Som när jag överlycklig av allt fint beröm gick hem från sommarjobbet i fredags och väl hemma började storgråta över det övermäktiga att packa inför flytten.
Eller, som imorse i bilen, då Hillary Clintons tal om att rösta som en röst på Barack Obama fick stora tårar att trilla ner för min kind för att blott 15 minuter senare lyckligt känna att Bert-Britt rör på sig i magen.
Och nu sitter jag här igen framför datorn och lipar till Dolly Parton, Linda Ronstadt och Emmylou Harris samtidigt som jag längtar brutalt till att Herr J ska komma hem från jobbresan.
1 kommentar:
Haha, igenkänningsfaktorn är hög! Jag testade att vara i det beskrivna tillståndet samtidigt som jag höll på att ränna rakt in i den berömda väggen. Det var lite jobbigt :)
Skicka en kommentar