Phalaenopsis

Igår gick jag emot mitt eget råd och köpte en Phalaenopsis på Hemköp för blott 99.-. Man ska inte köpa orkidéer utanför blomsterhandlar och handelsträdgårdar om man vill att de ska fortsätta blomma varje år. Men den här gick inte att motstå. Den har två stänglar, där den ena stängeln förgrenar sig i tre grenar och den andra stängeln i två. Tjugo (!) knoppar, varav två är helt utslagna och två till är på gång. Jag har aldrig haft en sådan orkidée. Kanhända att den inte kommer att blomma varje år, men det spelar ingen roll. För de 99 kronorna får jag njuta av att förhoppningsvis 18 knoppar till kommer att slå ut, och det i den mest deprimerande månaden av dem alla - mars.

Age before beauty

Var alldeles för tidig till föreläsningen imorse eftersom jag fick skjuts av J innan han började jobbet (termometern stod på 14 minus, och jag var osugen på att gå till sjukhuset). Brukar visserligen aldrig komma för sent, men jag var ute i så god tid att föreläsaren kom efter mig, vilket aldrig har hänt förut. När han kom tittade han på mig och de andra två som var där för tidigt och undrade om han verkligen hade kommit rätt? "Är ni läkarstudenter?!?". Till saken hör att K och U är småbarnsfäder över 40. Men, ändå, min ungdom räckte inte för att övertyga föreläsaren att han var på rätt plats, vilket får mig att inse att 27 (going on 28) kanske inte är så pinfärskt som man kan förledas att tro när man är just det.

Jag vill inte påstå att jag inte gillar att bli äldre, för det gör jag. Börjar så sakteliga komma ifatt min mentala ålder på 53 år. Fördelen är att jag kan börja använda mig av Fru Karlssons uttryck "Age before beauty" oftare och oftare ju äldre jag blir. Fru Karlsson sa det till mig (okej, för snart 10 år sedan) på bred skånska innan hon slank före mig i kön till toaletten på Folkoperan. I love it! Den du säger det till kan inte bli sårad, trots att hon eller han får vänta lite längre.

Sitter hemma och väntar på att en eventuell arbetsgivare i sommar ska ringa upp mig. Hoppas, hoppas, hoppas! Om inte annat har hon eller han (osäkert vem som ska ringa) försett mig med en utmärkt ursäkt för att inte gå och träna i eftermiddag...

Kunde det varit jag?

Hoho, kunde detta ha varit jag? :)

Att det överhuvudtaget blev en sångarkarriär för Nina Stemme kan man tacka det omtalade svenska körundret för. Fast på ett bakvänt sätt. Hon gick på Adolf Fredrik, spelade altfiol och förstörde nästan sin röst med all körsång. Det var när hon i tjugoårsåldern började gå hos en röstpedagog för att reparera skadorna som hon upptäckte vad hon hade.

Målat

Jag och J har försökt lösa problemet med vårt vardagsrums vita väggar sedan vi flyttade in. Alla fyra väggarna är för krångligt att måla eftersom vi har så mycket väggfasta möbler på dem, så vi har sedan länge bestämt oss för att måla en fondvägg. En chocklila fondvägg var nästan beslutad när kloka Mård kom med förslaget att istället måla en svag färg för att bättre passa ihop med det vita. Inte så lätt för två personer som skyr pastell att välja mellan ljusblått, linblomsgrönt och gammalrosa. Väggen har fått fortsätta att vara vit, helt enkelt.

Tills igår - då vi målade en sandfärgad rektangel på vår vägg! Det gick fort och geschwinnt (bortsett från det obligatoriska grälet vi alltid har när vi ska arbeta tillsammans) och blev faktiskt ganska rak!

Observera hur fint jag har lärt mig att låsa färgen så att
kanterna blir lika raka som tejpen:

Ledig dag

Så underbart skönt att inte behöva gå upp 5.30 för att åka till sjukhuset i grannstaden! Det är ingen mottagningsverksamhet på fredagar, så jag har varit alldeles ledig hela dagen. Hade såna fina planer för idag, skulle hinna med mycket! Det har jag ju inte gjort, förstås, men en del!

Var på stan och handlade lite nödvändiga saker och några helt onödiga saker. Köpte nya, mindre, tänger på Clas Ohlsson som jag kan ha om pysselandan skulle falla på igen. Och med mina fina små tänger är det troligare att jag faktiskt kommer att göra något nytt smycke inom den närmsta framtiden.

Har också köpt en CD med Calaisa. Så fruktansvärt löjligt namn, men förvånansvärt bra musik. Lite Dixie Chicks, lite The Corrs (när de var bra), lite fin stämsång, lite fioler.

För övrigt ska jag repa lite inför morgondagens Tio Röster-rep, laga mat till mitt gull och gå på spex.

Skit

Idag har jag sett mycket skit, både bildligt och bokstavligt. Har rektoskoperat hela dagen, och även om jag själv inte får ge besked (det gör läkaren som handleder mig) är det inte roligt att vara med när någon får ett cancerbesked. Samtidigt, det sätter ju saker och ting i perspektiv. Är inte speciellt stressad över att jag ska bjuda på middag imorgon här hemma trots att det ser ut som fan - vilket jag normalt skulle vara. Det finns verkligen värre saker att oroa sig över...

Inte för att jag oroar mig för att jag har cancer, det gör jag inte. Men för att någon i min familj skulle bli svårt sjuk, och jag bor minst 20 mil bort. Till exempel.

Konstig Alla hjärtans dag idag. Fylld med elände och ingen romantik. Men imorgon - då jäklar! :)

Myspace

Så har jag skaffat mig en myspace-profil. Eller -hemsida, eller vad det heter. Ni ser, jag är alltså tillräckligt med för att skaffa mig en sådan, men inte för att veta vad den (det?) egentligen heter. Har fått 2 friends sedan igår natt, och det är Tom (som alla har) och The Ark. Haha, mina två allra bästa vänner! :)

Det är sånt jag har sysslat med i helgen. Jag har även bakat småkakor, gjort två par örhängen, ett armband och ett halsband (jag är periodare - inget sedan i augusti och så smäller jag till med multipyssel i februari) och pluggat proktologi. Needless to say -jag har varit ensam hela helgen. Och då menar jag inte bara ensam, som att J är bortrest. Nej, ensam som att alla jag umgås otvingat med i staden där jag bor är bortresta. Till samma ställe. Dit jag också skulle ha varit om inte den stora yrseln hemsökt mig.

Läskigt med yrsel. Jag är van vid att ha ont. Jag pallar vinterkräksjuka. Jag käkar paracetamol när jag har feber. Men yrsel, det är inte att leka med. I tisdags kunde jag inte gå upp ur sängen utan att det svartnade framför ögonen. Fick hålla mig i väggen till toa. Kunde inte äta. Missade kirurgmottagningsplacering inkl barnkirurgi.

Tja, sedan har yrseln hållt i sig till fredag förmiddag, då den plötsligt släppte och jag blev överlycklig. Var och handlade både choklad och vin, diskade och städade, och var på tjejkväll med tacos och massa vin. Sådan otrolig lättnad över att yrseln var borta går bara att jämföra med sorgen på lördagmorgonen när den var tillbaka.

Nu kan jag nog med säkerhet säga att det kommer från muskelproblemen i nacke och skuldra, vilket faktiskt är skönt. Det kan jag nog fixa till med rätt dos av träning, massage och vila. (Vilket jag inte har tid eller råd med, förstås. Och råder jag bot på det ena får jag mindre av det andra)

Ensam, ja. Jag brukar säga att jag gillar att vara ensam. Vilket självklart inte är sant när det inte är självvalt. Men, every cloud has its silver lining. Jag fick se på Melodifestivalen utan att någon annan sabbade (förra veckan var det mamma, pappa, farbror och faster. Och J, men han sabbade inte)! De två bästa bidragen gick vidare, otroligt nog. The Ark var så överlägsna, jag tror inte ens Tommy (puss) har en chans mot dem i Globen. Vilket är tragiskt i sig, att min tro på Tommy redan börjar svikta.

Imorgon bär det iväg till grannstaden igen för kirurgmottagning. Det blir nog rektoskopi för hela slanten, skulle jag tro. Charmigt.