Varför frågar jag så, förresten? Jag vet precis varför jag är stressad! Det är för att jag trodde att jag skulle hinna med så mycket mer under min ledighet och ändå vara helt utvilad inför skolstarten imorgon. Finns så mycket jag inte har gjort, som jag trodde att jag skulle göra:
- Artikeln.
- Sätta in alla "viktiga papper" (som iofs är sorterade, men ligger i en hög väntandes på att jag ska göra hål i dem) i en pärm.
- Städa ur köksskåpen.
- Sätta in ALLA gamla foton i album.
- Sortera mina digitalfoton ordentligt, så att jag vet vilka som ska bli papperskopior.
- Städa ordentligt här hemma
- Gå och träna stenhårt
- Vila ryggen ordentligt.
Jag är så stressad att jag har ont i magen.
Men, det är bara att förpassa till den där svarta klumpen i magen och istället fokusera på att jag strax ska promenera ner till stan med Fru A och lilla B för lite shopping och lunch. Sedan är det packning och förberedande inför helgens kräftskiveäventyr.
3 kommentarer:
"Prestationsneurotiker är vi allihopa allihopa alihopa" tralalalalalala. Så är det. Ibland får man bara säga till sig själv på skarpen. Vem dör om jag inte sätter in foton i album? Näh just det!
...och dessutom tar livet faktiskt inte slut bara för att terminen börjar igen. Det kommer en lång höst när det regnar i beckmörkret utanför och känns helt okej att mysa inne med tända ljus och pyssla med foton, köksskåp och papper. Och ta en paus med en kopp te och lite hångel i soffan. Man ska inte glömma pauserna, det lärde jag mig efter min tapetupplevelse i höstas!
Tagga ner och njut kräftsmörets sälta!
katbat och lindis: tack, såklart har ni rätt. Och det vet ju jag också, det är bara inte så lätt att leva upp till... :)
Skicka en kommentar