:00.004+02:00

Så, nu har jag varit på intervju. Och det gick väl rätt bra, tror jag. Fast man vet aldrig. Och det är ju sjuk konkurrens, minst 9 sökande per plats. De frågade bla vad som är en bra läkare, varför de ska välja just mig och så. Standardfrågor, fast bra.

Och nu får jag vänta en vecka på att de eventuellt ska höra av sig.

Nu ska jag åka och ta mig något att äta (lyckades inte behålla frukosten imorse) och kanske shoppa något innan Landstinget bjuder mig på lunch. Fast allra först ska jag gå och kissa, för Bert-Britt verkar nu ha hittat sin favoritsyssla - sparka rakt ner på blåsan!

Nostalgisk

2008-09-30T16:52:00.002+02:00

Nostalgisk blev jag när jag i förra veckan för sista gången gick från vår lägenhet till lilla affären för att köpa något absolut nödvändigt i just den stunden. Som jag har gjort i nästan fem och ett halvt år. Och nu är det slut på det. Någon annan har flyttat in i vår lägenhet och kommer att gå den biten.

Det har hänt så mycket saker i den lägenheten. Vi planerade vårt bröllop där. Jag bytte mitt efternamn på dörren där. Vi startade Allahelgonatraditionen (som innebär att hela vår stora familj tar sig till vår stad samtidigt för en rejäl middag) där. Jag förstod hur jag skulle hantera mitt ryggonda där. J tog sin examen där. Bert-Britt växte sina första 20 veckor i magen där.

Vårt liv där har varit så bra. I det lilla minisamhället bodde alla våra närmsta vänner. K och U på samma gata, D på gatan bredvid, S ovanför lilla affären, C över stora vägen och M ytterligare lite längre bort.

Men så kom det vuxna livet med storm, M flyttade 30 mil, K och U flyttade ihop på landet söder om stan, D flyttade ihop med E i en förort, S flyttade ihop med L på landet norr om stan och vi flyttade till ett annat område, på andra sidan stora sjukhuset. C - du får hålla uppe fanan i vårt gamla område!

Och ni får faktiskt pallra er hit till oss. Ofta. Så kommer vi till er. It's a promise.

AT

2008-09-30T16:40:00.002+02:00

Jag är ju helt aningslös. Trodde i min enfald att inget skulle hända förrän ansökningstiden hade gått ut. Det var fel. Jag postade mina ansökningar igår kl 16, idag kl 10 ringer en kvinna från mitt (för nuvarande) förstahandsval och bokar mig för intervju imorgon kl 9. Shit.

Fringe

2008-09-27T09:11:00.002+02:00

På femman gör de reklam för ett nytt coooolt program, från skaparna av Lost och Alias (eller nåt): Fringe. Och då undrar den brittiskt skolade Fru K hur coolt det är att döpa ett program till Lugg.

Mascarabesvikelse

2008-09-24T10:17:00.003+02:00

Ni vet den där underbara känslan när man, trots att man inte kan tro att den gamla verkligen är för gammal, öppnar en ny mascara, applicerar den på ögonfransarna och plötsligt får mycket längre och vackrare ögonfransar än igår? Den uteblev imorse, med min splitter nya Maybelline-mascara. Så går det när man i en begränsad budget måste överge sitt favoritmärke och gå tillbaka till de märken man upptäckte i högstadiet. Maybelline, IsaDora, L'Oreal. Snyft. Jag vill tillbaka till Clinique, Lancôme och ännu mer Clinique.

Nu strax nytt besök till barnmorskan. Låt mig gissa hur det samtalet kommer att gå:

-Hur är det nu?

-Jo, tack, det är väl bra! Jag går ju inte upp något i vikt, förstås.

-Men det är helt normalt.

-Och så märker jag att jag är mer lättblödande än tidigare, får lättare stora blåmärken och blöder mer i tandköttet.

-Men det är helt normalt.

-Och så är jag ju trött, förstås.

-Men det är helt normalt.

-Och så hoppas jag att jag har bra blodtryck och blodsocker.

-Men allt är ju helt normalt med dig, jag vet inte om vi ska ta några prover. Kanske nästa gång?

-Tack så jävla mycket då!

-Ha det bra till nästa gång!

Förkyld

2008-09-23T15:08:00.003+02:00

Är förkyld precis som alla andra. Kanske inte är så konstigt att jag är det, när alla andra är det... Ska nog inte bli infektionsläkare. Eller barnläkare.

Är hemma idag, trots att jag missar värdefull undervisning. Var alldeles för dålig imorse för att ta mig iväg. Fast, som alltid, mår jag rätt bra nu på eftermiddagen och har lite ågren för att jag inte tog mig iväg ändå.

Nåväl, fördelen med att jag har varit hemma idag är att jag faktiskt har fått gjort det mesta på mina AT-ansökningar. Jag kommer att söka här, och i staden 10 mil härifrån. Jag har inte skrivit ut allt (för vår skrivare fungerar inte med Mac:en, vilket innebär att jag måste vänta tills J kommer hem med sin jobbdator och kopplar in skrivaren till den. Smidigt system.) och jag har inte fått mina kopior vidimerade än. Men annars är det nog klart. Referenspersoner är vidtalade, jag har skrivit lagom fjäskiga ansökningsbrev och meritförteckningen är uppdaterad.

Nu återstår bara att hitta stora kuvert i någon ännu inte uppackad flyttlåda...

Roliga barn

2008-09-22T17:30:00.003+02:00

T sa i lördags att jag och J kommer att få så roliga barn. I wish! Jag har funderat på vad jag önskar att vårt barn ska få för egenskaper, och jag tror faktiskt att rolig ligger rätt högt upp på listan. Omtänksam ligger också högt upp. Men, självklart önskar jag mest av allt att vårt barn blir mycket vackrare och smartare än sina föräldrar! :)

I fredags köpte vi en barnvagn, med ekonomisk hjälp från min dyra moder. Vi har kollat på lite olika, men båda tycker bäst om BRIO Sing. Och, ja, ja, Bugaboo är så mycket bättre på alla sätt och vis, men varken jag eller J gillar den. Eller så gillar vi bara inte att alla våra vänner har köpt den...

Jag fattar inte helt grejen

2008-09-17T18:31:00.002+02:00

Jag tycker inte att det är det minsta romantiskt att vara gravid. Jag mår illa och kräks varannan morgon, jag är trött bortom rimlighetens gräns, jag är känslomässigt labil, kan inte äta vad jag vill, kan inte dricka vad jag vill och kan inte vara med på de coola operationerna där de röntgar hela tiden.

Det är coolt att det växer en liten människa i mig, det är häftigt att jag kunde bli gravid utan större problem, det är ansvarsfullt att ensam ta hand om mitt och J:s lilla yngel och jag vill inte vara utan det.

Men det är inte romantiskt. I så fall fattar jag inte grejen.

Narkosen söver mig totalt

2008-09-14T11:25:00.003+02:00

En vecka på anestesiplaceringen avklarad, och det är väl egentligen inte sövande. Helt och hållet utmattande är en mer adekvat beskrivning. Jag går upp snortidigt, står eller går hela förmiddagen, slänger i mig lunchen och står resten av dagen. Jag pallar knappt, ärligt talat. Det är såklart mitt eget fel, jag måste ju inte stå kvar på op när narkosläkaren går och sätter sig i fikarummet, men jag vill så gärna lära mig så mycket som möjligt. Och jag gillar ju skarpt att vara på op, även om jag nu är på fel sida skynket. Har sett ett par snitt, och det är riktigt, riktigt mäktigt. Riktigt mäktigt. Undrar om det är gyn som är grejen för mig? Man vet aldrig. Orsa kompani lovar inget bestämt.

J är tillbaka efter konferensen, och även om han nu sitter bredvid mig i soffan genomförkyld (och har förkylningssnarkat hela natten) är det underbart att ha honom tillbaka hos mig och Bert-Britt. Jag har sagt det förr, och jag lär säga det igen - det är inte så att jag inte klarar mig utan J, det är det att allt är så mycket bättre när han är med. Dessutom är jag extra stolt över honom eftersom han just har vunnit ett väldigt fint pris, som är få förunnat. (som dessutom ger honom extra kosing, tjoho)

Och! Stora grejer - J kunde igår känna den första sparken! Jag har ju känt sparkar länge, men J har inte kunnat känna dem på utsidan. Att han nu kan vara med och känna vad som händer i magen gör både mig och honom överlyckliga.

Flyttad

2008-09-07T22:19:00.003+02:00

Så. Nu är Fru K flyttad till ny lägenhet, 5 rok på 111 kvm. Finns vissa fördelar med att inte bo i den kungliga hufvudstaden! :)

Nu ligger jag i mitt nya sovrum i min gamla härliga säng och bloggar på min söta lilla dator med finfin 3G-täckning på det mobila bredbandet. Flytten gick ändå rätt smidigt, vi var 15 personer som bar. Mamma lagade mat till alla och bjöd på efter andra omgången. Det var till och med rätt trevligt att flytta sitt bohag!

Nu är det ju total misär här i lägenheten, lådor och möbler överallt, huller om buller. Ont i ryggen har jag efter att jag - trots bättre vetande - lyft alldeles för många lådor. Trots det är jag glad och nöjd, det gick så bra!

Och, det bästa av allt, ättiksgrejen fungerade hur bra som helst! Jag blandade inte i något vatten - det är för mesar - utan körde hard core. En natt i kylen - och all dålig lukt försvann. Gött mos, som man skulle kunna säga om man hade samvete till det. Och det har ju jag.

Flyttproblem

2008-09-06T18:52:00.002+02:00

Oj, vad vi packar! Är nu uppe i 60 flyttlådor, förutom alla möbler och sånt som inte går att packa i lådor. Det blir nog minst en 10 till ikväll. Borde för övrigt packa dem nu, istället för att skriva detta inlägg. Tyvärr visade det sig att VM-kvalmatchen mellan Sverige och Albanien sänds på en kanal vi fortfarande kan se i vår gamla lägenhet, vilket innebär att det inte kommer att vara full fart på J ikväll... Han har inte gjort någon som helst ansats att röra sig från soffan sedan matchen började. Jag hoppas på halvleksvilan.

Ett annat problem (förutom matchen, då) är att det luktar så otroligt illa i vårt nya kylskåp. Puckona som flyttade ut stängde av kylskåpet och stängde dörren. Smart. Först hade vi det öppet ett tag, sedan har det varit en städfirma där och städat köket, och nu har kylskåpet stått på i ett dygn. Inget har hjälpt. Jag ringde och frågade min faster om hon hade något tips, och hon föreslår att sätta in en skål med ättika. Någon som har någon erfarenhet om det kommer att funka? Och - ska kylskåpet vara på eller avstängt?

Det är inte rimligt längre.

2008-09-04T15:02:00.002+02:00

Nej, Bert-Britt, nu orkar jag inte längre. Jag har blivit precis som alla de där hemska gravida kvinnorna som lever i ständig beredskap för att någon ska lura i dem något farligt att äta. Jag tar rätt väl hand om dig, och mig, lilla B, oavsett matpanik.

Idag gick det för långt när jag stod och skulle välja lunchbaguette och insåg att INGEN var säker att äta. Rostbiff, brieost och rökt lax gick ju bort direkt, precis som den med fetaost och oliver (tänk om de inte använt pastöriserad fetaost?), den med rökt skinka (säkert vakuumförpackad och ger ökad risk för hjärntumör), den med skagensallad (tänk om de har hackat i lite rökt lax?), den med majonnäs (rå äggula, farligt, farligt) och samtliga med sallad (kanske inte är sköljd ordentligt). Plötsligt fanns det inget för mig att äta (och svält är inte heller bra när man är gravid, I tell you). Löste det genom att tvinga baguetteförsäljaren att springa iväg till köket och kolla upp vad som är i skagenröran (ingen lax) och trotsade rädslan för sallad och majonnäs.

Så nu får det vara slut, Bert-Britt, det här har passerat rimlighetens gräns. Nu är det dags att uppleva den riktiga verkligheten, där saker ibland är farliga.

Och nu pratar jag förstås om verkligheten där det inte finns alkohol, rökning, rått kött, ädelostar och rökt fisk...

En grej till på listan

2008-09-04T09:06:00.001+02:00

Jahapp. Så har jag lärt mig på föreläsning att det är ökad risk för hjärncancer hos barn om mamman ätit rökt kött under graviditeten. Inte för att det är bakterier i, utan för den höga halten nitrit / nitrat. Sådärja. Där försvann även knaperstekt bacon från listan...

Dagens lista

2008-09-01T21:15:00.002+02:00

Ultraljud i vecka 19 - check

Föreläsningar hela dagen - check

Besök på mödravården - check

Inspektera nya lägenheten - check

Packa flyttlådor - check

Blogga - check

Barack del II

2008-08-30T08:50:00.003+02:00

Tänk, att det visade sig att det var rätt konstruktivt i alla fall! J fick dåligt samvete för att han slöat, jag fick dåligt samvete för att jag lagt all skuld på J, och plötsligt hade vi packat ihop halva köket (nåja) och båda våra stora förråd i källaren. Med den här takten kommer vi ju lätt att hinna klart till nästa helg.

Nackdelen med att packa så mycket var tyvärr mitt lilla ryggskott som dök upp, vilket innebar att den inplanerade bion helt fick ryka. Ni som tror att man ska vila när man har ont i ryggen har fel, men det är betydligt bättre att gå och lägga sig tidigt än att sitta ner i två och en halv timma.

Speciellt när det var tråk-Arn på tapeten. J, som gillade första filmen, var rejält uttråkad.

Nu är vi på väg till Karlstad, ska hälsa på lilla (inte så lilla längre) familjen B-G. I love my mobila bredband!!!

Barack

2008-08-29T15:20:00.002+02:00

Herr J har gått hem tidigare från jobbet för att vi tillsammans ska kunna packa flyttlådor på löpande band. Han har varit hemma en timma, jag en halvtimma. Inte en låda har packats.

J tittar istället på Barack Obamas tal.

Jag sitter här i tyst vägran att påpeka att han inte packar, och därför packar inte heller jag.

Konstruktivt? Nja...