Huvudet i sanden

Har gått upp alldeles för tidigt för att skriva klart ett arbete. Och det gick bra den första timmen, eller så. Den senaste timmen har jag lyssnat på förhatliga Adam och Gry och läst miljarders bloggar jag annars aldrig orkar läsa. 

Låt mig säga såhär: Om jag ska låta bli att skriva en timme finns det betydligt bättre saker jag borde ägna mig åt. Skriva inköpslista inför kvällens monsterinköp, tex. Eller städa. Eller äta frukost. 

Men så blev det ett blogginlägg istället. Jag skriver i alla fall... 

Täcke i barnsängen

Täcke i barnsängen behöver jag alltså inte. Läste i Läkartidningen idag att de få fall som finns kvar av plötslig spädbarnsdöd (antal fall minskade drastiskt när man lärde alla föräldrar att barnet ska sova på rygg) sannolikt beror på att barnet har fått sängkläder / kläder över huvudet. 

En mindre sak att oroa sig över att vi behöver köpa, men helt klart ytterligare en sak att oroa sig över när barnet är fött. 

Bebiskläder

Nu har jag och J inhandlat de första bebiskläderna. Det är stort. Och de är väldigt fina. Och helt klart onödigt dyra. 

Filt

Strumpor

Body

(Och så lite mer som jag inte hittar bilder på nu, och är för lat för att ta fram kameran och fota.)

I de fina barnklädesaffärerna i Göteborg (tack, Hannahbejb!) insåg vi båda två hur otroligt lite vi vet om vad vi kommer att behöva. Barnet måste ju tex ha ytterkläder... Och täcke till barnsängen. Och massa annat som varken jag eller J har koll på. Jag tänkte (innan min förlossningsplacering) att det är lugnt, jag har gott om tid på mig att kolla upp / köpa vad vi behöver efter min examen. Nu har jag sett alltför många helt normala graviditeter som förlöses i vecka 36 för att vara helt lugn. Ska nog inte vara helt oförberedd. 

Tredje trimestern

Nu är jag i tredje trimestern - wohooooo!!! :) 

För tillfället är allt så coolt. Gyn är coolt, förlossning är coolt, att jag är gravid är coolt, att jag har fått AT är coolt, att jag om mindre än 3 månader kan vara färdig läkare är coolt. Allt är coolt. Och helt och hållet utmattande. Men det gör inget. I love it.

Det undermedvetna

Det sista jag gjorde igår kväll innan jag släckte lampan var att läsa om förlossningskomplikationer, och hur man syr igen när det har spruckit på olika härliga sätt. Mitt medvetna jag är än så länge inte rädd för min egen förlossning, tvärtom tycker jag att det ska bli så otroligt häftigt att få uppleva fysiologi in its essence. Mitt undermedvetna tycks inte vara inne på samma linje, eftersom jag har drömt mardrömmar om förlossning heeeela natten, vaknat av dem och därför knappt kunna hålla ögonen öppna på hela dagen.

Tyska fraser

Gick med jouren igår kväll. Inte för vanligt att jag bokar en jour på en lördag, men nu var det passet med absolut kortast obligatorisk tid. Med tanke på hur ont jag får av att gå (för att inte tala om att springa) var det värt att offra en lördagskväll. 

Men, det var kul! Fick inte göra så oerhört mycket, som vanligt för jag med mig sysslolöshet när det är jour, men jag hade väldigt trevligt och lärde mig mycket. Dessutom var jourläkarens fru gravid i vecka 38, så vi hade en hel del att prata om! :)

Trots att jag veeeeeet att jag går med jouren för att lääääääära mig, inte för att göra något, räknar jag ändå bara det där jag gjorde någon skillnad. Och igår kväll kunde jag prata lite med en stackars tant som var svårt sjuk och bara förstod tyska och ryska. Eftersom min ryska är sådär (dvs obefintlig) lyckades jag förklara lite på stapplande tyska vad som hände, och lyckades få fram ett leende från en kvinna som sannolikt inte hade så långt kvar. Det är det jag minns. Inte vad som gjordes med hennes svåra blödning. 

Magen

Var hos barnmorskan igår, och allt är så normalt! :) Fast jag blev inte störd på det den här gången, för jag tror faktiskt också att allt är normalt nu. Det känns så, på något vis. 

Jag känner tyvärr också ligamentsmärtor och helt klart början till foglossning. Det hade jag gärna varit utan, men än så länge gör det mest att jag går rätt långsamt. Smärtan kan jag än så länge leva med utan större problem. 

E bor hos mig och J nu, när hon går en kurs här på stora sjukhuset. Hon ska sitt andra barn bara en dag före mig, så vi är väldigt lika mycket gravida. Fast det finns en stor skillnad. På henne finns det inget som helst tvivel att hon är gravid. Magen står rakt ut från hennes lilla kropp. På min lite större kropp syns det knappt, fortfarande. Och jag vet, jag vet, det är ju bra att jag inte går upp nästan något alls, och bra att jag fortfarande kan vara utan mammabyxor, och bra att jag inte har svullna händer och fötter, och bra, bra, bra. 

Det vore ändå lite skoj om folk kunde slippa gissa. 

Inget ältande

Ältande ligger inte för mig. Så jag ringde imorse och tackade ja till AT-tjänsten jag blev erbjuden igår eftermiddag. Jag behövde lite input från människor jag litar på, och lite eget tänkande. Egentligen är det inte så svårt, kom jag på. Nu har jag en tjänst på ett sjukhus som har väldigt gott rykte och som jag gillar. Jag kan bo kvar i vår nya lägenhet, men kanske måste en andra bil införskaffas, vilket jag då kommer att ha råd med. Om jag och J kommer på att vi vill flytta, eller att jag hellre vill ha en annan slags AT har jag gott om tid på mig att söka en annan tjänst och i så fall aldrig tillträda denna tjänsten till hösten. 

Jag var också en duktig underläkare och sa att jag vill löneförhandla innan kontraktskrivande. Inte för att jag helt vet vad jag ska anföra som skäl att få högre lön än det de erbjuder, men det får jag komma på. Jag är ju så ooooootroligt lätt att samarbeta med!!! :) Jag anser att man som kvinna måste hjälpa sig själv och alla andra kvinnliga kollegor genom att själv göra så mycket som möjligt för att det inte ska vara skillnad mellan kvinnor och män vad det gäller exempelvis lön. Och om jag från början tänker att de kommer aldrig höja min lön har jag ju förlorat direkt. Försöka duger! 

Tråkigt nog är jag inte glad över AT-tjänsten, men jag hoppas att det kommer. Jag har faktiskt fått en väldigt eftertraktad tjänst, trots att jag inte ska tillträda den på utsatt tid. Mängder av folk i min kurs har inte fått AT alls, och håller på att söka vik som galningar. Jag borde vara glad. Och jag blir nog det. Om ett tag. 

Ny AT-ångest

Såhär är det. Jag har varit på två AT-intervjuer. En i grannlandstinget och en här i hemlandstinget. Den 10 mil bort ville inte ens ha mig som reserv, snyft. Till den andra fick jag i fredags veta att jag är reserv till. 

Och, eftersom jag inte ens kommer att hinna börja AT innan föräldraledigheten har jag sökt med början i september. Visst inser jag att de inte kommer att välja mig, men jag ville ändå söka för att visa mitt intresse inför nästa gång. 

Inte kan jag och J bestämma oss för var vi vill bo, heller, så jag vill verkligen inte ha AT nu, så att jag slipper att bestämma mig. 

Ändå blir jag så ledsen över att de väljer andra före mig. De borde ju vilja ha mig i alla fall!

Nåväl. Ny AT-ångest idag. För då ringer de från hemlandstinget och erbjuder mig en AT-tjänst. Fast i fel del av landstinget, vilket innebär att jag får pendla varje dag. Visserligen får jag nog en bättre AT på det hela taget, eftersom det är ett lite mindre sjukhus med bättre rykte. Och ett sjukhus där jag trivts väldigt bra som kandidat. 

Så, vad fan ska jag göra? Ska jag tacka ja till en tjänst som inte ligger där jag vill, när jag ju faktiskt inte vet vad jag vill? Ska jag tacka nej och helt sumpa mina chanser att göra AT här, i mitt hemlandsting, där jag kanske vill bo kvar? 

Mycket nu

Ska bara säga att det är mycket nu. Mycket i skolan, mycket utanför skolan, mycket hemma, mycket allt. Så jag återkommer kanske inte förrän till helgen. Om jag inte helt stoppar huvudet i sanden, förstås, och skriver långa blogginlägg istället för att göra allt det där mycket jag ska göra den här veckan. Det återstår att se!

Det skulle ju inte blåsa här

Det skulle ju inte blåsa här. Storm på västkusten, men vanligt tråkväder här. Men blåser gör det, rejält. Ett exempel på det är att vi inte längre har någon matta på vår balkong... 

Det är första gången i vår nya lägenhet som det blåser rejält, och det är underbart. Lägenheten är längst upp på en gata, precis innan skogen börjar, vilket innebär att vi är omgivna av träd på alla tre sidor. De mindre lövträden svingar sig rejält med sina gula och röda löv mellan de stora ståtliga och stabila tallarna. (Alla tallarna, alla tallarna...) Tänk att jag får bo såhär, mitt i stan. 

Jag upptäckte igår att det äntligen har hänt. För första gången någonsin. Min egenplanterade orkidé, tagen som skott från en annan orkidé, har nu börjat producera en blomstängel. Jag blir så lycklig! J skrattar åt mig, men det spelar ingen roll. Jag känner mig som en bättre människa, JAG kan få en blomma att föröka sig. Livgiverska, det är vad jag är!

Jag behöver boosta mig lite nu, för att undvika att klappa ihop totalt - tillsammans med bilen. Den automatiska växellådan har helt kört ihop, och vägrar lägga i en växel. Låter ungefär som om man försöker lägga i en växel utan att koppla, men hela tiden. Så nu kommer det, i bästa fall, kosta oss massa pengar... I värsta fall är det för dyrt att laga, så att bilen lika gärna kan skrotas. Och utan bil blir det jobbigt. Jäkligt jobbigt.

AT-hets

Jag trodde inte att det skulle drabba mig. AT-hetsen, alltså. Jag som ska föda i januari och sedan vara mammaledig har ingen som helst anledning att få panik om jag inte får AT nu. Ändå kan jag inte låta bli att höra med alla som har sökt samma ställen som jag, om de har hört något om intervju, om de har hört någon annan som har fått komma på intervju, om det vet något om när det är kört, osv. Helt knäpp är jag. 

Speciellt eftersom det inte är ett skit synd om mig. Jag har sökt på tre ställen, har redan varit på en intervju och är kallad till en andra. Och eftersom jag inte kommer att börja till våren är det ju skitsamma om de kallar mig. Jag har en gång till på mig att söka innan jag ens behöver börja tänka på att söka underläkarvik. 

Det är en spännande vecka nu. Helt enkelt. 

Lugg

Nej, Fringe lockar mig inte. Någon slags Arkiv X-kopia är det och det är så urbota löjligt att jag inte klarar av att koncentrera mig. 

Skönt för mig. Nu fastnar jag inte i en ny serie. 

Sparkar

Nu sparkar Bert-Britt så att datorn (som ligger på min mage) hoppar till. Men när någon annan ska känna på magen ligger BB still och myser. Dålig stil, BB, man ska vara artig mot andra! En ordentlig spark kan du väl kosta på morbror G som kommer i eftermiddag? Spara dig tills dess, söting. 

AT-intervju

Så, nu har jag varit på intervju. Och det gick väl rätt bra, tror jag. Fast man vet aldrig. Och det är ju sjuk konkurrens, minst 9 sökande per plats. De frågade bla vad som är en bra läkare, varför de ska välja just mig och så. Standardfrågor, fast bra. 

Och nu får jag vänta en vecka på att de eventuellt ska höra av sig. 

Nu ska jag åka och ta mig något att äta (lyckades inte behålla frukosten imorse) och kanske shoppa något innan Landstinget bjuder mig på lunch. Fast allra först ska jag gå och kissa, för Bert-Britt verkar nu ha hittat sin favoritsyssla - sparka rakt ner på blåsan!