Borta bra men hemma bäst

Hemma igen efter juläventyret i Norduppland. Vi har verkligen haft en trevlig jul, med mat och julklappar och hela grejen. Roligt för mig att fira en julafton med barn, det har jag inte gjort sedan jag själv var ett. J:s syskonbarn var nära extas när tomten dök upp på gårdsplanen. Den skräckblandade förtjusningen för tomten minns jag från när jag var liten. En hemsk gubbe med konstig röst som kräver att få reda på hur jag prestaterat under året, men som samtidigt kommer med de hett eftertraktade julklapparna. Det äldsta barnet, som är 5 år, var säker på att det var farfar, men de två yngre var nog inte helt säkra.

Ovant för mig att fira jul utan mina föräldrar. Det har jag aldrig gjort tidigare, i mitt 27-åriga liv. På ett sätt roligt, på ett sätt ledsamt. Fick en tår i ögat när jag tänkte på hur mina föräldrar, lillebror och morbror satt på gården och åt (och drack) utan mig. I rättan tid kom min darling och tröstade mig, och då blev julen bra igen. Min älskade J, vad du är bra att ha!

Så till det viktigaste - vad fick jag i julklapp? Förutom härliga pengar från pappa och mamma har jag bla fått:

• en Dolly Parton-skiva av J
• snygga bruna gardiner till sovrummet av en svägerska
• en Orhan Pamuk-bok av en svåger
• Stockholmsspelet av den andra svågern med familj
• roliga och fina kokboken Rockköket av en annan svägerska
• fin sjuksköterskeklocka av min mor
• lovely röda Crocs av dyra modern
• spa-vistelse av fadern
• kläder
• och annat smått och gott

Nu är det, förutom nyår och ett födelsedagskalas på trettondagen, inget annat som gäller för mig före kvällen den 9:e januari än tentaplugg. Gött med en 20-poängare efter jul som vanligt... ;)

Jul

Nu har vi ljus här i vårt hus! Julen är kommen, hopp tra-la-la-la!

GOD JUL!!!

Jämställdhet och lön

Alla vet att kvinnor och män tjänar olika mycket för samma jobb. Så är det, och det måste ändras. Så långt håller de flesta med. Jag tror också att vi kvinnor är ganska överens om att vi måste dels själva förhandla oss till bra löner och dels stötta varandra till att göra just det. Men! Vad kan de göra som inte är kvinnor (dvs i huvudsak män) för att man ska få lika lön för lika arbete?

Jag tänker mig att en, relativt enkel, sak både män och kvinnor kan göra är att skapa ett öppet klimat kring löner med sina kollegor. I klartext: berätta för sina arbetskollegor vilken lön man har. Att jag som kvinnlig AT-läkare vet vad min manliga kollega, med precis samma förutsättningar som jag, tjänar ger mig ett oerhört gott förhandlingsläge. Mycket simpelt.

Men inte! I diskussion med olika män, i olika sammanhang kommer jag allt som oftast fram till att män inte alls tänker så. "Min lön är min ensak och den har jag förhandlat mig till på enbart mina goda egenskaper som den arbetande person jag är". Ett vanligt argument från annars intelligenta män med åtminstone en fot i verkligheten är att det enbart är jag som kvinna som måste "stå på mig" för att få den lön jag förtjänar.

Varför kämpar inte män för att få den lön de förtjänar? Hur kan män tycka att det är okej att få mer pengar enbart på grund av sitt kön? Ligger det inte i allas intresse att alla, oavsett om du är kvinna eller man, får lön för det arbete du utför, inget annat?

Domino

Har just slagit J i Domino med 123 - 0! I RULE!!!!!!! :)

Trattkantareller och löner

Har haft en riktigt härlig helg i Götet. I fredags firade vi J nya jobb (hurra!!!) tillsammans med mina föräldrar samt, lite otippat, min barndomsväns pappa. Han är en lite knasig typ som får mina föräldrar att skratta så de får kippa efter luft. Det klarar inte ens deras gulledotter (om någon tror att det betyder att jag har en syster är det fel!) av. Lördagen tillbringade vi först med julklappshandling i Sveriges näst största stad. Först var det lite besvärligt att jag inte hittar riktigt längre (inga bussar heter likadant, affärer har flyttat, jag har glömt) men sedan kom vi på en riktigt bra överlevnadsstrategi. Vi suggererade fram att vi var i London över helgen för att handla julklappar för högarna med pengar vi har, bo på härligt hotell (för samma högar med pengar) och ha det fantastiskt. Fungerade utmärkt!!! Trängseln med folk blev inte bara uthärdlig utan till och med njutbar.

Något som vi inte skulle ha gjort om vi var i London var att gå på skridskouppvisning i en kall jävla ishall. Lilla M, 5 år, skulle, efter en hel termins skridskoåkande, vara tomte på isen. Det var helt fantastiskt. Med tomteluva fastlimmad på hjälmen och helt klädd i rött åkte hon på rad efter alla de andra små tomtarna. Lilla, lilla M på den stora, stora isen.

Upptining skedde hos Fröken J, Herr D och lille H. I sanning en fin upptining med gott vin och goda franska ostar. Var kanske ett fint försök att hos mig avslöja en ev graviditet, men där gick de bet, för jag åt och drack glatt av allt. Höjdpunkten var nog ändå när lille H, 3 år, gjorde en grab med sin skateboard. Ett geni är fött!

Söndagen tillbringade vi i skogen. Tredje advent tillbringades helt traditionsenligt med julgranshuggning (fear not - egen skog), lummerletande, fururishamstring och - trattkantarellplockning! Jag älskar inte snö, men trattkantareller tredje advent är helt och hållet fel. Men gott...

Nu skulle jag skriva upprört om jämställdhet och löner, men luften gick helt ur mig. Jag är förkyld något så in i ... så jag orkar inte ens vara upprörd den tiden det tog att skriva ovanstående. Återkommer när jag är friskare!

Till Götet

Nu drar vi till Göteborg! Se upp alla goa gubbar, för nu kommer den goaste gumman av alla till stan!

Julklappshandel, kanske julkonsert, kanske titta på ny bebis och träffa folk i allmänhet. Ska bli riktigt gött.

Lucia

Idag är det Lucia! Känns fortfarande lite konstigt att inte dra på sig lusselinnet, men jag börjar vänja mig. När man inte sjunger i damkör blir det rätt lite lussande i den här stan. Hade dock en sjungning imorse, med kvartetten. Det gick väl hyfsat, kunde helt klart gått sämre. Och bättre... I januari kommer nog lite fina pengar intrillandes för sjungningen, göttans.

Har varit och lyssnat på Luciatåg, med en av damkörerna här i stan. Kunde nog varit bättre om man inte suttit på de värsta stolarna i mannaminne. Det var inte bara jag som hade ont i ryggen när den sista tärnan äntligen sjungandes gick ut ur rummet. Således ingen riktig julstämning där.

Julstämning var det däremot hos Fröken M, som bjöd på jättemysigt glöggpartaj innan konserten. Tack, gullet!

Annars har det varit en rätt bra dag idag. Jag fick gå med en väldigt duktig ögonläkare idag som undervisade mig mycket. Patienterna var snälla och lät mig titta så mycket jag ville. Mina medstudenter var riktigt trevliga nästan hela dagen, och ställde inte för många oväsentliga frågor. J hade lagat mat och städat när jag kom hem. Fröken M bjöd på gött fika.

Imorgon börjar Öronplaceringen, och jag ska ha en sit-in det första jag gör. Känns lite sådär, att ha en läkare över axeln under hela min undersökning, när det är det första ÖNH-status jag gör på en patient. Jag får väl se det som att jag får lära mig rätt från början...

Hemma

Är hemma idag, liksom igår. Rejält ont i ryggen kombinerat med förkylning har däckat mig totalt. Det är så frustrerande - jag blir galen! När ens hela Ögonplacering är 7 dagar behöver man inte tillbringa två av dem i sängen. Så jag kanske ska pallra mig dit i eftermiddag. Det kommer inte att göra vare sig ryggen eller förkylningen bättre, men kanske att jag blir lite mindre galen.

Idag kan jag inte bestämma mig för vilket som är värst - att ha ont i ryggen eller att vara tokig över att ha ont i ryggen.

J är på möte med landstinget idag. Kanske, kanske, ska landstinget köpa in J och hans projekt så att han blir kvar här hos mig nästa år. Alternativen just nu är en timma och en kvart borta eller busskörande här. Det vill varken jag eller J. Hoppas att han kommer hem idag med ett jobblöfte i handen. Hoppas, hoppas!

Sommarjobb

Nu är nästan alla konserter över. På en vecka har jag och J klarat av 4 körkonserter i kyrkor runt om i bygden. Det är helt klart ansträngande för lilla mig att ha så många konserter samtidigt som jag är borta hela dagarna på placering, men det skulle inte vara jul förutan. Den riktiga julstämningen infann sig igår när vi sjöng extranumret Jul, jul, strålande jul. Tänk om det kunde bli lite snö också?

Jag och J funderade på om det kanske är dags att sluta i den stora kören. Det är fortfarande roligt, men när ingen av oss kan uppbåda ens ett uns nervositet inför en konsert kanske det är dags att byta till något som gör att adrenalinet pumpar? Inför konserten i söndags med kvartetten flödade helt klart adrenalinet, jag var rejält nervös! Och det är sådan underbar känsla efteråt, när man har klarat av något man egentligen var lite för skraj för att göra. Ja, jag är gift med en behaviorist... :)

Men vi kommer aldrig att lämna kören, om jag känner oss själva rätt. Att inte få träffa våra fantastiska vänner där varje onsdag skulle göra livet oändligt mycket fattigare. Enda realistiska anledningen till att sluta är när (om) vi lämnar staden.

Sommarjobb var det ju jag skulle skriva om! Jag var inne hos klinikchefen på Hud i veckan och hörde mig för om ett läkarassistentjobb i sommar. Hon blev nästan chockad, kan tänka mig att det inte är så vanligt för henne att läkarstudenter vill jobba på Hud. Men så är jag ju konstig också. Nu har jag försökt uppdatera min meritförteckning och skriva ett lagom fjäskigt ansökningsbrev att skicka till henne. Det är inte helt lätt med meritförteckningen, pga mina ryggsmärtor är den ju så ihålig. Och man vill ju inte veckla in sig i en lång förklaring om varför jag har ont i ryggen och inte jobbat på länge, men man vill ju samtidigt förklara luckorna i min meritförteckning. Och ska jag ha med mina ströjobb, som tex när jag fick betalt för en föreläsning för studenter?

Tips?

Nu ska jag ge mig iväg och städa lokalen vi hade julfest i igår.

Trött

6.30 Klockan ringer. Jag vill inte gå upp. Har ont överallt. Funderar i sju minuter på att stanna hemma idag, men inte ens så tidigt på morgonen går det att motivera att stanna i sängen.

7.30 Packar in mig, min ryggsäck, min väska med körpärm och skor, mina körkläder och min lunchlåda i bilen och beger mig till Ögon.

7.53 Framme, efter bilköande, på Ögon. Hittar till klädförrådet, tar i stresspanik två par byxor och ingen rock och hinner precis byta om till klockan slår 8. Infinner mig precis i tid, i smutsig rock med gårdagens varma choklad på, till första ögonpatienten för dagen.

8.15 Vet inte vad jag ska titta på i hornhinnemikroskopet.

9.00 Ser inget i oftalmoskopet.

10.00 Upprepas upplevelsen från 8.15 och 9.00 med ny patient.

11.45 Blir tittad i ögat av annan läkarstudent som konstaterar att skavet i mitt öga beror på för gamla linser, som jag inte har råd att byta ut.

12.00 Sitter själv i lunchrummet och äter min lunchlåda.

13.00 Livet lättar något, jag får sällskap och de andra har samma upplevelse som jag från förmiddagen.

13.30 Ny patient - och jag ser!!! Det gör inte patienten...

15.00 Seminarium om röst och heshet. Kul!

17.00 Springer till parkeringen.

17.10 Sjunger upp i bilen.

17.30 Infinner mig i kyrkan med nyinhandlad yoghurt och frallor till mig och J. Repar.

18.10 Äter mackorna J har med sig, vilket innebär att mitt blixtbesök på Hemköp var i onödan.

19.00 Konserten börjar. Helt fullt i kyrkan. Konserten går bra.

20.50 Hemma. Har ont överallt. Skriver i bloggen istället för att läsa på inför mitt ögonseminarium. Hinner inte ringa någon. Tänker att ni som förväntade sig att jag skulle ringa får läsa bloggen istället.

21.20 Läser i ögon-boken.

22.30 Däckar...

Öronplacering

Så var det dags igen - en ny placering, en ny handledare, nya lokaler, nya människor att vara precis lagom trevlig och ifrågasättande mot, nya kunskaper och nya patienter. Är helt matt efter idag, trots att jag lyckades smita redan kl 15. Jag, som skulle börja min Ögonplacering idag, blev mycket förvånad över att hela dagen har ägnats åt att lära sig Öron-Näsa-Hals-undersökning, en placering som jag inte ska ha förrän om 2 veckor. Tydligen läser man Ögon och Öron samtidigt... Det visste bara hälften av oss. Så där satt jag, någorlunda väl förberedd för min första dag på Ögon, helt okunnig om ÖNH. Tur att jag träffat rätt mycket öronpatienter på min vårdcentral tidigare i höst, det räddade mig. Fick tom beröm av herr Überhandledare!

Visserligen mest för att jag kan använda min vänsterhand lite bättre än många andra, men beröm är beröm. Det ska man ta åt sig av. Jag tror att jag har alla år med violan att tacka för min skicklighet (det handlade alltså om att dels komma ihåg att hålla instrumentet med vänster hand och dels att kunna hålla handen stilla. Inte så avancerat, precis.) med vänsterhanden.

Resten av eftermiddagen och kvällen ska jag försöka ägna mig åt att plugga, men antagligen kommer jag att lägga hela kvällen på att korrläsa J:s 50 sidor långa exjobb. En frus plikter går inte att ducka för...

Advent

Jag och J har satt upp alla adventsljusstakar och -stjärnor idag. Det är så fint! Det bästa jag vet är att vakna av en kyss till adventsljusstakens sken och doften av kaffe. Tror kanske att jag kommer att få uppleva det imorgon.

Vi har varit och repat idag i Skeda. Imorgon ska Vallakvartetten sjunga på musikgudstjänst i Skeda Kyrka (kl 18, fri entré). Det kan nog bli bra, tror jag. Nervositeten imorgon kan kanske göra att det bara blir okej, inte bra, men kanske att vi kan klara det. Känns lite ärofyllt att få sjunga just på första Advent, när det är mycket människor i kyrkan.

Nu ska jag och J hem till de andra K och J på julfest på temat glitter och julgranskulor!