Mascarabesvikelse

Ni vet den där underbara känslan när man, trots att man inte kan tro att den gamla verkligen är för gammal, öppnar en ny mascara, applicerar den på ögonfransarna och plötsligt får mycket längre och vackrare ögonfransar än igår? Den uteblev imorse, med min splitter nya Maybelline-mascara. Så går det när man i en begränsad budget måste överge sitt favoritmärke och gå tillbaka till de märken man upptäckte i högstadiet. Maybelline, IsaDora, L'Oreal. Snyft. Jag vill tillbaka till Clinique, Lancôme och ännu mer Clinique. 

Nu strax nytt besök till barnmorskan. Låt mig gissa hur det samtalet kommer att gå: 

-Hur är det nu?

-Jo, tack, det är väl bra! Jag går ju inte upp något i vikt, förstås.

-Men det är helt normalt.

-Och så märker jag att jag är mer lättblödande än tidigare, får lättare stora blåmärken och blöder mer i tandköttet.

-Men det är helt normalt.

-Och så är jag ju trött, förstås.

-Men det är helt normalt.

-Och så hoppas jag att jag har bra blodtryck och blodsocker.

-Men allt är ju helt normalt med dig, jag vet inte om vi ska ta några prover. Kanske nästa gång?

-Tack så jävla mycket då!

-Ha det bra till nästa gång!