När hon tittar på mig och fyrar av ett stort leende finns det inget annat i världen. Eller, när hon ligger hos någon annan än mig och J, börjar gråta, och sedan lugnar sig och ler bara hon får komma i min famn - då är jag den lyckligaste som finns.
Men, som ni märker, när jag väl har tid att sitta framför datorn har jag inget att komma med. Jag tänkte inte göra den här bloggen till en rapport av min föräldraledighet - och just nu finns inget annat i mitt huvud tillräckligt länge för att fastna på bloggen.
Så, jag lägger ner igen. Inte helt säkert för gott, men sannolikt!
So long farewell, auf Wiedersehen, good night! I hate to go and leave this pretty sight!