Tiden

Jag undrar hur såna som jag pallar när de dessutom har två små barn hemma? För jag är helt knäckt efter endast en och en halv veckas pendling. Är på vårdcentralsplacering (den bittraste vårdcentralen i stada) i grannstaden vilket innebär att jag en vanlig dag går hemifrån 6.50 och kommer hem 17.45. 11 timmar borta varje dag. Det är jag inte van vid, precis. Så jag är så trött, så trött, så trött.

Pendlingen kommer att fortsätta i 2 veckor till och sedan, efter två veckors föreläsningar hemma, ytterligare 4 veckor. På kirurgen, ack och ve, där man dessutom måste gå kvällsjourer.

Men det är ändå spännande tider här! Jonas har fått sin examen, kört sitt sista busspass och börjar imorgon på sitt nya, riktiga, jobb. Lycka till, gullet!

Lite Ugly Betty, lite te, lite Grey´s Anatomy och sedan sova.

6674 ord

Jag undrar. Hur gör man en rapport på 6674 ord till en artikel på 1000 ord? Vad ska jag ta bort? Mina sinnrika formuleringar? Mina fina resultat? Min fina motivering till varför studien är gjord?

Vad måste vara kvar, vad kan man ta bort?

Om du så bara har en susning mottages hjälp tacksamt!

Jäkla skitdag

09.00: Jonas vaknar med rejält ont i halsen och känner sig riktigt dålig.

11.00: Räknar ihop alla som anmält sig till Jonas examensfest och inser att alldeles för få har svarat för att det inte ska vara något skumt. Det visar sig att på något sätt har mailet bara gått till ca hälften av adresserna, de som stod sist i adressfältet är nu borta. Det inkluderar Jonas professor, handledare och de flesta av hans släktingar. Måste alltså nu skriva ett "ursäkta för att du får det här mailet så sent-mail", vilket innebär att samtliga som hittills svarat har annat för sig.

13.00: Inser att Coop Forum inte längre skivar kallskuret själva, vilket innebär att fatet med rostbiff och kalkon jag ska beställa till Jonas examensfest blir lite sämre och lite dyrare än jag tänkt mig.

15:00: Inser att äggklockan jag nyss köpt på IKEA inte funkar, trots att jag valde den bort den billiga och den fula.

17:00: Får reda på att jag körde tentan. Inte med hur mycket, bara att jag är underkänd på det skriftliga provet.

17:05: Håller ihop rätt bra, inser att bara för att jag missar en tenta innebär inte det att jag blir en dålig läkare (det praktiska provet gick ju hur bra som helst), anmäler mig till omtentan.

17:30: Inser att jag är helt och hållet misslyckad, det är lika bra att jag hoppar av läkarutbildningen, jag kommer aldrig att klara av det.

18:00: Inser att jag kanske visst klarar av läkarutbildningen, om jag går tillbaka på halvfart. Då har jag 4 år kvar... Är 32 när jag är klar... Får inget studiebidrag, får ingen sjukpenning.

19:00: Inser att det inte är någon idé att tjura, det är bara att börja plugga igen. Livet kunde vara värre. Inte mycket värre, men dock.

Mora

Hemma från Mora! Har haft det härligt, härligt, härligt! Första snön kom till Mora samtidigt som vi, det kunde inte ha varit bättre. Vi bodde på hotell, åt god mat, sov i sköna sängar, träffade lilla familjen, åt ännu mer god mat, åt ÄNNU mer god mat, var ute och gick vid Orsa Grönklitt och mådde i allmänhet väldigt bra.

Corsan vinner Vasaloppet

Utsikt över Orsasjön

Färdig

Äntligen färdig, tentandet är över, åtminstone för ett litet tag. Det är så underbart ljuvligt att kunna slappna av! Den stora skriftliga tentan igår gick inte så jättebra, men det är inte garanterad undergång. Först trodde jag att det inte fanns en chans att klara sig, men nu visar det sig att ingen kunde det jag inte kunde, vilket bådar gott inför ett betygskollegium. Det skulle vara stor skandal om de underkände fler än de godkände. Alltså - jag kanske behöver göra omtenta, jag kanske har klarat mig. Det går inte att sia.

Den praktiska tentan hade jag idag och den gick oförskämt bra. 19/20 poäng. Fick dessutom rejält med beröm på båda stationerna, vilket t o m gjorde mina ögon blanka. Så nu känner jag mig väldigt kompetent, precis vad som behövdes för mitt sargade självförtroende efter den här periodens tentaplugg.

Är nu "ledig" i en och en halv vecka innan nästa termin börjar. Vi ska fira vår förlovningsdag med 3 dagar i Mora (av alla ställen) och det ska bli underbart. Två nätter på hotell - sådan lyx har vi inte unnat oss på... någonsin. Ska också passa på att hälsa på lilla Morafamiljen och se hur lilla A har vuxit.

Resten av min lediga tid ska jag ägna mig åt att skriva en artikel (short report på 1000 ord, så det är inte så blodigt, men ändå), styra upp sommarjobbet, storstäda, träna och ordna Jonas examensfest. Kanske sova också...

Vise Herr M

Måste skriva ner vad vise Herr M nyss skrev till mig, så att jag kan kolla på det när jag får nästa panikattack av tentaångest.

Jag: Fast jag börjar känna igen mig själv nu... De gamla tentorna är rätt svåra, och det känns rätt hopplöst...

M: Äsch, tänk inte på det. Så har det ju varit alla terminer - att man inte fattar ett jota av gamla tentorna.

Och den vise har ju rätt. Så har det varit alla terminer, och jag har ju faktiskt ändå klarat av de fyra stora 20-poängarna som varit hittills. Har gjort mer än halva min utbildning, och har inga poäng efter mig. Så nu slutar jag ha ångest över de gamla tentorna och siktar på att lära mig så mycket som möjligt tills på måndag morgon. Jag har kvar beredskapen för att jag inte ska klara mig, men inte mer än så. Så får det bli.

6 år

6 år gammalt är mitt och J:s förhållande idag. 6 år! Det är ganska länge det. Jag är så lycklig för att det är så, och för att vi fortfarande är just lyckliga med varandra. Jag är också stolt! Stolt över att vi har det bra, trots att allt inte har varit underbart precis hela tiden. Att våra strategier för att få ett förhållande att fungera faktiskt funkar. Jag är också kär. Kär i min underbare man.

Mycket till firande blir det inte idag. Jag tentapluggar så det står härliga till (Eller, härligt är verkligen inte rätt ord. Jag är extremt trött på att plugga.) och J är på konsert med Herr S och Fröken L. Galakonsert, minsann.

Jag vet, jag ska inte klaga, jag har det så bra som får gå den utbildningen jag helst vill, la la la. Men det ÄR trist att ha den stora tentan i början av januari. Man måste plugga på jul (och så gör man ändå inte det, för man vill ju träffa sin familj, vilket ger enormt dåligt samvete), på nyår (vilket man kanske faktiskt gör, men då med dåligt samvete för att man inte hjälper till att fixa nyårsfesten som man givetvis går på), på trettonhelgen med den stora släktträffen (som man missar) och nu alltså också på stora fira-vårt-förhållande-dagar. Det suger verkligen.

Idag har jag faktiskt varit ute två hela gånger, på icke-tenta-relaterade grejer. Var och åt lunch med J, Fröken B och Herr C nere på stan. Jättekul att träffa dem igen! Och Fröken B kommer snart hit till stan med sin cello och sin argentinska tangoorkester. Kommer nog att bli hur bra som helst.

Har också varit och repat med Vallakvartetten plus Fröken L inför Herr M:s födelsedagskalas imorgon. Fröken L och Herr S har skrivit ett sånt bra arr på Karl-Bertil Jonsson-låten, ni vet. Svårt för mig att sjunga melodin, men roligt. Jag tror att Herr M blir glad.

Nu ska jag ändå överraska J med att ha mat och champagne redo när han kommer hem. Trots att jag borde plugga. Man får ju prioritera här i livet.

Varför gjorde jag det?

Hade precis stängt av Outlook, MSN och ICQ för att gå och lägga mig när jag mäker hur muspekaren drar sig mot "Favoriter" och mycket bestämt väljer "Läkarprogrammet, termin 7". Förstår inte vad som händer, jag har ju talat om för datorn att den inte ska plocka fram några gamla tentor från terminens hemsida innan jag har läst klart. Ändå, som magi, klickar muspekaren vidare tills jag ser en tenta framför mig på skärmen. "TITTA INTE" skriker jag inombords, men ändå... Jag kan inte styra vare sig mina händer eller ögon längre. Jag ser den. Tentan. Hur den är upplagd, vad jag förväntas kunna. Vad jag borde kunna.

Åh, nej, varför gjorde jag det?!? Hur ska jag nu kunna plugga ordentligt utan att få skräckbilden av tentan framför mig? Hur kan jag ha läst så mycket och ändå kunna så lite?

Hello darkness, my old friend, I´ve come to talk with you again.

Det som känns så tråkigt är att jag bara behöver några dagar till. Kanske 4 dagar till, för att verkligen repetera allt jag nu inser att jag inte kan. Då kanske det skulle gå. Kanske. Inte säkert, men kanske.

Men, vänta lite... Det är ju natten till torsdag nu? Och tentan är ju på måndag... Hmm, missar jag inte något nu i min ångest?

Nej, jag hade fel. Det är hopplöst.

Sammanfattning och förhoppningar

Om inte tentan vore skulle Nyårsdagen vara årets bästa dag. En dag med lång sovmorgon, bakfyllefrukost, min älskling, Ivanhoe, årskrönikor, lutfisk och goda förhoppningar. Om inte tentan vore.

Nyårsafton var mycket lyckad, som vanligt! Vårt nyårskoncept, med ett femtontal människor, mycket god mat och dryck, dans efter tolvslaget och färgtema funkar utmärkt år efter år. Kära vänner - tack för ett härligt nyår!!!

En nyårstradition är att alla runt bordet får inför de andra sammanfatta sitt år, och sedan ange sina förhoppningar inför nästa år. Många av oss har varit med i flera år, vilket innebär att man i sin sammanfattning av året som gått kan anknyta till föregående års förhoppningar. Det är så roligt, men också så intimt. Ett fantastiskt slut på året.

Mitt 2006 har varit ett bra år! Jag har lyckats slutföra mitt fördjupningsarbete, har inte ett endaste litet universitetspoäng efter mig och har klarat av min första kliniska termin utan större problem. Det bästa är att jag lyckats gå upp på helfart igen, efter två år på halvfart, och faktiskt klarat av det rätt bra. När jag tänker tillbaka på mitt år gör det mig genomlycklig. Jag har lyckats stressa lite mindre och i viss mån fokuserat på det som är det viktigaste - min man, våra familjer och våra vänner. Kanhända har mitt 2006 inte bara varit såhär bra, men det är det bra jag minns.

Mina förhoppningar inför 2007 är först och främst att jag och mina kära ska må bra. Jag önskar att jag kan fortsätta att vara lycklig innerst inne, trots att livet på ytan ibland är skit. Jag hoppas också att det ska gå bra att gå helfart, så att jag på Nyårsafton 2007 kan säga att jag bara har ett år kvar på min utbildning. Jag hoppas att J ska trivas bra med sitt nya jobb. Jag hoppas att jag kan hitta en lite sundare livsstil, med mindre Ben & Jerry och mer styrketräning. Jag hoppas att de två bröllop vi ska på i sommar, ett på Österlen och ett i Bremen, ska bli underbara. Jag hoppas helt enkelt på 2007.

Gott nytt år, alla kära vänner!