Förkyld

Är förkyld precis som alla andra. Kanske inte är så konstigt att jag är det, när alla andra är det... Ska nog inte bli infektionsläkare. Eller barnläkare. 

Är hemma idag, trots att jag missar värdefull undervisning. Var alldeles för dålig imorse för att ta mig iväg. Fast, som alltid, mår jag rätt bra nu på eftermiddagen och har lite ågren för att jag inte tog mig iväg ändå. 

Nåväl, fördelen med att jag har varit hemma idag är att jag faktiskt har fått gjort det mesta på mina AT-ansökningar. Jag kommer att söka här, och i staden 10 mil härifrån. Jag har inte skrivit ut allt (för vår skrivare fungerar inte med Mac:en, vilket innebär att jag måste vänta tills J kommer hem med sin jobbdator och kopplar in skrivaren till den. Smidigt system.) och jag har inte fått mina kopior vidimerade än. Men annars är det nog klart. Referenspersoner är vidtalade, jag har skrivit lagom fjäskiga ansökningsbrev och meritförteckningen är uppdaterad. 

Nu återstår bara att hitta stora kuvert i någon ännu inte uppackad flyttlåda... 

Falskt alarm

Ingen lunginflammation på ingående. Gött. Har ingen feber, men ont i örat, täppt i näsan, nyser, hostar och producerar ofantliga mängder snor. Bläääääää! 

Jag har drömt en hemsk dröm inatt, som inte har lämnat mig i fred, utan återkommit gång på gång under hela natten. En sådan dröm, som bygger på en äkta rädsla och inte något som jag kunde slå ifrån mig när jag vaknade. Jag har drömt att barnet ska dö i magen, att nästa ultraljud ska visa på en vag massa som inte rör på sig. Såg fem minuter på Cityakuten igår och lyckades pricka in precis de fem minuter där Carter och Kem är på ultraljud strax före förlossningen och får reda på att barnet är dött.  Behöver ju inte precis doktorera på drömtydning för att förstå att det är därifrån drömmen kommer, men det skrämde livet ur mig inatt.

J är cool, han, han säger att Bert-Britt är en överlevare, eftersom han-hon har våra gener. Och det klänger jag mig fast vid idag. 

Det var en sådan enorm känsla på det första ultraljudet, i vecka 12! Dels för att det verkligen var ett levande foster, som vinkade åt oss, dels för att det bara var ett (!) och dels för att det låg i livmodern och ingen annanstans. Och för att det var VÅRT barn som visades på skärmen, inte något från en film, eller i en föreläsningssal. 

Förkyld

Jag är sju-u-hu-uuuk! Har varit rejält förkyld sedan i måndags, varit hemma från jobbet sedan i tisdags, och piggat på mig rätt mycket sedan i onsdags. Men nu stiger tempen igen... Och det bådar inte gott. Virusinfektion i all ära, men ska jag få en härlig pneumokockpneumoni på det?!? 

Och kom inte med det där: "Men du är så ung och frisk, du får säkert inte lunginflammation!" J låg TRE dygn på Infektion för lunginflammation när han var blott 22 år gammal. Och nu är jag både äldre och sjukare än han var då.