No more 6.50-tåget

Klar, färdig, slut! Kirurgplaceringen är över och det var på ett sätt oerhört skönt och på ett annat sätt oerhört sorgligt. Det ska bli så otroligt skönt att slippa gå upp 5.30 varje morgon för att åka till grannstaden. Däremot ska det bli jättetråkigt att inte få vara mer på Kirurgen. Vi fyra kandisar har haft en sån bra placering där, och ffa har det varit så väldigt mycket bättre och roligare än jag kunnat ana. Skulle verkligen kunna tänka mig att bli kirurg, om jag pallar det fysiskt. Och pallar jourbördan.

Vi har pratat mycket om hur man ska välja framtida yrke. Jag vet ju verkligen inte, har inte testat själv, men jag tror mycket på dem som tycker att man ska välja något man tycker är roligt. Arbetsvillkor och lön är förhandlingsbara och möjliga att påverka, men om man tycker att det är kul att gå till jobbet pallar man nog ett helt arbetsliv. Så, resten av utbildningen och AT ska jag ägna mig åt att hitta det jag tycker är roligast. Även om det skulle innebära en jourtung specialitet med massa konkurrens.

Efter utvärdering och redovisning av våra arbeten åkte jag, I och H tillbaka hem och köpte glass på stans bästa ställe (förutom Ben & Jerrys Cookie Dough, då) som avnjöts i vårsolen. Köpte lite blommor till balkongen och vin till helgens aktiviteter på vägen hem. Sommarlovskänsla!

Trevlig middag på kvällen med K och V, imorgon ska det bli fixardag och trettioårsfest.

Lyckligt lottad

Shit. Inser att jag är lyckligt lottad. På massa, massa sätt. Jag vet att jag är lyckligt lottad redan från början, bra föräldrar, okej bror (okej är det sammantagna betyget efter att ha gått från 16 år pestlillebror till 10 år världens bästa brorsa), lycklig uppväxt, tillräckligt rika föräldrar och massa vänner och släktingar omkring mig from the very start.

Jag får gå den utbildning jag vill, har massa underbara vänner, bor i egen lägenhet, klarar min ekonomi och har bra jobbutsikter. Jag har ingen allvarlig sjukdom och jag är inte rädd för livet.

Mest lyckligt lottad är jag för att jag i ett jobbigt läge i livet för 6 år sedan ändå lyckades träffa J. Världens bäste man, alla kategorier, som är min. Och jag är hans.

Vet inte vart jag är på väg med det här, men jag blir så påmind på akuten hur bra jag har det. Trots att det är massa skit hela tiden i mitt liv (som i alla andras) är jag så oerhört lyckligt lottad.

Smärta, övergrepp, ångest, misshandel och ffa rädsla finns så starkt på akuten. Och jag kan göra något åt det. Det är kanske det som gör mig mest lyckligt lottad av allt.

Väntan

Har inget att göra. Har varit på akuten sedan 08.30 (nej, jag kom inte så sent, innan dess var det morgonmöte och röntgenrond) och har haft en endaste egen patient sedan dess. Varken kirurgjouren, de två AT-läkarna eller jag har speciellt mycket att göra. Vi har pratat bilar, barn, utbildning och lön snurrandes på varsin stol på kirurgakutens läkarexpedition i väntan på att det ska dyka upp en patient någon av oss kan sätta klorna i. Jag har tagit lång lunch, varit noggrann med mina anteckningar och pluggat urologi. Trots allt detta, i grunden mycket trevliga aktiviteter, har dagen gått väldigt långsamt. Inte kan jag gå hem för tidigt heller, eftersom vi ska ha basgrupp kl 15.

Kirurgplaceringen är snart slut och jag är faktiskt lite stolt över mig själv. Har klarat av det riktigt bra, dels vad det gäller kunskap och färdigheter, men mest vad det gäller mitt ryggonda. Jag har pallat alla operationer, jag har gått upp i tid (eller, ja, åtminstone varit på sjukhuset i tid...) varje dag och jag har inte behövt avstå från något pga ryggen. Behöver nog inte mer känna nervositet för att jag inte ska palla en placering.

Akuten

Nu har jag börjat på min kirurgakutvecka. Känns än så länge jättekul! Har lagom balans mellan att ta egna patienter och följa med en handledare på olika grejer. Det är en sådan otroligt skön känsla att veta vad man hör när man lyssnar på hjärta och lungor, veta vad man känner när man känner på buken, veta vilka prover och undersökningar man borde ta och ställa, om inte rätt så åtminstone samma, diagnos som kirurgen. Så nu är min patient på röntgen och provsvaren stämmer med vad jag trodde. Grymmans.

Har även varit och tryckt i mig gratis lunch och fått en penna. Det är vanligt på större kliniker att läkemedelsföretag kommer en gång i veckan och bjuder alla läkare på lunch samtidigt som de informerar (säljer in) ett läkemedel. Känns väl lite tveksamt ibland att även jag får gratis lunch, mycket är väldigt specifikt och riktar sig till de verksamma läkarna på kliniken. Men det är härligt med gratis lunch, jag blir glad av pennor och post-itlappar och jag lär mig jättemycket om nya läkemedel. Så jag väljer att för tillfället inte tänka för mycket på de moraliska aspekterna.Nu ska jag göra nytta igen. Hoppas jag.

Den lilla staden

Tänk att det är så fint i den lilla staden! Jag trodde att det var världens gråaste lilla håla, men det var fel! Den lilla staden ligger jättevackert, sjukhuset är pyttelitet och personalen på dagkirurgiska enheten är jättetrevliga! Hade verkligen en jättebra dag igår med Herr Överläkare och Herr ST-läkare. Fick se och göra mycket (nya stygn satta av petite moi) och hade dessutom uppriktigt roligt nästan hela tiden. Nu fattar jag varför man väljer att bli kirurg trots att det är skitjobbigt, lång utbildning, dåliga karriärmöjligheter och sämre lön än många andra specialiteter. Förklaringen är att det helt enkelt är kul! Sjuttielfte ljumskbråcket och inget är det andra likt. Alla kirurger gör olika, så det finns hur mycket att lära sig, men samtidigt är alla (okej, inte alla...) sätt rätt. Grymt kul!!!

Annars är det grymt skönt att det är helg. Ska ut ikväll med J, M och P. Det är andra riktiga lönen för J och M, så de bjuder ut mig och P för andra gången i rad på restaurang. Vi siktar på att göra det till en tradition, så att vi går på en ny restaurang varje lönefredag. Det är sååååå underbart att kunna gå på en bra restaurang och ta vad man vill utan en tanke på pengar, trots att det inte är jag som har dem. Livet som student är helt klart lättare när man har en partner som tjänar pengar (och som inte är snål, that is). Puss, J, du är mitt gull!

Morgonrond

Känns helt livsfarligt att sitta framför datorn på avdelningen och blogga, när morgonronden nalkas. Vilket ögonblick som helst kommer rockmaffian (vilken jag för all del tillhör) farande och då är det bara att rusa efter. Vilket innebär att allt jag har skrivit kommer att försvinna.

Såhär på morgonen är det rond efter rond efter rond. Har även hunnit sitta på operationsplanering, vilket belönades med att jag imorgon får assistera på två hemorrojdoperationer. Tänk att man ändå kan tycka att det ska bli kul...

Man behöver kul för att orka. Alla vi fyra kandisar som är placerade här på Kirurgen i grannstaden är så oerhört trötta. När jag beklagade mig imorse över hur trött och matt jag varit hela helgen visade det sig att de andra haft det precis likadant. Trött, trött, trött, orkar knappt lyfta armarna.

Sedan händer det något spännande, man springer till operation, man får skriva in en patient helt själv, man tvingas svara på frågor av ambitiösa kirurger och plöstsligt är man hur alert som helst.

Nu hör jag dem!

Sunkhelg

Har haft en superhärlig helg, men just därför har jag extremt dåligt samvete. I fredags var vi på kalajs (som iofs visade sig vara en prettomiddag med 5 par, varav två ska ha barn i mars - oerhört vuxet. Och precis som jag gillar! :) ) och det var god mat och trevligt folk. Jag pallade inte så länge, var helt genomslut efter en vecka på Kirurgen samt Dolly-konsert i Göteborg.

Igår tittade jag och J på teve hela förmiddagen innan vi mötte några kompisar för att gå på konsert med Dubbelquartetten FRAM. Jätteduktiga var de, även om jag såklart inte kan tycka att det var perfekt. Lite enformiga arr, lite krystade skämt, lite tveksamt val av repertoar, men i huvudsak kul och snygg sång. Efter det mat på stan och sedan en tripp till Ica Maxi. Vi har inte varit och handlat på länge, så vi handlade mat för över 1000.-!!! Chockartat mycket pengar för mat.

Lördagskvällen var vi hos JD och E och åt tapas och drack vin. En helt perfekt lördagskväll, gott att äta och dricka, riktigt bra människor, prat om sådant man inte kan prata om med alla och mer sunkade i JD:s stora soffa.

Idag har vi kollat på Let´s Dance och jag lipar stort när Tobbe och Annika fick full pott av juryn med sin samba. Snart ska vi på Bounce och träffa andra kompisar efteråt. Grym helg!

Grym helg. Och grymt dåligt samvete för att jag inte har pluggat något och inte heller tänker göra det... Och inte skrivit något på min artikel som, om det inte redan är för sent, väldigt snart är för sent för att lämna in...

Cara Mia

I ca en månad kommer min blogg att ligga på lunarstorm.se, eftersom jag bloggar för mitt Universitet i egenskap av läkarstudent. Ska försöka lägga upp en kopia här också!

Förra veckan satte jag mina första stygn i en levande människa. Har övat på rimmat sidfläsk tidigare, men det var helt klart mer nervöst att sy på riktigt, med en operationssköterska och en kirurg som följde varje liten rörelse av mina händer och fingrar. Och som dessutom gärna ville gå och fika. Men, vad sjutton, det gick ju! Rätt bra, till och med. Op-sköterskan fick visserligen påminna mig om att andas, men jag hade nog pallat nästan alla stygnen utan att svimma. Tips från coachen - svimma inte på operation! Speciellt inte om det är av den enkla anledningen att du glömt att andas...

Känner mig otroligt stolt över mina fina första stygn. Har tyvärr upptäckt att jag nu är präglad på Måns Zelmerlöws Cara Mia som de spelade på radion när jag sydde. Varje gång jag hör den dåliga Ricky Martin-kopian slutar jag andas och fingrarna rör sig som om de höll en nålförare i ena handen och en pincett i den andra.

Sommarjobb

Tjolahopp tjolahej, nu har jag fått sommarjobb! 5 veckor som läkarassistent på en vårdcentral på landet. Med riktig lön och allt! Okej, inte underläkarlön, men bättre än undersköterskelön, och kanske läkarsekreterarlön (ni som undrar: underläkare kan jag jobba som nästa sommar, undersköterska och läkarsekreterare har jag sommarjobbat som förr). Det absolut bästa med det är att jag får en "riktig" merit som är bra att ha när jag söker nästa sommarjobb. Och nästa sommarjobb är jättesuperviktig merit när jag söker AT, speciellt om jag vill vara i en större stad. Vilket jag vill.

Dessutom ska det bli roligt! Jag tror att det kommer att kännas jättekul att få använda sina kunskaper och färdigheter lite mer på riktigt. Det blir också skönt att få tillbringa en stor del av sommaren på mina föräldrars gård, även om det innebär att de flesta veckorna blir utan J. Gör egentligen inte så mycket för vi kommer att ses på helgerna när vi är lediga.

Även om jag är väldigt glad över jobbet känns det oerhört långt till sommaren. Det är mars - den absolut sämsta månaden. Här är det slask och is om vartannat, och man är alltid lite skitig på jeansens nedre baksida. Det är kirurgi i grannstaden som står närmast på tur. Inget jag tidigare har sett fram emot, men igår vände det något. Vi var och övade på suturer, ligaturer och snitt på bla rimmat sidfläsk och det var riktigt roligt. Ligaturen var fruktansvärt frustrerande innan mina fingrar fattade galoppen, men sen kände jag mig väldigt kompetent när det fungerade. En av kirurgerna började kalla mig för den blivande kirurgen eftersom jag vägrade ge mig innan knuten blev bra. Jag trodde att han hånade mig först, men det var nog en komplimang, för sedan sa han: Det är såna som du som aldrig ger upp som blir kirurger. Inte för att jag vill bli kirurg, men jag blev ändå glad!

Innan kirurgiplaceringen börjar på måndag ska jag plugga lite mer, skriva på min artikel, lyssna på storband, gå på föreläsning om transplantationer, gå till tandläkaren, se Last king of Scotland, gå till naprapaten, träffa Fröken K som är på visit, gå på ost- och vinkväll hos Fänriken och ha nästa konsert med Tio Röster. Ser ut som tre rätt bra dagar.