J är tillbaka efter konferensen, och även om han nu sitter bredvid mig i soffan genomförkyld (och har förkylningssnarkat hela natten) är det underbart att ha honom tillbaka hos mig och Bert-Britt. Jag har sagt det förr, och jag lär säga det igen - det är inte så att jag inte klarar mig utan J, det är det att allt är så mycket bättre när han är med. Dessutom är jag extra stolt över honom eftersom han just har vunnit ett väldigt fint pris, som är få förunnat. (som dessutom ger honom extra kosing, tjoho)
Och! Stora grejer - J kunde igår känna den första sparken! Jag har ju känt sparkar länge, men J har inte kunnat känna dem på utsidan. Att han nu kan vara med och känna vad som händer i magen gör både mig och honom överlyckliga.
6 kommentarer:
Gud vad häftigt att lilla bebisen sparkar! Åååå!
KRAMAR TIL ER
Även den blivande mormodern blir lycklig över att höra detta! Jag tror att Krabaten sparkar för att komma ut och träffa sin mormor,ha,ha!
Ouss!
Gratulationer till J för priset.
Att känna första sparken som blivande pappa är mäktigt. En bindande upplevelse. Själv lutade jag örat mot magen och fick en kick rakt i hörselorganet första gången.
Har du fått sparken???
JK: När vi ses känns det förhoppningsvis ännu mer! Då ska jag komma och ta din hand och lägga på magen! :)
Mamma: Det tror jag också, ärligt talat. Kommer inte att finnas något mer bortskämt barnbarn i Sverige! Och det behöver nog stackars Bert-Britt ibland! :)
Doktoranden: J hälsar och tackar! Han har försökt med örat, men då ville inte Bert-Britt riktigt komma upp i tillräcklig styrka...
Gee: Nej, jag får istället kick efter kick. :)
Jag längtar! KRAM
Skicka en kommentar