Jag är Fru K. Fru K är gift med Herr J, och efter 10 år tillsammans är jag fortfarande övertygad om att det är mannen, människan, för mig. Och att jag är människan för honom. Det senare tog längre tid att bli övertygad om än det första.
Jag är mamma till världens bästa, lilla I. Lilla I ska snart bli stor, eller i alla fall storasyster. Lilla I har gett mig så oerhört mycket, kunde inte ens ana innan. Varje dag är fylld av stora känslor, dels vanmakt ("det är för kallt att gå utan strumpor till dagis") och dels, mest, ren och skär lycka. Den lilla människan ger mig och J så mycket lycka och stolthet att inget annat kommer i närheten. Hur skitig världen än är omkring oss, och hur utmattad jag än är kan ett leende från I göra att solen strålar och världen ler.
Jag har liten storfamilj och stor svärfamilj. Jag tycker så mycket om allihop, men är samtidigt oerhört nöjd över att ingen av dem bor i samma stad som jag. För mycket av det goda, ni vet. Möjligen kommer jag ändra mig när jag nu blir tvåbarnsmamma. Lite hjälp skulle inte vara fel. Eller?
Jag gör AT på ett mellanstort sjukhus och är förundrad över hur roligt det är att jobba. Funderar mycket på vilken specialitet jag ska välja (söka) i framtiden. Just nu är jag smickrad över ett fint jobberbjudande och kan inte tänka klart. Det behöver jag inte heller göra, eftersom liten bebis kommer före ett sånt beslut.
Jag bor i en stad som jag inte valt, kanske har staden valt mig. Både jag och J undrar hur det blev såhär, men på något sätt blev det ändå rätt. Nu. Framtiden kanske väljer något annat åt oss. Eller så väljer vi. Kanske bättre så.
Jag bor sedan ett halvår i mitt och J:s hus. Vårt första hus, vår första trädgård, vårt första lån. Mer att göra, men skönare att leva. Dyrare att leva, men skönare att leva. Fler beslut att ta, men skönare att leva.
Jag träffade J via musiken, och mycket av det som visat sig vara betydelsefullt i mitt liv har varit pga musik, eller i alla fall ackompanjerat av musik. Violan ligger på hyllan - ljug, den hänger på väggen - men kanske kan den få komma tillbaka i mitt liv igen. Sen. Sången ligger jag också lågt med nu, visade sig funka dåligt tillsammans med preggo-grejen. Sången ska komma tillbaka i mitt liv. Snart.
Jag är plågad av min graviditet den här gången. Var tvungen att gå hem från jobbet tidigare än jag hade tänkt eftersom jag helt enkelt inte kunde sköta mitt jobb längre. Det är svårt när man bara sover 3 timmar per natt. Foglossning är en bitch. Graviditet är en bitch. Belöningen är dock värd mödan. Utan tvekan.
Vad tycker jag om? Kanske behöver man inte ha med det i en presentation, i alla fall inte som eget stycke. Jag tycker om det jag redan skrivit om. Och mat. Äta mat, laga mat, prata mat, läsa mat. Och ha kalas. Inte fest - kalas. Jag tycker om att göra tårtor. Jag tycker om att sticka, även om jag inte har gjort det sedan I föddes. Jag tycker om att läsa böcker, tjocka, inbundna böcker men även pocketdeckare.
Har jag missat något? Japp. Massor. Men det ger sig. Något ska jag väl göra när jag är 55?
