Nyårsafton

24 timmar mellan 071231 kl 15.00 - 080101 kl 15.00 finns inte. Inte i tentasammanhang i alla fall. Klockan 15 idag stänger jag igen böckerna och hoppar in i duschen för att göra mig tjusisch till nyårsfesten vi ska på ikväll. 17 glada typer på middag och fest i en liten tvåa. Det kommer aldrig att gå - fast det gör ju alltid det.

Återkommer på det nya året!

Gott nytt år!

Dålig dag idag

Vaknade imorse svettig och äcklig - före väckarklockan. Insåg att jag till dagens tentagrupp skulle plugga mina två hatämnen genom hela läkarutbildningen: njurmedicin och vaskuliter. Åt torrt, äckligt bröd till frukost, som jag köpt för dyra pengar dagen innan. Satte på datorn för att trösta mig med lite slösurfande innan pluggandet började på allvar - internet fungerade inte. Klippte av den vissna stängeln på min vackra rosa amaryllis och bröt samtidigt av den stängeln som blommar.

Inte en söndagförmiddag jag önskar.

Men söndagkvällen är bättre; internet fungerar igen, amaryllisen är nu en tjusig snittblomma, vaskuliter är inte så hemskt och jag klarar äntligen av att spela lika bra med gitarrkontrollen som med den vanliga handkontrollen till Guitar Hero.

Det blir alltid bättre framåt natten.

En välsignad plats

Min svärmor tyckte att studieplatsen jag ordnat för mig på hennes stora matsalsbord var välsignad. Och oavsett om hon har rätt eller inte är det ju inte svårt att förstå hur hon tänkte:

Stöd under Internmedicinboken.



Underlägg för mitt anteckningsblock.

Julredovisning

Jag har haft en jättehärlig jul, med ovanligt lite Norén. För ovanlighetens skull var det nog lillebror som blev argast, och det har fördelen att han snabbt blir glad igen.

Som ett barn vill jag gärna redovisa några av mina julklappar:

• PENGAR!!! (nu kommer jag sannolikt att klara terminen utan studiemedel!)
• Böcker (Doris Lessing, sista boken av Stieg Larsson, Ulf Lundell, och en mystisk bok jag inte vet något om av Anders Wahlgren)
• Kläder (massa fina kläder från mamma, som även det kan rädda min termin utan studiemedel)
• Superlyxig pepparkvarn från Peugeot
• Två formar med löstagbar kant (nu kan jag baka cheesecake i parti och minut)
• Handbroderad julduk
• Smink (ögonskuggor från MakeUp Store och min favvis Juicy Tubes från Lancome)
• Kaffekoppar till bröllopsservisen
• Öl (!)
• Lotter (som jag vann sammanlagt 45 kr på! :) )
• ... och säkert massa mer som jag inte kommer på för tillfället.

Den bästa julklappen fick nog ändå J - Guitar Hero. Jeezez, vad roligt det är! Har börjat gilla Rage against the Machine.

Nu är det tentaplugg som gäller för hela slanten, baj, baj!

God jul

Har haft sköna lugna dagar här hos mina svärföräldrar. Mycket mat, prat och - faktiskt - plugg. J har varit i sitt esse och lagat massa god mat och de traditionsenliga lussekatterna. Lussekatter är rätt centralt i vårt förhållandes historia, så ingen jul utan att J bakar de gyllengula bullarna till mig. Vägen till mitt hjärta har alltid varit mat.

Imorgon bär det söderut igen och vi har långt att åka. Julen firar vi i år hos mina föräldrar på Gården.

Ha en riktigt god jul, kära bloggläsare!

Nu drar vi

Nu drar vi norrut igen, fullastade med överbliven julmat från julkalaset igår och bärkassar med julklappar. Jag har inte pluggat någonting alls sedan sista föreläsningen i tisdags eftermiddag och har därför lite fjärilar i magen. Vi har en lång bit att åka, och kommer sannolikt inte iväg på en timma än, så det blir väl inte så mycket pluggande gjort idag heller. Men imorgon!!! ;)

Julkalaset igår var trevligt och gott! Li:s köttbullar var kalas, liksom J:s Janssons frestelse och min egen Ris a la Malta. I julklappshasarden lyckades jag vinna till mig både en stressboll och en silikonbrödpensel.

Skuld och skam har övergått i eufori

Jag är så oerhört lättad! Idag fick jag veta att jag mot alla odds faktiskt klarat av den praktiska tenta jag varit så ledsen över att jag inte klarade. Visserligen beror det på att det var så många som körde att de dels var tvungna att ta bort några poäng ingen klarade och dessutom sänka godkänt-gränsen från 75% till 70%, men ändå! Jag behöver inte göra om den - och jag är inte sämst!
Nu känns det nästan som jullov. Nästan. Har en liten detalj som hindrar mig från att slappna av helt, en liten, liten detalj som råkar vara en 20-poängstenta sjunde januari. A tiny insignificant detail.

Extreme Home Makeover

Nu har jag bölat till Extreme Home Makeover. Rejält. "Not only is your house yours - it´s yours mortgage-free!" Min Clinique-mascara kan inte stå emot.

Idag har jag pratat med mååååånga som känner precis som jag efter tentan - att den gick åt helvete. Vilket är skönt på ett sätt. Men ångesten över att ha misslyckats kommer ändå som små blänkare en gång i timmen, eller så.

Idag har jag dessutom varit på ett läkarbesök inför ett forskningsförsök, där jag får feta pengar för att stå ut med smärta och stresstest. Precis innan läkaren skulle ta mitt blodtryck sa hon "Vilken sjukvårdsinrättning tillhör du? Vårdcentral?". "Öh, ja, det är väl Vårdcentralen..." sa jag frågande. "Ja, om jag nu uppmäter ett alldeles för högt blodtryck behöver jag veta vem som ska följa upp det, menar jag". Troligt att blodtrycket INTE är högt efter en sådan kommentar!

Tillbaka

Jag har varit borta länge, jag vet. Till en början pga utlokalisering utan tillgång till internet. På sistone beror det mest på att jag inte har haft något att skriva.
Vilket ju inte alls är sant, såklart. Det händer precis lika mycket - eller lite - som vanligt, jag har bara inte... Vet inte.
Sedan sist har jag fått två sommarjobb (och tackat ja till ett) som vik underläkare, vilket känns stort. Jag har varit på Peter LeMarc-konsert (magiskt) och Winnerbäck-konsert (inte lika magiskt, men coolt att jag fick hälsa på Lasse! :) ). Jag har gjort klart mina utlokaliseringar för ett tag, får nu vara hemma åtminstone till början av februari. Jag har varit fylld av skam och skuld för att min praktiska tenta gick så dåligt att jag nog måste göra om den. Jag har i samma veva lyckats sjunga bättre än någonsin. Jag har hunnit köpa och göra alla julklappar, men inte sätta upp julgardiner och göra enekrans till dörren. Jag har gått ner 5 kg i vikt, utan allt för mycket besvär.
Jag har faktiskt haft det rätt bra.
Nu börjar tentapluggandet, och det har dessutom kommit internet till Gården, så räkna med mig igen!

Pension

Fick besked om att jag beräknas gå i pension 2044-05-01. Vad fan! Kan jag inte åtminstone få fylla 30 innan Sverige har räknat ut hela mitt liv?

Livskris, here I come.

Ledarskapsutbildning

Har varit iväg på ledarskapsutbildning med hälften av min kurs. Tre dagar med mat, reflektion, mat och reflektion. Någonstans i detta infann sig även frustration med efterföljande apati.

Nåväl. Man kan inte älska alla. Och man behöver inte göra det heller, så länge man kan samarbeta med alla. Eller, de flesta.

Efter att ha gjort min egen ledarskapsprofil vet jag nu att jag i första hand är en producer, som pekar med hela handen och inte är speciellt noga med vad människor tycker om det. I andra hand är jag en relator, som vill att alla ska vara med och sällan kan komma fram till ett beslut. Jag fick en väldigt jämn profil - med nästan samma poäng i alla fyra kvadranter.

Kanske är jag en helt oberäknelig ledare som försöker leda på alla olika sätt samtidigt.

Kanske är jag en genomtänkt ledare som kan anpassa mig efter varje situation och lyckas peka med hela handen samtidigt som jag får med mig alla.

Kanske är det ett självskattningstest som man inte kan dra några stora slutsatser av alls.

Allahelgona

Helgen har tillbringats med kalas. Fredagen med att handla och städa inför kalas, lördagen med att laga mat och ha just kalas, söndagen med att diska, ha mer kalas och diska igen.

I love it!

Jag och J har skapat en egen traditionell familjefest som infaller på Alla helgons dag varje år. Hela vår stora familj (16 stycken) kommer hit till oss för festmiddag. Varje år har vi efter maten, när mörkret faller på, promenerat ner till den stora kyrkogården vi bor granne med och tittat på alla ljus som brinner. Kyrkogården är smockfull med folk som minns sina döda. Kyrkan bjuder på kaffe och bulle och stämningen är trots höstkylan varm och glödande. Förstår inte varför media bestämt sig för att svenskarna står helt utan traditioner på Alla helgons dag och därför står helt försvarslösa inför Halloweenspektaklet. Den stora mängden människor på svenska kyrkogårdar på Alla helgons dag talar för sig själv.

Som vanligt är det jätteroligt med festen och jag och J är så nöjda. Dagen efter gjorde vi kalas igen, eftersom vi hade kopiösa mängder mat och dryck över. Alltså tillbringade vi en härlig söndag med middag för Li, S, E, D, Elliot och JD.

Botgöring

Det är sådan otrolig tur att jag har min lillebror. Hur skulle jag annars kunna köpa några hörlurar till min iPod? I detta stora livsval hjälper och stöttar han sin storasyster så att resultatet inte blir annat än perfektion.

Från djupet av mitt hjärta - tack!

Freedom

Tjolahopp tjolahej
Hurra för lilla mig
Som är hemma hos min man
Inget bättre tänkas kan!

Stickning

Det var längesedan jag stickade. Riktigt längesedan. Skulle tippa på ca 20 år sedan, när jag stickade en blåvit halsduk till min nalle. (Den halsduken är extra aktuell just nu när IFK Göteborg äntligen vinner Allsvenskan igen!). Blev lite inspirerad av fröken K på boendet som stickar varje kväll framför teven och har följaktligen införskaffat ett par stickor och ett klarrött garnnystan.

Med hjälp av fin hemsida från Umeå Universitet (tack för hjälpen!) visade det sig att jag minsann visst kunde sticka. Har idag stickat en liten påse till min iPod som jag är oerhört stolt över. Har dessutom köpt nya braiga hörlurar till iPoden som alltså har fått ett riktigt lyft!

Pennor och hårnålar

Sovmorgon

Sovmorgon kan förvandla mig från ett grinigt trött monster med grym värk till en glad pigg och engagerad student och människa. Tog mig en liten sovmorgon idag, skrev klart min rapport hemma på boendet och umgicks med de andra lata studenterna som också tagit sovmorgon.

Är rätt glad nu. Det är riktigt trevligt på min placering, boendet är fyllt av trevligt folk och jag har så mycket roligt att göra på kvällarna att jag knappt hinner plugga.

--------------------------------------------------------------------
Fick sånt fint beröm idag, jag blev alldeles stolt över mig själv. En av överläkarna jag har gått med här på avdelningen sa till mig att jag måste söka AT här, eftersom jag skulle bli en sådan tillgång för sjukhuset. Fick även jättefin utvärdering av min huvudhandledare som gör mig helt lycklig.

På det hela taget är min tid här i obygden oerhört mycket bättre än jag någonsin trodde.

Diabetes

Tillbaka i min lilla cell till korridorsrum utsocknes. Vita väggar, kontorsgardiner, ekande tomt. Placeringen här är riktigt bra, tom internmedicin kan vara roligt (då och då...), men det är riktigt, riktigt trist att inte vara hemma. Min säng, mitt kök, min soffa, min dator, min tv, min man. Mitt hem.

Har kommit fram till en sak. Jag vill inte ha diabetes. Fy, vad värdelöst att få diabetes! Alla dessa komplikationer! Sockersjuka låter så harmlöst, men det är det verkligen inte. Det visste jag väl redan innan att det inte var, men nu ser jag människor med diabeteskomplikationer varje dag. Njursvikt. Underbensprotes. Mäta blodsockret 7 ggr om dagen heeeeela graviditeten. För att bara nämna några.

Så, nu får det bli ändring på mig. Ner i vikt med dig, ditt feta stycke!

Gullet är tillbaka från USA

I måndags manipulerade jag mig till ledigt från min placering utsocknes och överraskade J på flygplatsen. J har varit en vecka i USA på konferens, och eftersom jag är på utlokalisering skulle vi egentligen inte ses på nästan två hela veckor. Att inte ses på två veckor går hur bra som helst, ingen ångest över det för någon av oss, men ingen av oss vill ju det.

Det var grymt att stå där på flygplatsen och se J:s min, först när han kände igen mig, och sedan när han insåg att jag inte alls borde vara där. Han blev glad, jag blev glad. Att göra J glad är det bästa jag vet.

Han hade med sig fina presenter från USA, bla en lyxig slicer / shredder till vår Kitchen Aid och ett läppstift från mitt favoritmärke Clinique i jättesnygg färg. Jag blev så impad över att min man kan köpa ett så snyggt läppstift till mig, han känner mig väl.

Tyvärr har jag legat i sängen med jordens förkylning med feber och därför varken varit en duktig läkarstudent, eller förtjusande fru. Istället varit ett äckligt snuvigt monster i morgonrock... Ikväll tar jag lilla bilen och åker tillbaka till min placering oavsett förkylningsstatus, kan inte missa mer nu.

Ledig

Imorgon är jag helt ledig och jag kan knappt tro det. Ska lämna in bilen och tvätta, men annars har jag inget jag måste göra på hela dagen. Känns så otroligt skönt! Kan kanske bli av med lite av smärtorna i axeln, vilket vore utmärkt innan jag på måndag påbörjar 4 veckors utlokalisering.

Har inget skoj att komma med här, jag slutar direkt.

Semesterersättning

Fick helt oväntat semesterersättning från jobbet i somras insatt på mitt konto! Thank you very much, det var precis vad jag behövde! Sparade största delen (ack och ve, CSN slutar alldeles snart att skicka mig pengar) men spenderade en del på:

Skor i svart

Dyrt läppglans

Present till J

Mycket lyckat, jag är nöjd!

!

Till alla er som känner mig och läser den här bloggen!

Den här bloggen är till för mig. Jag skriver för att jag tycker om det. Jag skriver också för att ge alla er jag gillar, men inte hinner prata med tillräckligt ofta lite insikt i mitt liv. Jag skriver även för att vara en del i bloggkulturen, via bloggen har jag lärt känna många roliga och/eller kloka människors utan vars åsikter och insikter jag skulle vara fattigare.

Några av er gillar inte att jag skriver blogg och talar om för mig att ni "inte precis skäms, men...".

Det är mycket enkelt: Läs inte bloggen! Kommentera inte i kommentatorsfältet!

Ni skäms inte för mig, jag skäms inte för er.

För tidigt för AT-ångest

Det borde vara alldeles för tidigt för AT-ångest, tycker jag. Men, efter en AT-stämma jag gick på (för att jag fick gratis mat och massa pennor) har jag insett att det är hög tid att börja tänka på vart jag och J ska ta vägen när jag är klar. För, sommaren 2008 är sista sommaren innan jag är klar. Och jag vill ju vicka som underläkare på det sjukhus jag funderar att söka AT på, vilket jag bara har chans att göra nu i sommar om jag vill påbörja AT så fort som möjligt. Ansökningshandlingarna inför sommarjobb bör vara inne senast december 2007. Vilket alltså innebär att jag och J måste bestämma oss alldeles snart för vad vi vill.
Vi är inte oense, jag och J, på något sätt. Problemet är att ingen av oss vet vad vi vill och vad som är bäst för oss.
AAAAAAAAAAAAAAH!

Kirurgi rocks

Är precis hemkommen från ett halvt pass med min mentor (!) som kirurgmellanjour. Jag måste nog bli kirurg. Jag blir lycklig bara jag kommer in i operationssalen. Jag älskar lukten av handskarna som sitter kvar tills imorgon, hur mycket jag än tvättar mig. Jag tycker att dränering av en abscess är det mest spännande som har hänt på hela terminen. Jag vill stå så nära en öppnad scrotum som möjligt och blir grymt frusterad över att det är underläkaren som får assistera och inte jag.

Nytt inlägg

har jag inte gjort på ett tag. Och skälet är nog delvis Facebook, det måste jag erkänna. Men mest beror det på att jag har haft så ont, så ont.

Ont => ingen inspiration => längre tid framför datorn för att prestera ett inlägg => mer ont => ännu mindre inspiration.

Nu är det lite bättre i ryggen, så det kommer sig nog.

Studentavdelning

De här två veckorna är jag på studentavdelning här hemma. Jag var rätt spänd innan, inte egentligen nervös, på hur mycket jag skulle klara av, dels som läkare och dels med ryggen. Nu har jag gått 4 pass, och även om det är riktigt svettigt ibland så är det verkligen roligt!

På varje pass arbetar (finns inget bättre ord, även om det ska vara undervisning handlar det mest om helt vanligt slit) läkar-, sjuksköterske-, sjukgymnast- och arbetsterapeutstudenter. Vi ska dels göra våra yrkesspecifika uppgifter (i mitt fall ordinera läkemedel och dropp, skriva remisser, daganteckningar och epikriser, informera anhöriga, leda rond och i viss mån leda arbetet) och dels göra det som vanligen undersköterskor gör på en avdelning (tex vända patienter, servera frukost, beställa mat och bädda om). Mycket nyttig erfarenhet att tvingas tänka på hela patientens vistelse på avdelningen, och jag ser ju mer av mina patienter än jag normalt skulle ha gjort. Men, åh, vad jobbigt det är!

Det är så extremt splittrande att aldrig kunna slutföra en remissanteckning innan man måste hjälpa till att få upp någon. Precis lika splittrande är det för sjuksköterskestudenterna att de aldrig kan dela läkemedel i lugn och ro, och precis lika splittrande är det för sjukgymnaststudenten att aldrig få ha gåbordet i fred.

Ryggen har klarat sig hyfsat hittills, förutom när jag krockade med en annan cyklist på vägen hem från avdelningen och slog i ena axeln, armbågen och fingrarna. Ingen större skada, men det gör fortfarande ont. Dessutom måste jag vara bandagerad med TegaDerm över alla mina skrubbsår hela dagarna... Snyft.

Nu är det strax dags för två nya pass! Hoppas att så att mina patienter mår bättre!

Facebook

Jag är helt hooked på Facebook. Jag hade verkligen bestämt mig för att inte gå med där, jag har svårt att hinna med bloggen som det är nu. Senast i lördags kväll sa jag till JD och E att jag inte ska börja med Facebook. På söndag eftermiddag gjorde jag misstaget att ändå logga in och nu har jag tillbringat ganska många timmar där.

Det är kul att se hur gamla vänner har det, och titta på allas foton. Och helt fascinerande hur många som ändå använder Facebook!

Tur för mig att jag snart ska iväg till studentavdelningen igen, där har jag ingen tid till Facebook!

ACO är inte ett tillräckligt bra alternativ

Min absoluta favorit i sminkväskan är borta. Min Juicy Tubes från Lancôme har inte synts till sedan jag lämnade lilla vårdcentralen i somras. Jag har letat överallt, både på vårdcentralen, hemma och i alla väskor jag äger.

Min älskling har jag haft i rockfickan, i jackfickan, i handväskan, i ryggsäcken och i den närmsta fickan alltid.

Den är så dyr, så dyr, att jag inte ville köpa en ny direkt. (Inte för att den skulle bli billigare om en månad...) Idag gick jag på Apotekets reklam och köpte mig ett läppglans från ACO för 73.-

Och vilken besvikelse. Inte alls samma färg, inte alls samma glans, inte alls samma hållfasthet och inte alls samma smak. Inte samma känsla.

Inget blä alls idag

Tack alla ni snälla människor som skrivit uppmuntrande kommentarer! Det verkar som att jag bara behövde skriva det förra inlägget för att allt skulle bli lite bättre. För det blev det. Min handledare, som varit blä, tyckte plötsligt att jag var grym, gav mig massa beröm och skrev en jättefin utvärdering.

Idag åkte hela vårdcentralen förutom jag, AT-läkaren och en distriktsköterskeelev på två dagars konferens, vilket innebar att hela vårdcentralen drevs av hyrläkare, hyrsköterskor, hyrlabassar, osv. Och plötsligt var vårdcentralen världens bästa ställe att vara kandis på! Alla bittra människor var borta och in kom massa glada och trevliga människor som behandlade mig som en värdefull tillgång som det var roligt att undervisa. Jag har tagit egna patienter hela dagen, har fått göra allt som tillhör ett läkarbesök (dvs även beställa prover, skriva remisser och recept och diktera journal) och idag gett min första kortisoninjektion (!). Läkaren jag hade som handledare gav mig massa beröm och jag stannade kvar mycket längre än som var tänkt, bara för att det var så roligt.

Men ändå. Jag är knäpp, jag vet. Jag är helt och hållet säker på att jag passar in rätt bra med många människor, jag är oftast glad och trevlig och bangar inte för att göra saker jag är rädd för. Det för med sig att jag aldrig kan lita på beröm från en människa jag tror gillar mig, eftersom den då inte bryr sig lika mycket om hur dålig jag är som läkare. De som tycker att jag är dålig, eller som jag tror tycker att jag är dålig, tror jag mycket, mycket mer på eftersom de då bara bedömer mina kunskaper.

Sund inställning. Glaset är inte bara halvtomt, botten är ur.

Men, skitsamma, det var grymt kul idag och det, tillsammans med att det varit inbrott i massa förråd i vårt hus men inte i våra, gör att jag kan somna med ett leende på läpparna.

Blä

Känner mig så otroligt värdelös idag - och igår. Jag fungerar så otroligt dåligt ihop med min handledare här på vårdcentralen, som också råkar vara verksamhetschefen som sagt upp sig.

Här är alla bittra och får mig återigen att känna att distriktsläkare är raka vägen till utmattningsdepression. Sekreterarna vägrar att ge mig en studentinlogg till journal- och bokningsprogrammet vilket innebär att jag måste stå som en fjant utanför läkarnas rum tills de behagar dyka upp. Kan tillägga att jag på ALLA andra ställen i mitt landsting (och utanför) fått tillgång till journalsystemet per automatik. Men,nej, så gör de inte här.

Jag känner mig alltid otillräcklig som läkare, vilket är rimligt när jag fortfarande inte är klar, men här verkar inte ens mitt starkaste vapen fungera - anamnestagandet. Jag kommer inte alltid ihåg vilken dos man ska ge, eller om det är CT eller MR som är förstahandsvalet i en utredning, men jag brukar kunna få fatt på vad problemet är och kunna ställa en hyfsad diagnos / arbetsdiagnos. Men här funkar inget och jag kan inte skylla på någon utom mig själv.

Blä, blä, blä.

Kräftskiva x2

Precis som förra helgen har jag och J varit iväg på kräftskiva. Båda har varit mycket trevliga, på helt olika sätt. Den första för att det är så välordnat, rikligt och på ett fantastiskt ställe och den andra för att det är så... genuint.

Den första var på U:s släktgård som ligger helt fantastiskt med sjötomt och eget kräftfiske. Halva upplevelsen är att sitta på bryggan och titta ut över vattnet, eller att mitt i natten slänga sig i samma vatten efter bastubad. Kräftskivan är en återkommande fest med ungefär samma människor som vi egentligen bara träffar en gång om året. Jag och J är bland de yngsta, alla är par och det kryllar av barn. U är mycket generös och både mat och dryck flödar (i år till den milda grad att det (inte maten...) knäckte två småbarnsfäder helt).

Den andra kräftskivan var tillsammans med mina gamla (kill-)kompisar från gymnasiet. Jag var inte helt säker på att jag skulle åka, kändes som att vi har kommit ifrån varandra för mycket. Jag är väldigt glad att jag och J ändå åkte! Jag hade så trevligt, det var så kul att träffa dem. Nu har det uppenbarligen gått så lång tid att gamla flörtar och hångel inte längre är känsligt vilket gjorde det oerhört mycket mer bekvämt. Att tiden går märktes också på att de mest framträdande samtalsämnena för kvällen var barn, jobb, bostad och att vi snart är 30! :)

Det är härligt med nya vänner, och det är härligt med gamla vänner. Skillnaden är att inför nya vänner kan jag glida runt i min Opel Corsa utan hånskratt... :)

BVC

BVC är roligt. Jätteroligt. Nästan jämt. Det som är roligt är att det faktiskt är friska och glada människor, till skillnad från det vanliga jämrandet. Jämmer från patienter och jämmer från personal. Besöken på BVC livar upp dagen, och skulle helt klart kunna vara en anledning till att faktiskt välja primärvården som arbetsplats i framtiden. Om inte primärvårdsläkare var så jäkla bittra, förstås.

Det som inte är roligt med BVC är föräldrarna. Inte alla, inte alls, men vissa. En mamma, som när hennes 10 månaders bebis inte vill ta av sig kläderna inför läkarundersökningen försöker prata sin bebis till rätta och, när det inte lyckas (!), börjar ta av sig kläderna själv för att visa barnet. En pappa, som när hans 2-åring river hela väntrummet lugnt sitter kvar och tittar och sedan går därifrån med trasiga leksaker över hela BVC.

Barn behöver vägledning. Så är det. För att barn ska kunna lära sig vad som är rätt och fel, och hur man tar reda på det, behöver de hjälp av sina föräldrar. En förälder har inte bara som uppgift att skydda och föda sitt barn, en förälder måste också kunna uppfostra och undervisa sina barn. Hur ska de annars kunna fungera i vårt samhälle? Hur ska annars vårt samhälle kunna fungera?

Jag vet, jag vet, jag ska hålla käft eftersom jag inte har några egna barn. Men kanske är det nu, innan jag har det som jag ska formulera sånt här i skrift. En skrift som gör att när jag sedan själv har barn kanske, kanske, kan komma ihåg min viktiga uppgift som förälder.

Gött

Fick äntligen tentaresultatet och jag hade klarat mig med god marginal. Skönt! Jag trodde ju faktiskt att jag hade klarat den, så det är skönt att veta att jag kunde bedöma det riktigt. Gött, nu ligger jag väl till igen. Har inte ett endaste ruttet poäng att ta innan nästa tenta i januari.

Har nu varit två dagar på vårdcentral och det känns skönt att ha börjat igen. Går igenom samma sak som vanligt - ibland är jag grym och ibland är jag helt dum i huvudet. Idag har jag faktiskt mest varit grym, ställt diagnos på löpande band, lärt distriktsläkaren att man minsann ger Amoxicillin vid kattbett och Kåvepenin vid hundbett (inte tvärtom). Tyvärr slutade dagen med att min handledare (som egentligen är ortoped) tvingade mig att ta en ortopedpatient vilket jag ju inte kan något om. Kunde inte identifiera rätt strukturer, föreslog kortisoninjektion som behandling (patienten fick istället råd om vila, smärtstillning och snabb återgång till jobb och sjukgymnastik) och kände mig allmänt inkompetent och i vägen. Dock tog jag mod till mig och tvingade honom att faktiskt lära mig att identifiera strukturer i skuldran, så på det hela taget har jag nog varit grym idag.

Känner mig ändå som en trött, tjock, ful och helt och hållet inkompetent idiot. Funderar på att trösta mig med Bruce Springsteen-biljetter.

Upprop

Idag var det upprop och information om terminen. Det känns som om något har förändrats. Plötsligt säger alla "ni som snart är våra kollegor måste...". Och så är det ju. Det har aldrig känts så nära som nu, vilket är helt rimligt, eftersom det aldrig har varit så nära som nu.

Om jag bara kunde få tentaresultatet! Dåligt gjort av terminsledningen att inte kunna rätta sex stackars tentor på en vecka.

Imorgon bär det av till en vårdcentral i en grannstad. Två veckor vårdcentral ska bli roligt, hoppas jag!

Ledig = stress

Varför är det så? Varför är jag mer stressad än vanligt nu när jag har varit helt och hållet ledig i fyra dagar? Jag har inte gjort någonting! Bara softat, lagt in massa musik på min iPod, städat kylskåpet (som trots det fortfarande luktar rutten fisk efter läckage från rödspättepaket för någon vecka sedan), varit på konsert, satt in foton i fotoalbum, pratat i telefon och tittat på massa kärleksfilm.

Varför frågar jag så, förresten? Jag vet precis varför jag är stressad! Det är för att jag trodde att jag skulle hinna med så mycket mer under min ledighet och ändå vara helt utvilad inför skolstarten imorgon. Finns så mycket jag inte har gjort, som jag trodde att jag skulle göra:

• Artikeln.
• Sätta in alla "viktiga papper" (som iofs är sorterade, men ligger i en hög väntandes på att jag ska göra hål i dem) i en pärm.
• Städa ur köksskåpen.
• Sätta in ALLA gamla foton i album.
• Sortera mina digitalfoton ordentligt, så att jag vet vilka som ska bli papperskopior.
• Städa ordentligt här hemma
• Gå och träna stenhårt
• Vila ryggen ordentligt.

Jag är så stressad att jag har ont i magen.

Men, det är bara att förpassa till den där svarta klumpen i magen och istället fokusera på att jag strax ska promenera ner till stan med Fru A och lilla B för lite shopping och lunch. Sedan är det packning och förberedande inför helgens kräftskiveäventyr.

Filmmorgon III

-You must know. Surely you must know... it was all for you.

Filmmorgon II

-Enough.

-Enough now.

Röstningen är avslutad

Röstningen är nu avslutad. 60% röstade på känsla vilket både gör mig glad och ledsen. För jag vet inte om jag vill vara mest förnuft eller känsla.

Men, i fallet med mp3-spelaren rörde det sig enbart om känsla. Jag ÄLSKAR min nya, fina, röda iPod! Och jag älskar J som köpte den åt mig. Tss, vem har sagt att pengar inte kan köpa lycka? Den är så fin, den har mitt namn ingraverat på baksidan, den väger ingenting och den kom hem med bud till mig blott 40 timmar efter att jag beställt den.

Filmmorgon

-Wait a minute! Nice boys don't kiss like that!

-Yes, they fucking do!

Förnuft eller känsla?

Nu är tentan gjord och det är så skönt!!! Man vet aldrig hur det gick, men det kändes rätt okej. Borde ha klarat den, tycker jag, men de kan rätta hur som helst. Det är bara att vänta på resultaten, som inte borde dröja så jättelänge. Vi var sex personer som skrev tentan, resten dök inte upp. De tyckte väl att de hade bättre saker för sig i augusti.

Nu till något mycket viktigare. Jag (eller J, för att vara exakt) har köpt min mp3.spelare och är mycket nöjd. Så, vilken köpte jag?

Förnuft: Creative Zen, 4 GB, stöder både mp3 och wma, har inbyggd FM-radio och kostar runt 1300.- Ful.

Känsla: iPod nano red, 8 GB, stöder inte wma, FM-radio måste köpas till för 500.- och kostar runt 2500.- Snygg.

Så, ni som känner mig, IRL eller via bloggen - vilken köpte jag? Hur väl känner ni mig?

Ovanligt lite ångest

Nu är jag nästan färdigläst. Ska kolla upp några EKG-regler, bara, så packar jag ihop pluggbutiken för några dagar. Ska bli jätteskönt att ha tentan gjord! Allra skönast om jag klarar den, såklart, men skönt i vilket fall.

Nu såhär på sena eftermiddagen / tidiga kvällen har jag lite svårt att koncentrera mig. Tänker på vad jag ska göra imorgon efter tentan, hur jag ska spendera min lediga vecka, om jag kanske ska åka iväg, om jag kanske ska städa alla köksskåp, om jag äntligen skulle kunna få ur mig min artikel...

J är på väg hem. Som vanligt rejält försenad, det blir man när man är hos hans familj. Inte för att det spelar någon roll, jag har haft det rätt bra när han varit borta. J har ersatt sin pappa som tenor i en kvartett idag och tydligen gjort succé. Såklart att han gör succé, hans fina unga tenorröst på toppen av de andra tre som är i sjuttioårsåldern. Skittrist att jag inte fick höra honom! Jäkla tenta. Jäkla rygg. Jäkla mig.

Så! Nästa blogginlägg kommer jag att vara ledig! Moahahahahahahaha!!! :)

Läkare utan gränser

Läkare utan gränser i TV4-Nyheterna

Läkaren i inslaget kände jag en gång.

Och nu är hon jätte-, jättecool och jag är jätte-, jätte-...

...ocool.

Ledare i DN

Det här tipsar Mårr om:

Att fly det onda

Klockrent.

Husmoderlig

Nu har jag varit husmoderlig. Inte i den bemärkelsen att jag har plockat in den rena tvätten i skåpen och diskat allt, nej, jag har gjort åt mat på ett fiffigt sätt! :)

Jag har idag gjort en slags rödspättelåda (överbliven helstekt rödspätta rensades, lades i form omlott med tjocka skivor av kokt potatis, Blå Bands Fisksås hälldes över, gratinerades, garnerades med räkor), plommon- och nektarinpaj (övermogna nektariner och plommon blandat med farinsocker med smulpajsdeg innehållandes fruktmüsli), eget vaniljsocker och kladdkaka (med vaniljsockret, lyxkakao och nedstoppade bitar av 70%-ig choklad).

Okej, kladdkakan var inte husmoderligt gjord. Den är enbart gjord för mig att frossa i ikväll, framför teven med värktabletter som mitt enda sällskap.

mp3-spelare

Använder en del av min pluggtid till att fundera över vilken mp3-spelare jag ska köpa. Jag VILL ju ha iPod nano Red, 8 GB, med mitt namn ingraverat. Men, är det den bästa, verkligen? Jag kan få en, som verkar lika bra som iPod nano, för betydligt mindre pengar och som man kanske kan slippa att använda iTunes med. Och som stöder både mp3 och wma. Den här, tex. Eller den här.

Hjälp mig! Har du en iPod? Hur tycker du att jag ska göra?

And so it has begun

And so it has begun. Idag fick jag en inbjudan till AT-information för Landstinget Dalarna. De bjuder på buffé och informerar om AT. Får säkert en gratis penna också. Detta är min första personliga fjäskinbjudan. Jag hoppas och tror att min framtid nu är full av olika avancerade knep för att locka mig till arbete i olika städer och landsting. Ge mig gratis mat och en penna and I'll be there.

Igår var J grym. Dels kom han hem och åt lunch med mig, dels hade han jättevackra rosor med sig hem till mig, dels diskade han hela vår stora disk och dels följde han med mig ut på en timmes promenad i regnet. Jag älskar att vara ute i regn - det gör inte J.

Annars präglas min tid av tentaplugg. Jag ligger i rätt bra (för att vara mig), och har mycket ambitiösa anteckningar, men det räcker ju inte. Jäkla skit, när jag tittar på gamla tentor känns det helt hopplöst. Och när jag försöker påminna mig om vad jag läste igår minns jag inte. Men titta här:




Ser ni vad ambitiöst det ser ut? Jag har 112 sidor anteckningar i A5-format. Jag har läst allt jag behöver läsa i Internmedicin och Kirurgi (för att inte tala om Läkemedelsboken, Jourläkarboken och internetmedicin.). Jag har läst det en hel termin, och jag har använt mycket av kunskapen i somras på vårdcentralen. Visst borde det gå?

Kruxet är att det är jag som ska göra tentan. Och mitt minne.

Inskränkt läkarstudent

Av 12 bloggar jag länkar till är 9 stycken läkare eller läkarstudenter. Hjälp mig! Vilka bloggar läser du?

-----------------------------------------------------------
Okej, jag la till några. Såg för patetiskt ut.

Körstart

Igår började stora kören igen för terminen. Och jag var inte där. Jag ska ha tjänstledigt den här terminen, eftersom jag är utlokaliserad så många veckor under hösten. 7 eller 9 veckor ska jag vara borta och det håller inte riktigt.

Det är första gången sedan lågstadiet jag inte har en kör eller orkester att gå till varje vecka. Känns jättekonstigt, men även lite skönt. Mest skönt, faktiskt, det känns som att jag är mogen nog att kunna avstå från saker för att få min utbildning att fungera.

Fast det var trist när J kom hem igår kväll med massa ny rolig repertoar, varav mycket var nytt för mig. Och trist att alla (nästan, Dr D är väl fortfarande inte med, tror jag) våra närmsta vänner här ska vara med till hösten.

Det positiva är att jag nu har alla möjligheter att återigen bli en inskränkt läkarstudent! :)

Fjärilar i lavendeln

Peter LeMarc

Läste imorse i tidningen att Peter LeMarc ska ut på turné i höst! Woho, nu blir J jätteglad! Peter LeMarc har inte turnerat på många år, pga avancerad scenskräck. Men nu är han tillbaka! Kan han ha gått i KBT, tro?

Jag har verkligen avskytt Peter LeMarc. Innerligt. Fick kräkkänslor av honom. Ett extra dyrbart minne är när hans Tess spelades under en träslöjdslektion i mellanstadiet och jag fick bokstavligen springa ut till toaletten för att kräkas.

Men. Så kom J. Och med J kom även Peter LeMarc. Och, efter myyyyyycken tvekan (och påtryckningar från Fröken J) lyssnade jag ordentligt på två album jag fick låna av Fröken J. Bok med blanka sidor och Sången dom spelar när filmen är slut. Så dåligt var det inte. Bra driv, snygga texter. Stolt och Gråt visade sig vara underbara låtar.

Så nu sjunger jag och J Peter LeMarc-låtar i fina tersstämmor.

Bra och dåliga nyheter kommer hand i hand

Igår kväll ringde Fröken J (Det är många J, nu. Fröken J får vara just Fröken J, J är min man, JK är min brors sambo och JD är vår underbart galne vän här i stada.) och hade så underbara nyheter! Fröken J är gravid igen vilket innebär att lille H får ett lillasyskon någon gång i februari. Hon var glad, jag blev glad, alla var glada! Tillbringade en härlig timma i telefon med att prata om barn, förlossning, jobb, gamla vänner och gamla ovänner.

Igår kväll ringde även N och berättade att J:s pappa var på väg med ambulans till akuten. Han är nu inlagd, och vi har ingen aning om hans tillstånd - han kanske kommer hem idag, lite uppvätskad, bara. Eller något annat. Och jag och J är så långt borta. J har så många syskon som finns närmre när det händer något, men det är hemskt att sitta här och inte kunna göra något. Bara vänta på att telefonen ska ringa med nyheter.

Stora saker händer och jag oroar mig mest för EKG. Get some perspective, for the love of...

Födelsedagar

Idag fyller mamma år och igår fyllde G år. GRATTIS! Vi firade det genom att mamma, pappa, G och JK kom hit till mig och J igår och åt middag. Den ursprungliga planen var att mamma skulle bjuda oss andra fem på restaurang, men det var inte så lätt här i vår stad. Inga hyfsade restauranger hade öppet för söndagsmiddag, och kebab var inte riktigt vad vi hade spetsat in oss på.

Så, på morgonen bytte jag och J strategi - vi bjöd på födelsedagsmiddag istället. Och vi är så grymt nöjda med oss själva. J gick och köpte grädde, fläskfilé och sallad på vår lilla Coop-butik runt hörnet (hörnen, för att vara ärlig) och sedan kunde vi göra en riktigt fin middag på det vi hade hemma och det de andra hade med sig. Pappa hade tagit upp potatis, mamma hade med sig en lingonparfait hon hade gjort (som visade sig vara gjord på alla bär utom just lingon) och G hade med sig kantareller. Av detta (och lite fusk, eftersom tårtan redan var planerad att göras här hos oss) blev det:

Parmesansnurror, crostini med Boursin-ost och grissini

Helstekt fläskfilé med kokt potatis, viltsås (som man gör med massa vin, enbär och svartvinbärsgelé), kokt sparris, smörstekta kantareller, grönsallad och min alldeles egna röda vinbärsgelé med chili

Parfait på hallon, blåbär, röda och svarta vinbär

Kaffe och tårta (marängbottnar med citronkräm och garnerad med grädde och choklad)

Allt detta serverat på vår bröllopsservis med valfri dryck till (vi kunde erbjuda lättöl, folköl, starköl, vin, kolsyrat vatten (Soda Stream, I love it) och jordgubbssaft).

Jag och J tillbringade kvällen med att dricka upp det överblivna vinet och berömma oss själva för hur duktiga vi är.

Jag älskar att vi kan trolla fram värsta middagen med bara en timmes varsel. Skåpen och kylskåpen är rätt fulla, och det är så det ska vara. Jag skulle väl inte vara en riktig husmor annars?

Hopplöst

Hopplöst känns det nu. Så mycket att läsa, redan så ont i ryggen, tentavännen inte i staden än och så dåligt minne. Jag har verkligen läst rätt mycket den här terminen, har många fina anteckningar, men jag kommer ju fan inte ihåg något. Jäkla, jäkla skit.

Det är despair här hos mig och J idag. J är heldeppig, att gå tillbaka till jobbet efter semestern var inte så kul. Och varför jag är deppig behövs ingen vidare förklaring än ovan. Inte heller klarar vi av att muntra upp den andre, så det som imorse var hopplöshet börjar nu snudda vid bitterhet.

Imorgon blir det nog trevligt, mamma, pappa, G och JK kommer hit för att fira mammas och G:s födelsedagar. Vi ska gå ut och äta och sedan äta tårta hemma hos mig och J. Jättetrevligt, men samtidigt tar det ju helt klart från mitt tentapluggande. Även idag har det stulit tid, eftersom jag behövde åka ut och köpa presenter till dem. Dessutom inga bra presenter.

Vi ska iaf trösta oss med att laga gott älgkött ikväll, med potatis (Hasselbacks, kanske), haricot vertes och vin från Border Shop. Om vi kan klara av att samsas i köket, that is.

Tyskland

Så, nu har förkylningen lagt sig såpass att jag kan ägna mig åt tentapluggstider igen, dvs skriva en lång och utförlig blogg om något som inte har något med medicin att göra. Alltså, här kommer en liten berättelse om Tysklandsresan jag och J gjorde förra helgen.

Vi började med att ta oss och Corsan till Malmö där vi träffade sommarens första brudpar, L och B. Det var verkligen trevligt att träffa dem igen, det blir inte för ofta eftersom de har dragit söderut. Fick också chansen att äntligen ge dem deras riktiga bröllopspresent, en illustration av en svensk mangatecknare, föreställandes brudparet på deras vigselplats. Vi har ute och åt på en karibisk restaurang och hade det jättehärligt! Jag och J var också ute och tittade på området kring Turning Torso, och det är verkligen ett otroligt fint område! Om jag skulle bo i Malmö skulle jag bo där!

Efter en god natts sömn hos L och B for vi vidare mot Tyskland. Åka bil till Tyskland, utan AC, är inte det roligaste jag har gjort, men jag och J lyckades ändå hålla humöret uppe genom hela Danmark och nästan hela Tyskland. J är den ende jag skulle kunna tänka mig att göra det med, vi har tom roligt i bilen.

Det var riktigt spännande att för en gångs skull få testa Corsan för vad den går för (ingen av oss vågade pressa den över 160 km/h, men det är inte illa för den lilla bilen)! Ingen av oss har kört på Autobahn innan, så det var verkligen jättehärligt. Tills vi närmade oss Hamburg. Låt mig säga såhär: J lärde sig ett nytt ord på tyska: STAU. Fri fart? Snarare fri parkering på Autobahn.

Tio mil mellan Hamburg och Bremen tog oss tre timmar. Oh, my god! Väl framme (vi hittade inne i Bremen enbart med hjälp av vägbeskrivning från maps.google.de - helt otroligt!) bjöds vi på middag hos brudparet J och S tillsammans med deras närmsta vänner som skulle vara best man resp brudtärna. Mycket trevligt!

På lördagen gjorde vi lite sightseeing i Bremen och köpte på oss lite grejer jag brukar köpa när jag är i Tyskland. Bremen såg på ett sätt ut precis som alla andra tyska städer jag har varit i, men var kanske lite tjusigare än normalt. Gillade verkligen Bremen, där skulle jag kunna bo. Kanske ska sluta fundera på var i Sverige vi ska bo och istället dra till Bremen? Verkar värdelöst att arbeta som läkare där, tyvärr. England, kanske?

Bremens mest kända staty, över Stadsmusikanterna i Bremen (från Bröderna Grimms saga, remember).

Sedan bröllop, i en förort till Bremen. Jättefint och helt obegripligt. Min tyska är inte så bra att jag kan förstå en präst mumlande i en dålig ljudanläggning i en gammal stenkyrka där ljudet bara går runt och runt. Men, jättevackert bröllop á la Hollywood.

Efter bröllopet var det fest, såklart! Det är tydligen tradition att alla bröllopsgästerna släpper iväg ballonger när brudparet kommer till festen. På ballongerna är det bundet ett kort som uppmanar den som hittar ballongen att skicka några rader till brudparet. Jättefint!

Dagen efter gav vi oss iväg igen mot Sverige, och om resan till Tyskland var besvärlig var det inget mot söndagens resa. 30 grader i Tyskland - 60 grader i Corsan. Aldrig mer bil utan AC till Tyskland. Men! Fördelen med bilen var ju att vi kunde handla på Border Shop i Puttgarden! Haha, vad vi svenskar är patetiska! Border Shop är en hel färja som ligger fastankrad i Puttgarden fullastad med billig alkohol som svenskar kan köpa med sig hem. Och, ärligt talat, det var ju rätt roligt, det kan jag inte förneka. Vi köpte vin, öl och lite sprit. Och jordgubbslikör! Nu ska här göras äkta Strawberry Daiquiri!

Efter Border Shop hem till underbara Sverige genom Danmark. Öresundsbron är stilig.

Sedan direkt till gården för en dags hökörning innan J:s semester var helt slut. Stackarn, hökörning är inte precis semester. Puss på dig, J, du är bäst!

Förkyldum magnum

Ett elakt tyskt virus har drabbat mig och jag har aldrig varit så förkyld i hela mitt liv! Hostan, snuvan, halsontet och öronontet har effektivt hindrat mig från att sova trots överförbrukning av nässpray och paracetamol. Det börjar så sakteliga gå åt rätt håll - idag orkar jag sitta i tevesoffan istället för att halvligga i sängen, men självklart börjar nu ryggen protestera vilket innebär att jag har rejält ont och är brutalt yr.

Det har också dragit 4 dagar från mitt tentapluggande, vilket gör det svårare och svårare att ta den där jäkla tentan.

Så om ni vill tycka synd om mig går det utmärkt.

Namnsdag

Idag har jag namnsdag, men det har min man inte riktigt koll på, verkar det som. Trots att jag påminde honom två gånger igår! :)

Ja, ja, fahren nach Bremen, ja! Återkommer på måndag!

Fin shopping

Fin shopping idag. Tog lite ledigt från tentapluggandet för att klippa mig, växla till mig lite Euro och shoppa upp lite av mina intjänade pengar. Det gick finfint!

Jag är mycket nöjd med min frisyr - eller kommer att bli när jag har fått fixa det själv. Min frisör är så himla bra på att klippa och förstå vad jag vill ha och passar bäst i, men hon är inte så bra på själva fönandet. Jag tycker alltid att jag ser fyrkantig ut när jag går därifrån, men redan dagen efter är jag så nöjd, så nöjd.

Min shopping är jag mycket nöjd med. Jag köpte lite nya underkläder (ska rensa ur lite gammal skit ur lådorna) för bra pris. Tex köpte jag 3 par trosor från Åhléns för 100 kr, som jag till hälften kunde betala med en premiecheck jag haft i plånboken hur länge som helst. Köpte också det jag egentligen var ute efter, nämligen en gammalrosa kofta / kavaj till klänningen jag ska ha på bröllopet. Och efter mycket letande hittade jag denna på H&M, på rea-rea! 249.- för en helt perfekt kavaj som är i exakt rätt rosa nyans!

Då såg jag den - väskan jag utan att veta om det har letat efter hela sommaren - på H&M för 149.-!!! Jag slog till, hittade ännu en premiecheck i plånboken, vilket gjorde att jag endast betalade 99.- för den. I löööööööv it!!! Allt får plats, den är fin, den är perfekt.

Har även pluggat ordentligt, fixat med vår nya bokhylla (mellanbrun Billy med dörrar - för att gömma all ful skit vi har), lagat veganlunch (!) och snokat reda på kartor över Bremen. Internet är fantastiskt.

För stöddigt

Nu säger J att mitt förra inlägg är för stöddigt, så nu måste jag väl ta tillbaka något. Eller, ni som läser får tänka er att inlägget egentligen bara är ett sätt att tala om att jag GILLAR när ni kommenterar, och att ni vill läsa min blogg. Så. Done.

Inga kommentarer

Här har man efter mycket tjat och gnat tryckt ur sig TVÅ blogginlägg på samma dag och så är det ingen som kommenterar... Inte smart gjort av er som läser. Har ni aldrig hört talas om reinforcement? Tanken är: för att jag ska fortsätta skriva mina geniala inlägg på denna blogg måste ni som läser skriva fjäskiga kommentarer som gör att jag får förstärkning (reinforcement). Kan ni inte er behaviorism?

Ingmar Bergman

Ingmar Bergman är död. Och det är väl egentligen inte så jättehemskt att en 89-årig man som tydligen överkommit sin berömda dödsångest får dö stilla hemma i sin säng. Tänker jag.

Jag tänker också på att trots att Ingmar Bergman aldrig har spelat en direkt roll i mitt liv har han på ett sätt gjort det i J:s liv eftersom J en gång läste en sommarkurs på Gotlands Högskola där han fick se alla Bergmanfilmer på en sommar. Och efter den sommaren blev J säker på att det inte var film han skulle syssla med, utan flyttade till Sthlm och träffade mig på Musikvetenskap A. Tack, Ingmar, för alla de trista filmer J fick se!

Jag tänker på att jag är tacksam för att jag fick se Ingmar Bergman in real life en gång. Han, jag och J (och 300 andra) var på samma konsert en julkväll och hörde Eric Ericsons Kammarkör framföra Juloratoriet tillsammans med Drottningholms Barockensemble. Lille, bleke och gamle Ingmar Bergman satt på en stol strax bredvid kyrkbänken jag satt i och njöt sannolikt lika mycket som jag.

Jag tänker på att jag är en stolt svenska som kan skryta med att Ingmar Bergman faktiskt är svensk.

Men mest tänker jag på att Ingmar Bergman skulle dö just idag, så att jag missar Foyle's war, som utgick till förmån för Bergmans Smultronstället.

On demand

Har inte haft någon lust att skriva på länge. Många gånger har jag loggat in, öppnat "Nytt inlägg" och sedan enbart suttit framför datorn och tittat, tittat länge innan jag med en suck stänger ner fönstret och ger mig iväg till andras bloggar. Inte ens nu har jag något jag vill skriva, men det är lättare att snurra ihop något när så många uppmuntrar mig till det. Det är skoj, tack för det!

Vårdcentraljobbet är slut och jag och J har varit en dryg vecka på vift. Vi har firat JK:s 25-årsdag, sjungit vackert i Uppsala Domkyrka, myst med hela J:s familj, haft uppslitande familjegräl med samma familj, blivit sams, bakat bullar, lekt med barn, läst Harry Potter, bakat bröd, träffat vänner, shoppat, byggt balkongräcke (J), installerat ny frys (J), klyvt ved (i huvudsak J), städat, tvättat gardiner, ätit gott och haft det bra.

Nu är jag hemma igen, och det är underbart. Har varit på resande fot mer eller mindre i sju veckor nu och det är så fantastiskt att äntligen få packa upp. Tyvärr ska jag nu tillbringa tre veckor med tentaplugg, enbart avbrutet för ett bröllop i Bremen. Roligt med Bremen, tråkigt med tentaplugg.

Är lite orolig för att 3 veckor ska vara för lite, hur ska jag hinna lära mig att tolka EKG tillräckligt, hur ska jag komma ihåg alla sätt att behandla hemorrojder på, hur ska jag minnas namnen på alla läkemedel mot urinträngningar, hjärtsvikt, smärtstillning och fan och hans moster? Det skulle kunna hjälpa att jag faktiskt har läst detta hela förra terminen, samt fräschat upp mycket av det igen under min vårdcentralsperiod. Men, men, min vana trogen är det despair som råder ett tag framöver.

Räkna med mer blogginlägg - nu är det tentaplugg som gäller!

Skulle skriva något...

... men jag klarar inte det. Har massor och inget att skriva. Har för mycket och för lite att göra. Känner för mycket och för lite.

Av detta blir det inget bloggande.

Vinbär

Här har det bara regnat och regnat sedan jag kom (för drygt 3 veckor sedan), så det var ljuvligt att se solen igår. Visserligen bara tillfälligt, och den gav inte så mycket värme, men det inspirerade mig till att gå ut och plocka vinbär. Det var så fantastiskt härligt att stå i vinbärsbuskarna och låta solen lysa på mig!

Vinbären blev till dels svartvinbärsgelé (som inte har stelnat, visade det sig imorse) och dels en vinbärskaka. Lagade dessutom färsbiffar smaksatta med grönpeppar och bacon (very smarry) och god sås (som jag hällde lite honungsgrillsås från Caj P i) till mig och pappa.

Gelén måste kokas om och tillsättas lite pektin, så det får jag väl göra ikväll. Har för övrigt namnsdag idag, så det ska väl också firas lite, tror jag.

Det här fick mig att gråta

Igår lyssnade jag till Horner i P1 på vägen hem från jobbet. (Ja, det är sant, jag slutar kl 15 och får ändå fullt betalt. Det är så härligt att få månadslön direkt från landstinget samtidigt som vårdcentralen jag arbetar på bara är öppen 8-15 under juli.)

Vissa saker får mig att gråta och jag är oftast mycket medveten precis om vilka de är. Igår blev jag överraskad.

Horner spelade en Halleluja-kör från en julgudstjänst i Aceh-provinsen, det ställe som sannolikt drabbades allra värst av Tsunamin. Bilden, som Horner förmedlade, av en kör i en nyligen uppbyggd träkyrka mitt i all förödelsen grep tag i mig med full kraft. Dessa korister, som kanske inte var i samma klass som Eric Ericsons Kammarkör, precis, sjöng med sådan glädje och förhoppning att tårarna strömmade ner för kinderna på mig. Känslan av Halleluja har aldrig varit så stark hos mig.

Är jag en klant eller inte?

Idag är det så lugnt, så lugnt på vårdcentralen. Jag har haft två jourpatienter på hela dagen, och en telefonkontakt för att diskutera provsvar. Visst, jag har hängt på de andra läkarna, men inte ens de har haft så mycket att göra idag. Folk är visst inte akut sjuka när solen äntligen lyser över bygden.

Det här med att titta i öronen, det är jäkligt svårt. Precis när jag tycker att jag har fått kläm på det klarar jag inte att se trumhinnan. Antingen är det för mycket vax (alltså inte mitt fel) eller så gör det ont (sannolikt mitt fel) eller så vrider jag och vänder på otoskopet och ser ändå inte trumhinnan (helt klart mitt fel). Jag får ju ganska många öronpatienter, så man kan tycka att jag borde fått kläm på det efter tre veckor. Men, nej, så är det alltså inte. Till er som nu tänker "klart att det är svårt innan man har gått ÖNH-kursen" kan jag säga att jag har minsann gått hela min ÖNH-kurs, fått fin utvärdering av min handledare och dessutom klarat ÖNH-fallet på tentan med god marginal.

Ovanstående föranleder mig att tro att jag är en klant.

Alldeles nyss gick den ena distriktsläkaren på semester, vilket innebär att jag inte kommer att träffa honom mer i sommar. Han har varit jättebra mot mig (och patienterna) och lärt mig jättemycket. Han har verkligen varit en stor anledning till att jag har det så bra här på vårdcentralen, men samtidigt har jag känt att jag aldrig kan ha sådan koll som han har och att han måste tycka att jag är en idiot. Men nu fick jag sådant strålande beröm av honom att jag nästan (inte nästan, förresten, utan helt klart) rodnade. Han sa att jag kommer att bli en jättebra läkare och att han inte säger det till många.

Ovanstående får mig att tro att jag inte är en klant.

Semester hemma

Jag har varit hemma i helgen. Hemma i min lägenhet, sovit i min säng, lagat mat i mitt kök, duschat i min fungerande (!) dusch, tittat på min teve och suttit vid min dator. Helt underbart! Har inte varit hemma på 3 veckor, så det var som semester att komma hem. Jag och J har inte gjort någonting, egentligen, bara sunkat, kramats (ja, som i Bamse! :) ), varit ute och gått, tagit hand om blommorna på balkongen, ätit gott och bara haft det bra. Visserligen präglad av intensiv spänningshuvudvärk (som jag aldrig har annars), men trevligt ändå.

Inte nog med det, underbare J flexade ut idag och körde mig hit till lilla vårdcentralen. Sedan får han skjuts hem av JD och E som ändå åker förbi på väg hem från minisemester. Helt perfekt.

J är underbar. Vilken fruktansvärd tur att jag gick Musikvetenskap A för massa år sedan. Inte nog med att jag lärde mig harmonisk analys, jag träffade också J.

Livskraften

Hela midsommarhelgen har präglats av laissez faire. Vi har varit 9 personer i 3 dagar här på gården och bara haft det gött. Riktigt gött. Vi har ätit massa mat, druckit massa vin, nubbe och rabarbersaft, diskat, sovit middag, lagat mer mat, ätit mer mat, åkt och badat, bakat bullar, gått promenader och sjungit. Låtit dagarna komma och gå utan stress eller press. Underbart härligt var det, och känns verkligen som en injektion av livskraft inför denna veckas jobb.

Igår var det snarare som om livskraften sögs ut ur mig. Jag, mamma, min faster och min kusin var på bilbingo. På ett sätt skulle jag vilja säga att har ni aldrig varit på det måste ni åka. Det är ett helt vansinnigt fenomen som måste upplevas. På alla andra sätt säger jag - åk aldrig på det! Har ni spelat bingolotto någon gång? Tänk er bingolotto gånger 14 i 3 timmar med endast en kaffepaus i mitten, sittandes i en bil med bingoduttarpennor, omgiven av 200 andra bilar fullt med folk i som har köpt bingobrickor för 200 spänn styck - allt på en åker mitt ute i skogen med ett enormt högtalarsystem installerat. Vansinne, I tell you.

Inte nog med att jag inte vann några pengar, jag har ont i höger axel av allt duttande och är idag otroligt trött eftersom skiten slutade så sent att jag bara fick 6 timmars sömn. Trösten är att det var väldigt trevligt med mamma, faster och kusin och att jag nog hinner glömma bort hur tråkigt det var tills nästa sommar då jag säkert sitter där igen...

Prognos för midsommar

13 grader och 50 mm regn. På enbart midsommarafton.

Men det blir nog kul ändå, ska fira på gården med 8 tillresta med mycket mat och nubbe. Skitsamma om det regnar.

Doktor mig

Igår såg jag för första gången en patient med en tidlapp som var bokad till doktor mig. Jag hade en patient som fick en telefontid till mig för att följa upp ny medicinering. Till mig! Visserligen är det galet, jag är inte läkare än, men det var ändå lite coolt. Om allt går vägen kan jag ju jobba som läkare nästa sommar, så det är rätt nära.

Jag har det bra här på lilla vårdcentralen på landet. Alla är väldigt trevliga och verkar gilla att jag är här. De hjälper mig obegränsat, men bara om jag ber om det. Kunde inte vara bättre.

Det är dock inte så bra för min dialekt. Min ursprungsdialekt har kommit fram med full styrka och dessutom svär jag i varje mening. Min handledare kan säga till en patient: "Men det är ju för fan inget fel på dina leverprover! Nu ger vi fan i att ta nya!". Och jag vänder kappan efter vinden och svär så det står härliga till!

Idag ska jag få egna patienter i min egen tidbok. Fast bara en per timma, till skillnad från hyrläkaren som är här och tar 3 eller 4 per timma...

På vårdcentralen

Så, nu sitter jag här, och allvaret har börjat. Mitt första jobb som läkare, det är stort. Andra läkaren någonsin från min lilla by som nu efter utbildning i stora staden åter kommer till den lilla vårdcentralen och frälser alla - både patienter och personalen på vårdcentralen.

Haha, who am I kidding?!? Det är inte det minsta stort. Jag är bara betald kandidat och det är precis som vanligt. Inte dåligt, inte alls, jag kommer med största säkerhet att trivas här, men precis som vanligt. Förutom att jag får betalt, förstås.

Långsamt

Hos mina svärföräldrar är datorn extremt långsam, men bredbandet funkar bra. Här hos mina föräldrar är det en bra dator, men det är istället modemuppkoppling på det gamla vanliga sättet.

Jag orkar inte blogga med såna förutsättningar. (och det spelar ingen roll att barnen i Afrika svälter, jag orkar ändå inte blogga)

Det jag tänkt skriva är ändå att allt är fint och att vi har det härligt!

Ingen AC

J är inte så dum, han. Han kom på att det är bättre att tillbringa 4 timmar i bilen när det är mörkt och svalt än ljust och varmt. Det var såååååå hemskt att åka mitt på dagen i torsdags och fredags! Hade vi inte fönstrerna vidöppna svettades vi så att svetten rann ner i ögonen och förhindrade sikten (=dåligt när det gäller filkörning i en storstad). Hade vi fönstrerna öppna vibrerar det så att vi fick tinnitus.

Alltså har vi planerat om lite smått och åkte hem hit igår natt och åker inatt igen - hem till mina föräldrar.

En annan smart sak jag kom på är att det är bättre att köra 35 mil till ett bröllop än 72 mil. Så det där med att åka hem hit innan bröllopet blir det inget av med! Presenten får åka med M och P, och kläderna är avhämtade idag på kemtvätten.

Har fixat lite olika saker (hämtat tentan, hämtat kemtvätt, varit i pysselaffären för att komplettera till min fotlänk jag gjort, köpt liten present till M:s student imorgon, köpt ram på IKEA till min Lasse Åberg-planch jag fick av pappa i julklapp) idag, och dessutom hunnit bjuda Herr R och hans far på fika. Fick lite nyheter om H och hans familj. Verkar som att de kommer hem till Sverige inom en månad. Kul!

Nu är det tvätt och... Packning. Kom till min fasa på att det är minst 3 veckor tills jag kommer hem hit igen vilket innebär att jag måste vara duktig och ta med mig rätt saker till gården. Åh, vad jobbigt. Det är för varmt för att tänka.

J är i grannstaden och hämtar sin djembe - äntligen! Han förtjänar verkligen att få en egen trumma, men jag vet inte hur jag ska kunna hindra honom från att spela på den här hemma. En trumma låter MYCKET och i vårt hus är det rejält lyhört. Tänker att han kan sitta på vårdcentralen after hours och spela? :)

Sånt här sysslar J med när han har semester

Sommardag

Idag har varit en dag full av olika känslor:

Smärta - kan inte sova för värken.

Ilska - J gjorde mig så innerligt förbannad att jag var tvungen att åka iväg med bilen en bra bit härifrån för att lugna mig.

Kärlek - jag och J blev sams igen.

Lycka - jag har klarat tentan och firade med goda jordgubbar och lyxglass (som min något ekonomiske svärar hade köpt för dyra pengar för min skull).

Upprymdhet - årets första dopp (i en brun pöl som luktade illa, men den var inte otjänlig, tydligen. De har väl inte hunnit till that hellhole än. )

Trötthet - har hjälpt min svärmor att plocka upp flyttlåda efter flyttlåda med en gammal dams alla saker som ska säljas på loppis i sommar.

Mätthet - har lagat falukorv i ugn med potatismos som jag har haft craving för sedan i måndags.

Matthet - jag vill vara hemma hos mig själv. Jämt, egentligen.

Nästan ännu mer nervös nu

Är hos mina svärföräldrar och myser i sommarvärmen. Har börjat pyssla lite smått framför teven, har redan hunnit med ett halsband och planer på ett till. Får visserligen ont i ryggen av det också, men vad fasen, är det semester så är det! :)

Gick upp till vårt rum för att hämta tandborste när jag såg att H hade ringt på min mobil. Att han ringer till mig sent en fredagkväll kan bara betyda en sak - nyheter om tentan. Så ner igen för att sätta på datorn (som sannolikt är från 1987 och driver mig till vansinne med sin oerhörda långsamhet) för att kolla mail. Och hör och häpna - blott 4 dgr efter tentaskrivandet får vi mail om att ALLA som skrev tentan är godkända, dvs mig inräknad. Helt otroligt! Nästan för bra för att vara sant.

Det ÄR för bra för att vara sant. Det tar ALLTID 2 veckor att få rättade tentor. Och det har ALDRIG hänt att alla som skrev en tenta är godkända. Det måste vara bluff.

Kan ni tänka er något mer elakt? Gå in på vår terminsansvariges dator (eller hur man nu gör för att skicka mail från någon annans mail) och skickar ut till alla som har gjort tentan att de nu kan ta sommarlov med gott samvete, och dessutom cc:a terminssekreteraren. Det är för elakt.

Det kanske är sant. Kanske är det så att eftersom alla blev godkända behöver de inte ha något betygskollegium? Kanske rättade alla professorer som galningar den 6:e juni?

Vågar inte riktigt ta ut segern förrän jag har fått det automatgenererade mailet som säger att jag nu har tagit tentan och fått poängen inrapporterad. Men lite lycka tänker jag unna mig ändå! :)

Sverigeturné

Nu drar vi iväg på vår Sverigeturné igen. Ska träffa alla syskonen (både mitt och alla J:s), gratulera syskonbarn, träffa svärföräldrar, softa, läsa, greja och umgås. Kommer hem en liten sväng igen innan det bär av till mina föräldrar och Fröken M:s student på tisdag. Återigen en liten sväng hemåt innan vi åker till Österlen för att dels fira vår egen bröllopsdag och dels gå på L och B:s bröllop. Sedan åker jag direkt till mitt sommarjobb som börjar den 18:e.

J har idag sin allra första riktiga semesterdag - grattis!

Ljuvligt

Färskpotatis, ABBA:s Skärgårdssill, hårdkokt ägg, gräddfil, dill, gräslök, en klick smör, salt, spisbröd, lagrad ost, torrt mousserande vin, landskamp och min älskling.

Ljuvligt.

Nationaldagen

Pallrade mig iväg till körens avslutningsfest och det var bra att jag gjorde! Hade en helt underbar dag med picnic, boule, tipspromenad och massa trevliga vuxna och barn. Avslutade med att vi sittandes ner på våra filtar sjöng Sverige och Sommarpsalm och det var så fint. Perfekt sätt att fira Sveriges nationaldag - trevliga människor, sång och vackert väder.

Nu ska jag iväg på J:s trum- och danskonsert. Känns inte helt rätt att sitta inne i en mörk teater när det är sånt fantastiskt väder, men vad gör man inte för kärleken? :)

Kapitulering

Jag har varit tvungen att kapitulera. Skit, också.

Omedvetet räknade jag med att ryggen mirakulöst skulle uppföra sig bättre efter att gårdagens tenta var över. Det var fel... Efter gårdagen är det självklart väldigt mycket sämre igen, så jag får ge upp att skriva den andra tentan. Klarar inte att plugga till den, och det är omöjligt för mig att klara den utan det. Och jag kan inte förstöra mig så som jag har gjort förr, så att jag inte kan jobba i sommar eller kanske ens fortsätta till hösten. Något har jag lärt mig av snart 10 år såhär.

Dessutom har jag tittat på gamla tentor idag och insett att det nog är för svårt ändå, utan att ha tentapluggat i tre veckor som de andra.

Så, det blir definitivt tentaplugg i augusti för mig, även om jag har klarat tentan jag skrev igår.

Skit, skit, skit. "Allt har sin tid", "du är en sådan kämpe", "skynda långsamt", "du har aldrig varit så nära som nu". Bläääääääääääää.

Ballen

One down and one to go

En tenta avklarad och en kvar. Kanske. Kanske är tentan idag avklarad och kanske ska jag gå upp på den andra på torsdag. Vet inte riktigt än.

Men tentan är iaf gjord, ryggen pallade precis och nu är jag helt slut. Har druckit öl med H på Stora Torget och köpt blommor till balkongen. Får se om jag orkar plantera, bara...

Tenta imorgon

Tenta imorgon och jag har gått in i ångesten. När jag skulle repetera de olika hörselundersökningar man kan göra tog ångesten, som jag har lyckats förtränga ända tills nu, över totalt. Jag bläddrade maniskt i ÖNH-boken ett tag och nu har jag gett upp. Kollar på reprisen av Grey's Anatomy istället.

Min partner in crime, H, ligger i fosterställning och förtränger antibiotika.

Har mer ont än någonsin och nu ångesten på det. Inget bra läge för tenta imorgon.

Men, vad fasen, det är ju bara att köra. Jag kommer ju ändå att sitta där imorgon och tänka och klura och skriva och ha mig. Och kanske klarar jag mig. Och kanske gör jag det inte. Det är det enda som är säkert.

Sverige - Danmark

Chris Olsson i Radiosporten:

"Johan Elmannnnnn-der!!! Han kan uppfinna nya länder - han kan flyga till månen med de vingar till fötter han har!"

Hahahahahaha!!! :)

Skandalmatchen på Parken

Galen i två bemärkelser

Blev helt galen inatt, det gick inte att sova! Trots massagen igår (som var ljuvlig) fanns det inget sätt att ligga på som inte gjorde mer ont än det förra. Så, strax före 4 gick jag upp för att inte totalt gå in i galenskapen.

Ännu mer galet - då satte jag mig och repeterade dermatologi och STD. I knappt 2 timmar satt jag i total tystnad och läste medan morgonen grydde. Och det var ljuvligt.

Gör så här, mamma!

Klicka på "0 kommentarer".

Skriv vad du vill (inga pinsamheter från när jag var liten!) i rutan "Lämna din kommentar".

Scrolla ner och välj "Övrigt" under "Välj en identitet".

Skriv i ditt namn (och din webbsida om du har skapat en nyligen).

Klicka på "Publicera din kommentar".

Klart!

Det smärtar mig att erkänna, men...

... Alex Schulman är faktiskt bra. Tyvärr skrattar jag hejdlöst åt hans blogg.

Fix you

Lights will guide you home,
And ignite your bones,
And I will try to fix you

Jag gråter inte när jag är ledsen.

Jag gråter när jag är arg.

Jag gråter när Carolina Klüft tar OS-guld.

Jag gråter när en snyftande amerikan får krama sin idol på Oprah.

Jag gråter när jag hör Fix you med Coldplay.

Fix you vill jag spela för mina barn. Jag vill att de ska ha den i sin iPod så att de kan spela den när allt är skit. Jag vill att den ska betyda för dem att mamma och pappa finns hemma och att vi ställer upp i alla väder. Det betyder den för mig.

Yes, Sir, I can boogie

Igår var det konsert och jag var på gränsen till att inte komma alls. Smärtan har spritt sig, från att ha huggit som knivar när jag rör på vänster axel till att nu ligga som betong över hela övre delen av ryggen. Det är inget mystiskt, jag förstår precis hur det går till, men det är lik förbannat svårt att undvika. Speciellt i tentaläsningstider, när jag inte har någon som helst tid att ta för att spara ryggen.

Well, well, bloody hell. Igår var det alltså konsert med stora kören. Jag proppade Dexofen och gick dit. Och vad bra att jag gjorde det, för det var kuuuuul! För det första hette konserten "En oprententiös konsert" vilket gjorde att vi kanske inte var riktigt så stela som vi brukar. Vi hade en duktig konferencier (puss på dig, JD) som gjorde även de mest pretentiösa låtar roliga. De allra flesta låtarna gick bra, både de körlyriska och de mer röjiga.

Det bästa var ju såklart Vallakvartettens framträdande! Vi sjöng dels Always on my mind (J i den rosa Dolly Parton-hatten) och Yes, Sir, I can boogie (med mig i boa) och det gick så bra! Jag var så fokuserad på att inte bryta ihop av smärta att jag glömde att bli nervös. Jag har aldrig sjungit solo så bra, och kommer nog aldrig att göra det igen. Hoppas, hoppas att inspelningen blev bra så att jag har något att visa för barnbarnen... :)

Idag är det inte lika mycket kris och panik som igår (eller, jo, det är det nog, men inte som i förrgår, åtminstone) så jag ser med förhoppning på mitt pluggande. Ska satsa på att repetera Ögon idag - samtidigt planerar jag för midsommarfest på landet och var jag ska lämna in bilen på service.

Rött kort

Stressen och ontet gjorde det svårare än vanligt att somna, men till slut lyckades jag. Jag sov så skönt och avslappnat tills jag vaknade av en fet spark på knät. J spelade uppenbarligen fotboll i sin dröm.

Sånt borde ha förtjänat ett rött kort och avstängning i nästa match. Men, även den mest aggresive spelare förtjänar en till chans. J fick gult kort - och en skarp varning. Händer det igen kommer jag att vara skoningslös.

Helgen

Svensexa, grillfest, Örebroresa med konsert och fest, sovmorgon och födelsedagsfest. Mycket trevligt och inget plugg. Vilket i sin tur genererar massa tentaångest.

Det är riktigt dåligt i ryggen nu och det oroar mig något enormt. Jag har det ju så ibland, men då är det bara att ta det lite lugnare så ordnar det sig. Nu existerar inte "ta det lugnt" i tentatider. Är orolig för hur tentan ska gå ändå, även om jag kan plugga som ett liten iller i veckan.

Men, som J säger, det har aldrig varit så nära som nu. Oavsett hur det går.

(förresten är Bellatrix Lestrange den värsta sortens dödsätare... Inte så smickrande utfall för Fru K...)

Vem är Bellatrix Lestrange...

...och är jag verkligen näst mest Draco Malfoy?

You scored as Bellatrix Lestrange, You are Bellatrix Lestrange. You are persistent, loyal, and harsh. When you set your loyalties, you never break them. If you make promises and break them, you punish yourself greatly for it. You put your all into your beliefs and refuse to back down even when times get tough or others doubt you. You're extremely resourceful and determined, and after you've accomplished something, you expect recognition. As long as you're pleasing those you're loyal to, you don't care about others' opinions of you. Bellatrix Lestrange 69% Draco Malfoy 66% Sirius Black 66% Harry Potter 66% Percy Weasley 59% Oliver Wood 59% Hermione Granger 53% Albus Dumbledore 53% Neville Longbottom 50% Lord Voldemort 50% Severus Snape 47% Luna Lovegood 47% Remus Lupin 47% Ron Weasley 44% Harry Potter Character Combatibility Test created with QuizFarm.com

Champions League

Igår, efter körrep, gick jag och J till O' Learys och tittade på andra halvlek av finalen mellan Milan och Liverpool. Och, visst, det var spännande! Och, visst, det var sorgligt att inte Liverpool vann (speciellt när det är Glenn Hysén som kommenterar)! Och, visst, det är kul att vara ute med J istället för att sitta hemma och glo i sin egen tevesoffa!

Men. Varför är vissa idioter? Förklara för mig vad det finns för poäng med att på en pub i Sverige applådera de spelare som byts ut! Någon? Och hur det kan vara så viktigt att ens favoritlag vinner att man muckar gräl med någon som håller på andra laget?

Dagen borde användas åt råplugg, men det går sådär. Har ont, känner hopplöshet och använder min mesta energi åt tentaflykt.

Nyförälskelse

Har idag på nära håll bevittnat ett nyförälskat par. De tittar varandra djupt i ögonen och måste röra vid varann hela tiden, trots att de båda försöker konversera mig artigt. Blott två veckor gammalt är förälskelsen på topp. Den där fantastiska spännande och elektriska känslan som gör att allt annat är oviktigt är som en drog, jag vet det. Finns ingen narkotika som kan ge det ruset.

Jag har det fantastiskt med J. På riktigt, det är inte en fasad jag försöker måla upp. Jag tycker att det är rätt häftigt, att vi har det så bra efter drygt sex år tillsammans. Och det är inte så att vi bara är bästa vänner, ibland älskar jag honom så mycket att jag inte vet var jag ska göra av alla känslorna. Det är tom elektriskt ibland. Men spännande kan man knappast säga att det är längre - jag känner mig och J så väl att det inte finns något osäkert kvar.

Det skulle kunna vara något dåligt. Att med spänningen borta tynar förälskelsen bort. Men så är det verkligen inte! Det är så oerhört underbart att slippa den där enorma osäkerheten som alltid finns i början av ett förhållande. Att tryggt kunna känna alla de där stora känslorna när de slår till - det är kärlek.

J - jag älskar dig alltid! Men förälskad är jag bara ibland, tack och lov! :)

Nytt typsnitt

Nu har one.com bytt typsnitt på min blogg - utan att fråga mig! Vilken fräckhet! Borde kanske sluta använda den här bloggen, men ack och ve, vad jobbigt att flytta allt till tex blogger.com! Det finns så lite möjlighet att redigera själv hur man vill att bloggen ska se ut här. Vilket kanske egentligen är bra, för då håller jag inte på med det istället för att tex plugga...

Som jag gör nu, då! :) Usch, jag är så oerhört osugen på tentaplugg. Och lite orolig också, ärligt talat. Det är dååååligt med värken nu och det gör mig så oerhört utmattad. Och sömnig. Sömnigheten är nästan det värsta med att ha ont - att jag blir så trött av det. Själva smärtan är jag rätt bra på att stå ut med.

Trötthet och värk är inte bra för tentapluggandet. Men jag gör så gott jag kan, så får vi se hur långt det håller. Har dessutom ett kort i rockärmen som jag plockar fram då och då. Kortet är H som ska göra samma tenta som jag och som är en utmärkt pluggkompanjon! Ska träffa honom redan kl 9 imorgon på Stadsbiblioteket för att göra en gammal tenta innan vi ska råplugga hela dagen.

Nästan hela dagen, förresten. Har bestämt mig för att ta en snabb promenad på en halvtimma eller så varje lunch nu under tentaläsningen. Värken blir väl inte bättre av det, men jag blir piggare! Och känner mig väldigt hurtig!

Förresten har jag köpt mig en Soda Stream från tretti.se i födelsedagspresent till mig själv (för pengarna jag fick av min kära svärmor i present). Och kära Fröken S - jag har inte handlat på tretti.se för att jag är tretti+! Jag är INTE tretti, I repeat, INTE tretti!

Födelsedag

Grattis till mig, idag fyller jag år! Och vilken underbar födelsedag! Vädret är fantastiskt, jag har fått världens finaste uppvaktning av J och grattismessen och födelsedagskorten börjar rulla in. Kanske inte låter så oerhört underbart, men jag hade räknat med att den här födelsedagen skulle gå obemärkt förbi (förklaringen till det är tenta-p). Istället känner jag mig som en födelsedagsprinsessa. Eller, vad tusan, jag slår till med födelsedagsdrottning! Drottning känns mer rätt när jag nu närmar mig 30 med stormsteg.

Fina T och L hade plockat liljekonvaljer till mig igår kväll, och när klockan slog 12 sjöng alla för mig. Gullepluttarna.

Det enda som är konstigt med denna dag är att dn.se inte alls har min födelsedag som förstanyhet. Det förstår jag inte.

Vem vill arbeta i primärvården?

Idag har föreläsningarna börjat igen, och nu på temat förhållningssätt och folkhälsa. Rätt kul, egentligen, tycker jag! Det är ett ämne som passar utmärkt för föreläsningar, man kan faktiskt tillgodogöra sig den mesta informationen av föreläsningen självt. Det är till skillnad från "vanliga" föreläsningar, som mest går ut på att hinna skriva upp allt man inte förstår för att sedan gå hem och slå upp.

Men vilken otroligt miserabel dag! Förmiddagen gick åt till en föreläsning om arbetslivsinriktad rehabilitering. En mycket kompetent forskare redovisade alla anledningar till varför samarbetet mellan primärvårdläkare och försäkringskassehandläggare inte fungerar. Tex kan man vara helt säker på som läkare att aldrig bli kallad till avstämmningsmöten (som handläggaren egentligen har skyldighet att göra) eftersom det skulle kunna innebära flytt av tiden, vilket i sin tur skulle innebära att handläggaren inte kan uppnå sina mål att ha ett visst antal avstämmningsmöten på en månad. Forskaren pratade också om att handläggare och läkare kan få roller som åklagare och försvarare vilket gör att patienten upplever att ingen vill dens bästa. Fiiiiint jobbat, Sverige!

Eftermiddagens föreläsning handlade om medicinsk juridik och främst hur tillsynsmyndigheterna arbetar och hur anmälningsförfarandet går till. Trots att det finns 21 yrken med legitimationer består 75% av anmälningarna till HSAN av läkaranmälningar. Kort sagt handlade föreläsningen om det här: Alla de här sätten kan du som läkare göra fel på och då blir du anmäld och hamnar i ett offentligt register, vare sig du frias eller ej. Skoj, oj, så skoj.

Fy, för att arbeta i primärvården och vara tvungen att samarbeta med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för att sedan med säkerhet bli anmäld om det inte blir som patienten vill. Den här dagen har stärkt mig ännu mer i min uppfattning att jag ska bli kirurg...

Fast nu är jag på akuten med medicinjouren och det är ju också rätt kul, även om det som vanligt är mest stiltje när jag är här.