Inget ältande

Ältande ligger inte för mig. Så jag ringde imorse och tackade ja till AT-tjänsten jag blev erbjuden igår eftermiddag. Jag behövde lite input från människor jag litar på, och lite eget tänkande. Egentligen är det inte så svårt, kom jag på. Nu har jag en tjänst på ett sjukhus som har väldigt gott rykte och som jag gillar. Jag kan bo kvar i vår nya lägenhet, men kanske måste en andra bil införskaffas, vilket jag då kommer att ha råd med. Om jag och J kommer på att vi vill flytta, eller att jag hellre vill ha en annan slags AT har jag gott om tid på mig att söka en annan tjänst och i så fall aldrig tillträda denna tjänsten till hösten. 

Jag var också en duktig underläkare och sa att jag vill löneförhandla innan kontraktskrivande. Inte för att jag helt vet vad jag ska anföra som skäl att få högre lön än det de erbjuder, men det får jag komma på. Jag är ju så ooooootroligt lätt att samarbeta med!!! :) Jag anser att man som kvinna måste hjälpa sig själv och alla andra kvinnliga kollegor genom att själv göra så mycket som möjligt för att det inte ska vara skillnad mellan kvinnor och män vad det gäller exempelvis lön. Och om jag från början tänker att de kommer aldrig höja min lön har jag ju förlorat direkt. Försöka duger! 

Tråkigt nog är jag inte glad över AT-tjänsten, men jag hoppas att det kommer. Jag har faktiskt fått en väldigt eftertraktad tjänst, trots att jag inte ska tillträda den på utsatt tid. Mängder av folk i min kurs har inte fått AT alls, och håller på att söka vik som galningar. Jag borde vara glad. Och jag blir nog det. Om ett tag. 

Ny AT-ångest

Såhär är det. Jag har varit på två AT-intervjuer. En i grannlandstinget och en här i hemlandstinget. Den 10 mil bort ville inte ens ha mig som reserv, snyft. Till den andra fick jag i fredags veta att jag är reserv till. 

Och, eftersom jag inte ens kommer att hinna börja AT innan föräldraledigheten har jag sökt med början i september. Visst inser jag att de inte kommer att välja mig, men jag ville ändå söka för att visa mitt intresse inför nästa gång. 

Inte kan jag och J bestämma oss för var vi vill bo, heller, så jag vill verkligen inte ha AT nu, så att jag slipper att bestämma mig. 

Ändå blir jag så ledsen över att de väljer andra före mig. De borde ju vilja ha mig i alla fall!

Nåväl. Ny AT-ångest idag. För då ringer de från hemlandstinget och erbjuder mig en AT-tjänst. Fast i fel del av landstinget, vilket innebär att jag får pendla varje dag. Visserligen får jag nog en bättre AT på det hela taget, eftersom det är ett lite mindre sjukhus med bättre rykte. Och ett sjukhus där jag trivts väldigt bra som kandidat. 

Så, vad fan ska jag göra? Ska jag tacka ja till en tjänst som inte ligger där jag vill, när jag ju faktiskt inte vet vad jag vill? Ska jag tacka nej och helt sumpa mina chanser att göra AT här, i mitt hemlandsting, där jag kanske vill bo kvar? 

AT-hets

Jag trodde inte att det skulle drabba mig. AT-hetsen, alltså. Jag som ska föda i januari och sedan vara mammaledig har ingen som helst anledning att få panik om jag inte får AT nu. Ändå kan jag inte låta bli att höra med alla som har sökt samma ställen som jag, om de har hört något om intervju, om de har hört någon annan som har fått komma på intervju, om det vet något om när det är kört, osv. Helt knäpp är jag. 

Speciellt eftersom det inte är ett skit synd om mig. Jag har sökt på tre ställen, har redan varit på en intervju och är kallad till en andra. Och eftersom jag inte kommer att börja till våren är det ju skitsamma om de kallar mig. Jag har en gång till på mig att söka innan jag ens behöver börja tänka på att söka underläkarvik. 

Det är en spännande vecka nu. Helt enkelt. 

AT-intervju

Så, nu har jag varit på intervju. Och det gick väl rätt bra, tror jag. Fast man vet aldrig. Och det är ju sjuk konkurrens, minst 9 sökande per plats. De frågade bla vad som är en bra läkare, varför de ska välja just mig och så. Standardfrågor, fast bra. 

Och nu får jag vänta en vecka på att de eventuellt ska höra av sig. 

Nu ska jag åka och ta mig något att äta (lyckades inte behålla frukosten imorse) och kanske shoppa något innan Landstinget bjuder mig på lunch. Fast allra först ska jag gå och kissa, för Bert-Britt verkar nu ha hittat sin favoritsyssla - sparka rakt ner på blåsan! 

AT

Jag är ju helt aningslös. Trodde i min enfald att inget skulle hända förrän ansökningstiden hade gått ut. Det var fel. Jag postade mina ansökningar igår kl 16, idag kl 10 ringer en kvinna från mitt (för nuvarande) förstahandsval och bokar mig för intervju imorgon kl 9. Shit.