Psykiatri

Två dagar in på psykiatriföreläsningsveckan (kom inte att säg att svenskan är ett fattigt språk, när man kan bilda ett sådant långt och härligt ord!) är jag förundrad över hur roligt det är med psykiatri! Jag trodde från början att jag ville bli psykiater, men ändrade mig fort när jag insåg att jag blandat ihop psykiater med psykoterapeut. Stärktes ytterligare i bilden av mig som somatisk läkare när jag förstod hur fantastiskt roligt kirurgi är.

Nu har jag fått en ny bild av psykiatri som lockar något enormt. Att faktiskt få använda sig själv som instrument, både för att diagnostisera och för att behandla. Ska bli så spännande med psykiatriplaceringen, jag längtar nästan.

Ikväll och alla andra kvällar ska jag sjunga mig hes som förstasopran (inte mitt habitualläge) i en konkurrerande kör, för att stötta upp inför en viktig konsert de har. Ska bli roligt, det är fin musik, men så mycket bloggande räknar jag inte med resten av veckan. Håll ut, jag är nog tillbaka på söndag, eller så.

Break up

Jag köpte min första mascara från Clinique när jag gick i sjuan och sedan dess har jag varit beroende. Jag har använt deras makeup, rengöringsprodukter och ansiktskrämer. Men nu är det slut. För varje ny produkt jag har prövat har jag fått nya favoriter.

Nya älskare:

Mascara

Kajal

Ögonskugga

Puder

Läppglans

Rengöring

Sex with the ex:

Fuktkräm

Parfym

Åh, så bra!

Kostrådsterror: Idiotförklaringen av gravida

Föreläsningar

Föreläsningar hela dagen lång. Varje dag. Och plötsligt - på termin 10 av 11 - har samtliga föreläsare slutat med 45 min föreläsning - 15 min rast - 45 min föreläsning. Istället pratar varje ny neurolog en kvart om Charcot, Tourette och Pierre Marie innan hon/han drar igång 40 min föreläsning om epilepsi, stroke eller MS och förväntar sig efter det att 5 minuters rast ska räcka. 5 minuters rast räcker inte för att drygt 70 pers ska ta sig ur bänkraderna, gå på toa, köpa kaffe och rätta in sig i leden igen.

Man kan tycka att jag borde vara van vid att ha föreläsningar dagarna i ända. 4,5 år bara på läkarutbildningen här i stan borde gjort mig förberedd. Men jag orkar inte! Är så trött, så trött efter bara 3 dagars föreläsningar. Hur ska det här gå?

Skolstart

Idag började terminen igen. Det kändes riktigt roligt och jag var pigg och glad. Jag var inte så pigg när klockan var 16.30 och vi hade haft föreläsningar utan något annat än lunchuppehåll sedan klockan 08.30. Efter föreläsningen gick jag direkt till en frivillig föreläsning utanför själva terminsplanen.

Nu vill jag sova.

Utrensning

Satan i gatan, vad vi har rensat bland våra kläder idag. Jag och J har städat och sorterat bland ALLA våra kläder och har nu sju (!!!) bärkassar som ska skänkas till Myrorna. Då har vi även slängt en massa gammal skit, trasiga strumpor, sunkiga gamla skor och allt som var lite trasigt eller fläckigt.

Kunde inte slänga iväg riktigt allt jag kanske borde ha gjort. Jag inser mycket väl att jag aldrig kommer att ha på mig mina rosa byxor med krokodilskinnsmönster, extremt låg midja och rejält utsvängda ben. Inte heller det vinröda linnet som jag inte skulle få om mitt ena lår nu (har jag verkligen varit så smal?!?) eller de svarta underbara skorna med 10 cm klack (hade jag inte fått ont i ryggen av usk-jobb hade jag väl fått det av dem). Det går inte. Det är min historia, jag kan inte göra mig av med den.

Är förresten tveksam till om fläckigt är ett ord, men, ja, jag gillar det.

Något av en milstolpe

Nu, äntligen, fick jag tentaresultatet! Jag är godkänd, tjohej! Jag hade inte toppresultat (de jäklarna hade sorterat oss efter resultat och, ja... jag fick scrolla ganska långt ner), men jag var absolut inte sämst och jag är godkänd med lite marginal. Hurra!

Det är faktiskt något av en milstolpe, eftersom avklarad T9 innebär att jag nu kan arbeta som underläkare. Avklarad T10 innebär högre lön, men inte ändrade arbetsuppgifter. Nu börjar slutet anas.

Det har aldrig varit så nära som nu.

En tanke slog mig...

... igår på tåget på väg hem. Jag ska bli läkare. Det är rätt coolt.

Kursadministration

Är besviken på kursadministrationen på min utbildning. Vi har intet hört om tentan, och det börjar bli svårt för mig att tänka bort att jag kanske körde. Inte heller kommer det något om placeringar inför den nya terminen som börjar 21/1. Jag har alltså ingen aning om jag kommer att bo hemma eller borta stora delar av terminen, och inte heller vilken placering som kommer först.

Det är dåligt skött, helt enkelt.

Jag är hemma i mitt barndomshus och hänger med mamma (och pappa, som är på Gården, men kommer imorgon). Det är lugnt och trevligt, vi pratar mycket, äter gott och åker ut på små äventyr. Men det regnar HELA tiden! Jag vill bara lägga mig under täcket och sova bort de grå blöta dagarna.

Weekend from heaven

Jag och J har varit på mini-semester och haft det underbart. Helt och hållet utan undantag. Strålande solsken, champagne, bubbelpool, bastu, långa promenader, god mat, hav och massa kärlek. Vad bra jag har det.

En stor sak hände mig igår, som inledning på helgen. Jag stod i duschen och insåg plötsligt att jag inte hade ont. Förvånad kände jag efter riktigt ordentligt, och inte ens då, när jag riktigt kände efter, hade jag ont. I just den ställningen, i just det ögonblicket var jag helt smärtfri. För första gången på 8 ½ år.

Lycka.

Ett rätt av sju

Ett säkert tecken på att jag varit i tentakoma den senaste veckan är att jag fick ETT rätt av sju i DN:s nutidstest. Kunde titeln på Simone de Beauvoirs bok (som jag tänkt många gånger att jag ska läsa, men aldrig orkat) och INGET annat! Sanslöst. Jag skäms.

Jag hade en fantastisk dag igår. Åkte med J till utkanten av vårt landsting för att hålla honom sällskap på färden och på lunchen. Tillbringade dagen (när J hade patienter) med att gå runt i den lilla orten, dricka kaffe och pralin på ett café, strosa runt i affärer och (när ösregnet kom) sitta på det lilla biblioteket och läsa artiklar om RFT och ACT. Och FoxTrot.

När jag kom hem drog jag på mig partystassen och träffade A för en drink innan vi gick på släppet till T11:s examenssittning. De som tar examen nu är min och A:s ursprungskurs, alltså skulle vi kunnat vara klara nu också om inte A hade fött två barn och jag gått två terminer på halvfart. Men jag är inte bitter.

Jag hade så kul!!!

En ledig dag

Idag är jag ledig. Ska göra bra saker idag: gå till frisören, tvätta, städa ur gammal skit ur garderoben och samla kortisol.

Tentan igår gick sådär, vilket känns lite trist, eftersom jag faktiskt var rätt väl förberedd. Som vanligt dyker det upp saker på tentan jag aldrig kunde föreställa mig skulle komma, men jag ljög ihop lite saker så att jag iaf inte får noll poäng. Hoppas verkligen att jag klarade den. Uhh, tänk om jag körde? Jobbigt.

Samla kortisol ska jag göra idag inför ett försök jag ska göra imorgon. Ska utsätta min kroniskt smärtdrabbade kropp för försök som gör att jag sannolikt kommer att ha mer ont än någonsin. Jag säljer min kropp för pengar så att jag kan köpa kurslitteratur med gott samvete (beställde igår för 1600.-).

Nu ska jag gå och spotta i ett provrör.

Lite småångest, inget mer

Har haft en ovanligt harmonisk tentaperiod den här gången. Har läst allt jag hade tänkt, har varit ledig utan dåligt samvete över jul, har gjort alla gamla tentor och gått till tentagrupp varje dag. Hade en liten kort period idag av "jag är värdelös, jag kommer inte ihåg något, hur ska jag kunna arbeta som läkare", osv, men den perioden avbröts när jag gick igenom den sista av de gamla tentorna och insåg att jag hade nog klarat den.

Nu tror ni att jag är väl förberedd och därför kommer att klara tentan imorgon utan några problem, och visst, jag förstår varför ni tror det. Som vanligt har ni ingen koll, det är okunskap och förhoppningar.

Förhoppningar har även jag, och självklart har jag en chans att klara tentan imorgon, men det är absolut inte säkert. Vissa av de gamla tentorna jag har gjort hade jag aldrig klarat, så det går inte att sia om morgondagen.

I vilket fall som helst är det slut på tenta-p imorgon, och jag är ledig nästan två hela veckor!!!

7 år

Idag är det 7 år sedan min och J:s första kyss. 7 år. På de 7 åren har vi tillsammans hunnit flytta ihop, flytta isär, flytta ihop igen i ny stad, förlova oss, flytta in i nuvarande lägenheten, gifta oss, bli mycket tjockare, slutföra en utbildning (J), komma närmre än någonsin slutet på en utbildning (K) och ha det bra.

Att jag och J har det så bra är inte bara skicklighet och tålamod utan också en hel del tur. Vilken tur jag har som älskar en sådan bra man, och vilken tur jag har att en sådan bra man älskar mig.

Vi småfirade igår med bubbel och god mat, men lite mer firande blir det nästa helg (post tenta) när vi ska åka iväg och ha det gott på hotell.

J åkte imorse iväg till sitt föräldrahem för att ha släktgrej, som vanligt den femte januari, och jag sitter hemma alldeles själv med gamla tentor, föreläsningskompendier och anteckningar. Jag är inte bitter. Tror jag.

Tvåkönat parförhållande är jämlikt...

... tills barnen kommer. Har måååånga mammor sagt till mig - som inte har några barn, har ett blivande yrke där jag sannolikt kommer att tjäna mer än min man och lever i ett lyckligt äktenskap. Kanske är det så, vad vet jag?

Men inte fan ska någon lura i mig att det bara slumpar sig så att det är lämpligare för just DEN mamman att hon stannar hemma istället för sin man och att det inte har något med ojämlikhet att göra.

Bara för att man tänker jämlikt lever man inte jämlikt.

DN Debatt

Fortfarande inga kräkningar...

... men illa mår jag! Jag inser att illamåendet sannolikt är det gamla vanliga illamåendet som beror på yrsel av nackont. Men, lite läskigt är det att jag på nyårsfesten satt mitt emot stackars Fröken L som ägnade nyårsnatten åt att spy. Vinterkräksjukan har 12 - 48 timmars inkubationstid - stämmer det har jag precis klarat mig.

Vore inte bra att däcka nu fyra dagar innan tentan.

Det nya året

Det är liksom inbyggt i systemet att man inte ska komma ihåg allt man önskade sig inför det nya året ett år efteråt. Speciellt eftersom det skålas plenty efter varje krönika och prognos. Jag har ändå en känsla av att jag för ett år sedan önskade mig att 2007 skulle innebära att jag skulle klara av mina tentor, att gå heltid skulle fungera bra för ryggen, att sommarjobbet skulle gå bra, att J skulle trivas bra på sitt nya jobb och att jag skulle äta färre kalorier och öka min muskelmassa.

Igår, inför 2008 önskade jag mig att jag ska klara av mina tentor, att gå heltid ska fungera bra för ryggen, att sommarjobbet ska gå bra, att J ska trivas bra på sitt nya jobb och att jag ska äta färre kalorier och öka min muskelmassa. History repeats itself.

Det var en trevlig nyårsfest igår, med 17 glada metallklädda (jag var självklart guld) vänner. Egentligen likadan fest som de föregående åren, med den skillnaden att tre personer kräktes/nästan kräktes igår, varav en sannolikt pga av vinterkräksjuka, en kanske pga vinterkräksjuka och en av ren och skär fylla.

Så nu inväntar jag kräksjukan (1-2 dagars inkubationstid) som jag vet med säkerhet att jag inte är immun mot. 24 timmar kvar.