Gråtmild och hemmakär

Har mycket att göra, och tänka på, nu, men det har jag haft förr. I princip har jag alltid det vid den här tiden på året, och vem har inte det? Men i år är det annorlunda. Jag är så förlamande trött. Vill helst ligga i min säng dygnet runt.
Det som är annorlunda i år är också mitt tålamod med andra människor. Jag hittar fel och brister hos i princip alla jag umgås med, förutom J. Jag går på fester, och ordnar fester, för att jag borde, inte för att jag vill. 

Allra helst vill jag bara vara hemma med J. Jag älskar att vara hemma, så mycket att jag får tårar i ögonen när jag skriver detta. 

Just nu behöver jag bara J, mitt hem och massor av sömn. Sedan är jag nöjd. 

Görmycket kör

Det är mycket med kören nu. Så mycket att jag automatiskt tog fram körens hemsida alldeles nyss, när jag i själva verket tänkte skriva det här inlägget.

Vi har dels flera adventskonserter med mycket ambitiöst program, och dessutom fullt med extrasjungningar för att tjäna de pheeeeta* pengarna. Jag har det i allmänhet rätt lätt för mig i kören, eftersom jag läser noter relativt obehindrat, men nu är det dessutom massa utantill-låtar. Och jag har inte, på något sätt, lätt för mig när det gäller att lära sig text utantill. Trots mer än 20 års körerfarenhet kan jag fortfarande bara två verser på Sommarpsalm utantill, och bortsett från den är det väl bara Jul, jul, strålande jul jag känner mig helt säker på. Bådar inte gott inför lördagens utantillkonsert... 

Så, till alla er som inte är sådana körnördar som jag (eller kanske allra mest för er), här är en av de vackraste låtarna jag vet. Visserligen i Youtube-format, men ändå. 

*Gee - it's for you! :)

Det har aldrig varit så nära som nu

Mindre än 2 månader kvar till examen. Mindre än 3 månader kvar till förlossning. 

Hoppas det går, hoppas det går, hoppas det går, hoppas det går!

Nu är det lite jobbigt

Nu är det lite jobbigt att vara gravid. Foglossningen tilltar (jag kan fortfarande gå utan större problem, men det gör ont), jag har sammandragningar (inte riktiga värkar, fear not) flera gånger om dagen - och betydligt färre om jag vilar än om jag tex står en hel dag på operation) - , jag sover jättedåligt, jag är täppt i näsan konstant och ryggen börjar ta stryk av att magen växer. 

Det är inte så jobbigt att jag inte pallar, eller att jag är orolig för att något dåligt ska hända, men det är lik förbannat jobbigt. Jag är utmattad konstant. 

Längtar på ett sätt efter att vara som vilken annan förstagångsföderska som helst, kanske gå ner i arbetstid när det börjar bli tungt, ringa till barnmorskan och fråga om förvärkar är farliga, ägna timtal åt att förbereda sig inför att bli mamma (antar att det innebär forum på nätet... :) ) och att riktigt boa in sig hemma. Inget av det känns möjligt nu, för jag vill verkligen ta examen, jag vet redan vad barnmorskan kommer att svara, jag har inte tid till minbebis.com och boandet får vänta tills efter examen. 

Samtidigt är jag jätteglad över att det ändå funkar så bra, att gå sista terminen och vara gravid samtidigt. Allt är bra på barnmorskekontrollerna och bebisen sparkar förnöjt (förgrymmat?) i magen. 

Det är lite jobbigt. Men egentligen bara lite jobbigt. 

Öppna spisen

I vår nya lägenhet finns det en jättefin öppen spis, som vi hittills inte har kommit oss för att prova. Vi har fått fin torr ved av pappa, och har egentligen inte haft någon ursäkt för att inte elda. Man kan inte skylla på för liten erfarenhet, både jag och J är uppvuxna i hus som värms upp via vedeldning, och även om varken jag eller J har tillhört de familjemedlemmar som eldar mest vet vi hur man gör. 

Kan man tycka. 

Igår eldade vi, staplade fint, stoppade in lagom med tidningspapper, satte på röksugen för fullt och... det rök in. Inga stora mängder, alls, men tillräckligt för att fylla halva lägenheten med rök. Samtidigt började det regna, så jag tänkte genast att vi är idioter som försöker tända i en kall skorsten samtidigt som det regnar. (För er som inte vet är det ett säkert sätt att få det att ryka in!)

Nåväl, vi har vädrat, och det luktar inte så jättefarligt, mest som om någon har stekt bacon utan fläkten på, men... 

KW var här idag, och sa på skoj: "Ni öppnade väl spjället?!?" Ehh... Nej, det gjorde ingen av oss. Skälet till det är att vi har hängt den rosa Dolly Parton-hatten på spjället och därför inte såg det. 

Smart. Really, really smart. 

Varför skulle jag gå in på Polarn o Pyret?!?

Med tanke på gårdagens problem var det kanske inte så jäkla smart att bara gå in på Polarn o Pyret för att titta lite. Oh, my god, jag ville köpa halva affären! Köpte inget till mig, men kunde inte låta bli att köpa de här. Det är kanske det gulligaste jag har sett. 

Innan tillökningen till bebiskläderhögarna var jag hos barnmorskan, och det är så skönt att allt är bra. Jag oroar mig alltid lite för mitt blodtryck, men det ligger fortfarande helt okej, trots att jag är lite stressad över det. Jag inser att det handlar om att jag har sett så många ligga inne för havandeskapsförgiftning (och det är inte så att alla blivande mödrar med havandeskapsförgiftning är överviktiga rökare), men trots den insikten kan jag inte låta bli att oroa mig litegrann. 

Till kvällen vankas två favoriter; Wallenbergare och en hemkommen J! 

Bebiskläder i överflöd

Just nu badar lägenheten i nytvättade bebiskläder. Dels har jag och J köpt lite själva, och dels har vi fått flera kassar i stl 50-68 med kläder som Bert-Britts två pojkkusiner har haft. Tyvärr hittade jag fullt med pälsängrar i en av påsarna, vilket innebar att jag bokade tvättstugan fortare än kvickt. Så, nu är hela matbordet fullt av pyttesmå kläder, vilket innebär att jag måste ta tag i det där med att sortera fortare än jag hade tänkt. Och J är bortrest hela veckan, så jag kan inte räkna med något stöd därifrån. 

Jag har nu på morgonen delat upp kläderna i olika högar. En hög för det vi har köpt, en för det jag tror att vi vill använda, en med sådant jag ska lämna tillbaka och en med osäkert. För jag vet ju inte vad vi behöver. Dessutom är det så svårt att välja kläder som är könsneutrala, när jag bara ser kläderna framför mig på ursprungsägarna M och K. 

Jag tänker mig att vi bara behöver grejer för de första två veckorna, eller så. Något att ta hem bebisen i från BB och så att vi klarar oss den absolut första tiden. Sedan får vi lösa det efter hand. 

Men, vad behöver vi egentligen? Kan inte ni erfarna människor ge mig lite tips? 

McCain

Jag har precis sett hela McCains förlusttal. Och, jäklar, vad bra! Så otroligt starkt tal, och att kunna hålla det så skickligt och värdigt när man precis har förlorat i tävling man aldrig kommer att ställa upp i igen. 

Är mindre säker nu att Obama var rätt. Men fortfarande säker. 

Gyn is the shit

Jag trodde ju att gyn skulle vara kul, men att det var såhär jäkla roligt kunde jag aldrig föreställa mig. Obstetrikdelen var hur kul som helst, men nu är det nästan ännu roligare, med myom, aborter, endometrios, operationer, cancer och klimakteriebesvär. Missförstå mig inte, det är inte roligt med gyncancer eller aborter, men jag vill vara med när det händer. 

Jag tror att gyn is the shit för mig. Det handlar om de områden jag gillar mest (endokrinologi, kirurgi och psykiatri) och jag är bra på det. Vet inte om det är roligt för att jag är bra på det, eller om jag är bra på det för att jag tycker att det är roligt. Spelar ingen roll vilket det är, förresten, det ena verkar föda det andra. 

Allhelgona

Som traditionen bjuder var det igår dags för min och J:s årliga allhelgonamiddag för våra familjer. Så otroligt mycket lättare det är att ha middag för 15 pers i en lägenhet på 111 kvm med diskmaskin än i en lägenhet på 55 kvm med litet kök utan diskmaskin! En till ugn hade inte skadat, men man kan inte få allt här i världen. 

Alla kom med så mycket saker, dessutom! Mamma och pappa kom med en extrasäng till arbetsrummet och med hur mycket andra grejer, mat och vackra blommor som helst. Frysen är nu i det närmaste knökfull med äppelmos, älgfärs och sej. Svärmor och svärfar hade med sig ett litet vackert sidobord, äppelmust, lingonsylt och ett babyskydd. Äldsta svågern hade med sig tre kassar med babykläder och en barnsäng. Dyre brodern hade med sig ett riktigt ställ till vårt elpiano, som sedan mamma erbjöd sig att ge oss i för tidig julklapp. Nu är vår lägenhet i det närmaste komplett med saker, och det är dessutom extrainrett för tillfället med många vackra blommor. Jag har det bra. Jäkligt bra.

Så till det viktigaste, menyn! 

Eftersom alla har långt att åka brukar vi vänta in alla med att servera snittar som förrätt. I år var det västerbottensnurror, tunnbrödsgrissini, crostini med tapenade, crostini med Boursin-ost och salta kex med brie och rooibos-persikomarmelad. Jag fattar inte grejen med västerbottensnurror, men varje år gör jag fler än förra året och tänker att de nog ska räcka väl. Ändå är fatet alltid tomt. Mysko, för det är verkligen små torra saker...

Till huvudrätt hade vi helstekt fläskfilé, potatisgratäng, rödvinssås och sallad. Det var verkligen gott, jag tyckte också det, men jag är samtidigt lite besviken. Det är inte roligt att satsa på så säkra kort, det måste vara lite mer sport. Egentligen var planen oxrullader med ansjovisfyllning, men eftersom jag inte orkat provlaga dem vågade jag inte satsa på det. Frågan är väl också om det nu är slut på mina högtravande försök att laga flashigt, orkade jag inte i år är det väl rätt tveksamt att jag ska orka nästa år, med nyligen påbörjad AT och bebis...

Efterrätten blev perfekt, en lagom lös crème brûlé med perfekt knäckigt täcke serverad med havtorn- och hallonsylt, garnerad med physalis. 

Och sedan självklart, i våra familjer, massor med kaffe, choklad och chips! 

Under tiden jag har skrivit det här inlägget har solen gått upp och jag tittar ut över en frostbiten skogsdunge. Sverige är vackert. Och jag är så lyckligt lottad.