Varför skriver jag det här just nu när allt bara handlar om att vänta på bebisen (KOM UT!!!)? Ger knappast en ärlig bild av mig i vanliga fall.
Nåväl.
Idag har jag haft på mig ljuslila mamma-tröja från H&M, sådan som man kan ha även när magen är mindre och brösten större (av mjölk) samt svarta mammamjukisbrallor från Mama (ärvda av min kusin) med ett inte så snyggt nyupptäckt hål i sömmen där bak.
Very tjusisch.
Visar inlägg med etikett 30 dagar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 30 dagar. Visa alla inlägg
söndag 26 december 2010
lördag 18 december 2010
Dag 13 – Den här veckan
Den här veckan har varit full av frustration och väntan. I lördags natt var vi inne på Förlossningen med regelbundna värkar, barnmorskan bedömde att förlossningen var igång och att vi kunde komma tillbaka när jag inte längre orkade med mina värkar. Vid 08 på morgonen sa hon "Jag tror att det blir bebis på mitt pass." Det var i lördags för en vecka sedan.
I måndags var jag hos min barnmorska på MVC som sa "Det är ju igång, blir nog bebis inom några dagar. Kanske får jag förlösa dig på onsdag när jag är på Förlossningen?"
Nu är det lördag igen. Värkar kommer och går, endast magen består.
Jag är inställd på själva väntan, att man inte kan förvänta sig att en bebis kommer när man vill, men det är så sjukt jobbigt med alla falska alarm som kommer. Dessutom måste ju vi ha barnvakt till I, annars får jag föda barn utan J (och det vill varken han eller jag). Barnvakter finns inte i samma stad, tyvärr, varför vi behöver ha lite framförhållning. Sjukt irriterande att två gånger ringt hit folk som åkt långt för falskt alarm. Också enormt stressande.
Så, den här veckan har jag varit sur.
I måndags var jag hos min barnmorska på MVC som sa "Det är ju igång, blir nog bebis inom några dagar. Kanske får jag förlösa dig på onsdag när jag är på Förlossningen?"
Nu är det lördag igen. Värkar kommer och går, endast magen består.
Jag är inställd på själva väntan, att man inte kan förvänta sig att en bebis kommer när man vill, men det är så sjukt jobbigt med alla falska alarm som kommer. Dessutom måste ju vi ha barnvakt till I, annars får jag föda barn utan J (och det vill varken han eller jag). Barnvakter finns inte i samma stad, tyvärr, varför vi behöver ha lite framförhållning. Sjukt irriterande att två gånger ringt hit folk som åkt långt för falskt alarm. Också enormt stressande.
Så, den här veckan har jag varit sur.
onsdag 15 december 2010
Dag 12 – I min handväska
Jag har för tillfället en stor svart handväska från Tiger of Sweden. I den finns:
- Röd plånbok jag fick av J i julklapp för ett par år sedan.
- Telefonen, iPhone 3Gs, köpt för min första jourkompsersättning.
- Fodral till telefonen som jag aldrig använder.
- Liten necessär som oftast innehåller puder, läppglans x2 (färgat och ofärgat), hårsnodd, hårklämma och cerat.
- Elizabeth Ardens 8 hour cream
- Vattenflaska
- Halstabletter (Fishermans friend, de grönvita)
- Nässpray
- Stämgaffel
- Almanacka
- Pennor och post-it-lappar, i huvudsak från läkemedelsbolag.
- Näsdukar
- Fingervantar
- Ett fodral i A5-format som jag har mer eller mindre viktiga papper i, för tillfället min blodgruppering och garantin på den nya barnvagnen.
- Någon slags salmiakgodis, can´t live without it.
Tror det var allt. Lägger till mer om jag hittar något. :)
tisdag 7 december 2010
Dag 11 - Mina syskon
Jag har ett syskon - lillebror. Min lillebror är blott femton månader yngre än jag. Pappa säger att han alltid ville ha sex barn, och att mamma var med på det, men efter lillebror tog det ändå slut. Har viss förståelse, redan, för att man stannar efter två barn.
Nåväl, lillebror. Han har i 18 år drivit mig till vansinne. Jag har varit så fruktansvärt arg på honom när vi var tonåringar (och innan dess också) att jag minns hur det svarta vansinnet drabbade mig och slog ut allt annat. Kanske var det bra, att jag blev så rädd för mitt eget ursinne när jag var tonåring och slogs mot en som (tyvärr) var starkare än jag. Annars hade jag kanske varit en annan person nu.
Efter att jag flyttade från hemstaden, och lillebror senare också gjorde det, driver han mig sällan till vansinne. Möjligen om vi ska passa en tid tillsammans. Inte min brors starka sida. Nej, istället har han faktiskt, på riktigt, blivit en av mina bästa vänner. Vi bor inte i samma stad, men vi pratar med varann flera gånger per vecka, och min dotter älskar honom innerligt.
Dessutom är jag stolt över min lillebror. Han är musiker och klarar sig rätt bra i en av de värsta brancherna som finns. Han är kreativ och plikttrogen, inte en helt vanlig kombination. Ibland fattar jag inte hur han orkar hålla i, men det gör han, och det verkar löna sig.
Ett av de starkaste skälen till att jag vill ha fler än ett barn är min och lillebrors relation som vuxna. En sådan relation önskar jag mina barn.
Nåväl, lillebror. Han har i 18 år drivit mig till vansinne. Jag har varit så fruktansvärt arg på honom när vi var tonåringar (och innan dess också) att jag minns hur det svarta vansinnet drabbade mig och slog ut allt annat. Kanske var det bra, att jag blev så rädd för mitt eget ursinne när jag var tonåring och slogs mot en som (tyvärr) var starkare än jag. Annars hade jag kanske varit en annan person nu.
Efter att jag flyttade från hemstaden, och lillebror senare också gjorde det, driver han mig sällan till vansinne. Möjligen om vi ska passa en tid tillsammans. Inte min brors starka sida. Nej, istället har han faktiskt, på riktigt, blivit en av mina bästa vänner. Vi bor inte i samma stad, men vi pratar med varann flera gånger per vecka, och min dotter älskar honom innerligt.
Dessutom är jag stolt över min lillebror. Han är musiker och klarar sig rätt bra i en av de värsta brancherna som finns. Han är kreativ och plikttrogen, inte en helt vanlig kombination. Ibland fattar jag inte hur han orkar hålla i, men det gör han, och det verkar löna sig.
Ett av de starkaste skälen till att jag vill ha fler än ett barn är min och lillebrors relation som vuxna. En sådan relation önskar jag mina barn.
måndag 6 december 2010
Dag 09 - Min tro
En gång hade jag så bra formuleringar på vad min tro var. Jag skrev uppsatser i högstadiet och på gymnasiet om tro som gav mig fina betyg i svenska och religion. Jag hade en djupt intellektuell övertygelse på vad tro är. Och jag trodde verkligen, ett tag. När jag konfirmerade mig var jag helt övertygad om Gud och Jesus och hela faderutten.
Strax därefter fick jag insikt om varför jag aldrig kommer att vara aktivt kristen (i bemärkelsen aktiv inom någon kyrka). Skillnaden på mig och de andra i Kyrkans Unga var att jag trodde på Gud, de andra älskade Gud. Jag har aldrig någonsin fått något känslopåslag i samband med det jag definierade som tro. Den andra skillnaden var att det jag uppfattade som kristet (vara i första hand nära sina medmänniskor och hjälpa dem) inte alls delades av mina kristna vänner. För dem handlade gudstro i första hand om dyrkan och att Gud skulle hjälpa just dem.
Inget för mig. Hej då, Kyrkans Unga. Hej då, Gud och Jesus. Jag tror på kärleken till mina medmänniskor.
Missförstå mig inte, jag vet att alla inte är så. Jag har träffat många fantastiska kristna människor, inte minst min mamma och mina svärföräldrar. Jag uppfattar det som att de går till kyrkan för att där få styrkan att utföra kristna gärningar. Känner inga som gör så mycket för gamla och ensamma som de tre. I trons namn görs många fantastiska saker. Faktiskt.
Tro för mig idag är att erkänna för mig själv att det finns värden i livet som inte är faktiska. Tro är att få lite hjälp med att orka hjälpa andra människor. Tro är ett sätt för många människor att samlas.
Möjligen är det viktigaste jag tror på inte Gud eller kärleken mellan människor utan den tro jag hittade för inte så många år sedan. Tron på mig själv.
Strax därefter fick jag insikt om varför jag aldrig kommer att vara aktivt kristen (i bemärkelsen aktiv inom någon kyrka). Skillnaden på mig och de andra i Kyrkans Unga var att jag trodde på Gud, de andra älskade Gud. Jag har aldrig någonsin fått något känslopåslag i samband med det jag definierade som tro. Den andra skillnaden var att det jag uppfattade som kristet (vara i första hand nära sina medmänniskor och hjälpa dem) inte alls delades av mina kristna vänner. För dem handlade gudstro i första hand om dyrkan och att Gud skulle hjälpa just dem.
Inget för mig. Hej då, Kyrkans Unga. Hej då, Gud och Jesus. Jag tror på kärleken till mina medmänniskor.
Missförstå mig inte, jag vet att alla inte är så. Jag har träffat många fantastiska kristna människor, inte minst min mamma och mina svärföräldrar. Jag uppfattar det som att de går till kyrkan för att där få styrkan att utföra kristna gärningar. Känner inga som gör så mycket för gamla och ensamma som de tre. I trons namn görs många fantastiska saker. Faktiskt.
Tro för mig idag är att erkänna för mig själv att det finns värden i livet som inte är faktiska. Tro är att få lite hjälp med att orka hjälpa andra människor. Tro är ett sätt för många människor att samlas.
Möjligen är det viktigaste jag tror på inte Gud eller kärleken mellan människor utan den tro jag hittade för inte så många år sedan. Tron på mig själv.
torsdag 2 december 2010
Dag 08 – Ett ögonblick
Välja ett!? Det är ju omöjligt. Väljer det senaste som fick hjärtat att svälla.
Igår kom I uppkrypandes till mig i soffan, la armarna om mig och sa "I älskar mamma".
Människor som säger att man inte har barn för sin egen skull är inte kloka.
onsdag 1 december 2010
Dag 07 – Min bästa vän
Det här börjar bli löjligt. Har inte alla inlägg hittills handlat om hur mycket jag älskar min man? För, min bästa vän är J, självklart. Finns ingen annan som kommer i närheten.
Men, jag tycker själv att jag börjar bli tröttsam. Jag älskar J. Enough.
Jag har ingen bästis. Tänkte alldeles nu att det har jag aldrig haft heller. Det är nog inte helt sant, för Jossan var min bästa vän på högstadiet. Oj, vad många gånger jag suttit i hennes fåtölj och pratat om, mest, killarna i skolan. Vi pratade nog lite om andra saker också, har något svagt minne om att vi var väldigt djupa av oss.
Sedan dess har jag inte haft EN bästa vän, och det har jag inte nu heller. Jag har flera gånger varit del av en liten grupp nära vänner, men där inte en särskild har varit min bästa vän. Av alla personer jag tänker på nu bor jag inte längre i samma stad som en enda, vilket är tråkigt. Hade gärna bott närmre N och hela hennes stora familj, tex.
Jag har många gånger varit nära vän med killar och män. Eller, så har jag trott. För nästan alla gånger har det visat sig att vänskapen var från ett håll, från andra hållet kom det förälskelse. Det gör mig lite sorgsen, speciellt som det gör att jag gått miste om flera underbara män i mitt liv. Det gör också att jag nu drar mig för att komma en annan man än J nära.
Jag ser på Våra vänners liv och kan verkligen längta efter en sådan vänskap som de har. Tänk om jag hade kvar några av mina gamla godingar som träffades regelbundet för middag. Jag har haft det så, men det försvann ungefär samtidigt som det kom jobb, respektive och barn in i bilden.
Missförstå mig inte nu. Jag har många fina vänner, och det råder ingen brist på människor att äta middag eller ta ett glas med. Men bästisar har jag inte längre.
Men, jag tycker själv att jag börjar bli tröttsam. Jag älskar J. Enough.
Jag har ingen bästis. Tänkte alldeles nu att det har jag aldrig haft heller. Det är nog inte helt sant, för Jossan var min bästa vän på högstadiet. Oj, vad många gånger jag suttit i hennes fåtölj och pratat om, mest, killarna i skolan. Vi pratade nog lite om andra saker också, har något svagt minne om att vi var väldigt djupa av oss.
Sedan dess har jag inte haft EN bästa vän, och det har jag inte nu heller. Jag har flera gånger varit del av en liten grupp nära vänner, men där inte en särskild har varit min bästa vän. Av alla personer jag tänker på nu bor jag inte längre i samma stad som en enda, vilket är tråkigt. Hade gärna bott närmre N och hela hennes stora familj, tex.
Jag har många gånger varit nära vän med killar och män. Eller, så har jag trott. För nästan alla gånger har det visat sig att vänskapen var från ett håll, från andra hållet kom det förälskelse. Det gör mig lite sorgsen, speciellt som det gör att jag gått miste om flera underbara män i mitt liv. Det gör också att jag nu drar mig för att komma en annan man än J nära.
Jag ser på Våra vänners liv och kan verkligen längta efter en sådan vänskap som de har. Tänk om jag hade kvar några av mina gamla godingar som träffades regelbundet för middag. Jag har haft det så, men det försvann ungefär samtidigt som det kom jobb, respektive och barn in i bilden.
Missförstå mig inte nu. Jag har många fina vänner, och det råder ingen brist på människor att äta middag eller ta ett glas med. Men bästisar har jag inte längre.
måndag 29 november 2010
söndag 28 november 2010
Dag 04 - Det här åt jag idag
- Rullmackor med prästost, skinka och gurka. Kaffe till det.
- Fruktstund med I; banan och äpple.
- Nybakta lussekatter.
- Fick craving på fiskbullar, J gjorde potatis med fiskbullar i dillsås.
- Nybakt lussekatt och kaffe.
- Spaghetti Carbonara.
- Ostmacka och mjölk.
Hade ju varit roligare om det varit en dag när jag faktiskt lagat mat. Speciellt som jag nyss skrivit om hur mycket jag gillar att laga mat.
lördag 27 november 2010
Dag 03 - Mina föräldrar
Jag har alltid tänkt att "så ska jag aldrig göra mot mina barn".
När jag blev förälder själv visade det sig att mina egna föräldrar inte är så dumma. De har gett mig och min bror en trygg uppväxt med mamma i huvudsak hemma med oss.
Vi hade inte bara våra föräldrar utan även andra släktingar nära oss när vi var små. Det kommer inte mina barn att ha, eftersom vi har valt att bo i förskingringen. Tur att det finns Skype.
Mamma och pappa lärde mig och min bror att vi är bäst och att vi alltid kan be dem om hjälp. De lärde oss att ta hänsyn till andra människor. De lärde oss att arbeta för de vi vill ha.
Kan jag lära mina barn det är jag nöjd.
När jag blev förälder själv visade det sig att mina egna föräldrar inte är så dumma. De har gett mig och min bror en trygg uppväxt med mamma i huvudsak hemma med oss.
Vi hade inte bara våra föräldrar utan även andra släktingar nära oss när vi var små. Det kommer inte mina barn att ha, eftersom vi har valt att bo i förskingringen. Tur att det finns Skype.
Mamma och pappa lärde mig och min bror att vi är bäst och att vi alltid kan be dem om hjälp. De lärde oss att ta hänsyn till andra människor. De lärde oss att arbeta för de vi vill ha.
Kan jag lära mina barn det är jag nöjd.
fredag 26 november 2010
Dag 02 - Min första kärlek
Det här är svårt. Dels för att jag inte vet vad jag ska räkna som min första kärlek. Dels för att jag inte är helt anonym här på bloggen och därför inte kan skriva riktigt vad jag skulle vilja.
I alla fall.
Min första riktiga förälskelse var min konfirmandledare, tillika prästens son. Han var så snygg, och spelade gitarr så bra, och var helt lagom mycket äldre. Jag och alla de andra konfirmanderna trånade efter honom, och han förstod ingenting. Han var bara underbar. Och, visade det sig rätt snart, helt menlös. Jag kommer inte ens ihåg längre om jag sjöng duett med honom på konfirmationen eller om jag bara önskade det.
Min första riktiga romans var underbar. Vi var bästisar och mycket mer än så. Jag ångrar så att jag lät min stolthet och feghet stå i vägen för ett riktigt förhållande. Eller, kanske var det min stolthet och hans feghet som stod i vägen. Jag vet inte. Samtidigt kan jag inte ångra något.
I alla fall.
Min första riktiga förälskelse var min konfirmandledare, tillika prästens son. Han var så snygg, och spelade gitarr så bra, och var helt lagom mycket äldre. Jag och alla de andra konfirmanderna trånade efter honom, och han förstod ingenting. Han var bara underbar. Och, visade det sig rätt snart, helt menlös. Jag kommer inte ens ihåg längre om jag sjöng duett med honom på konfirmationen eller om jag bara önskade det.
Min första riktiga romans var underbar. Vi var bästisar och mycket mer än så. Jag ångrar så att jag lät min stolthet och feghet stå i vägen för ett riktigt förhållande. Eller, kanske var det min stolthet och hans feghet som stod i vägen. Jag vet inte. Samtidigt kan jag inte ångra något.
För. i allt väsentligt är det J som är min första kärlek. Inte för att han var min första, utan för att vi två tillsammans lärde oss vad kärlek är. Kärlek är passion, vänskap, löften och total tillförlitlighet. Det har jag med J.
torsdag 25 november 2010
Dag 01 - Presentera mig själv
Jag är Fru K. Fru K är gift med Herr J, och efter 10 år tillsammans är jag fortfarande övertygad om att det är mannen, människan, för mig. Och att jag är människan för honom. Det senare tog längre tid att bli övertygad om än det första.
Jag är mamma till världens bästa, lilla I. Lilla I ska snart bli stor, eller i alla fall storasyster. Lilla I har gett mig så oerhört mycket, kunde inte ens ana innan. Varje dag är fylld av stora känslor, dels vanmakt ("det är för kallt att gå utan strumpor till dagis") och dels, mest, ren och skär lycka. Den lilla människan ger mig och J så mycket lycka och stolthet att inget annat kommer i närheten. Hur skitig världen än är omkring oss, och hur utmattad jag än är kan ett leende från I göra att solen strålar och världen ler.
Jag har liten storfamilj och stor svärfamilj. Jag tycker så mycket om allihop, men är samtidigt oerhört nöjd över att ingen av dem bor i samma stad som jag. För mycket av det goda, ni vet. Möjligen kommer jag ändra mig när jag nu blir tvåbarnsmamma. Lite hjälp skulle inte vara fel. Eller?
Jag gör AT på ett mellanstort sjukhus och är förundrad över hur roligt det är att jobba. Funderar mycket på vilken specialitet jag ska välja (söka) i framtiden. Just nu är jag smickrad över ett fint jobberbjudande och kan inte tänka klart. Det behöver jag inte heller göra, eftersom liten bebis kommer före ett sånt beslut.
Jag bor i en stad som jag inte valt, kanske har staden valt mig. Både jag och J undrar hur det blev såhär, men på något sätt blev det ändå rätt. Nu. Framtiden kanske väljer något annat åt oss. Eller så väljer vi. Kanske bättre så.
Jag bor sedan ett halvår i mitt och J:s hus. Vårt första hus, vår första trädgård, vårt första lån. Mer att göra, men skönare att leva. Dyrare att leva, men skönare att leva. Fler beslut att ta, men skönare att leva.
Jag träffade J via musiken, och mycket av det som visat sig vara betydelsefullt i mitt liv har varit pga musik, eller i alla fall ackompanjerat av musik. Violan ligger på hyllan - ljug, den hänger på väggen - men kanske kan den få komma tillbaka i mitt liv igen. Sen. Sången ligger jag också lågt med nu, visade sig funka dåligt tillsammans med preggo-grejen. Sången ska komma tillbaka i mitt liv. Snart.
Jag är plågad av min graviditet den här gången. Var tvungen att gå hem från jobbet tidigare än jag hade tänkt eftersom jag helt enkelt inte kunde sköta mitt jobb längre. Det är svårt när man bara sover 3 timmar per natt. Foglossning är en bitch. Graviditet är en bitch. Belöningen är dock värd mödan. Utan tvekan.
Vad tycker jag om? Kanske behöver man inte ha med det i en presentation, i alla fall inte som eget stycke. Jag tycker om det jag redan skrivit om. Och mat. Äta mat, laga mat, prata mat, läsa mat. Och ha kalas. Inte fest - kalas. Jag tycker om att göra tårtor. Jag tycker om att sticka, även om jag inte har gjort det sedan I föddes. Jag tycker om att läsa böcker, tjocka, inbundna böcker men även pocketdeckare.
Har jag missat något? Japp. Massor. Men det ger sig. Något ska jag väl göra när jag är 55?
Jag är mamma till världens bästa, lilla I. Lilla I ska snart bli stor, eller i alla fall storasyster. Lilla I har gett mig så oerhört mycket, kunde inte ens ana innan. Varje dag är fylld av stora känslor, dels vanmakt ("det är för kallt att gå utan strumpor till dagis") och dels, mest, ren och skär lycka. Den lilla människan ger mig och J så mycket lycka och stolthet att inget annat kommer i närheten. Hur skitig världen än är omkring oss, och hur utmattad jag än är kan ett leende från I göra att solen strålar och världen ler.
Jag har liten storfamilj och stor svärfamilj. Jag tycker så mycket om allihop, men är samtidigt oerhört nöjd över att ingen av dem bor i samma stad som jag. För mycket av det goda, ni vet. Möjligen kommer jag ändra mig när jag nu blir tvåbarnsmamma. Lite hjälp skulle inte vara fel. Eller?
Jag gör AT på ett mellanstort sjukhus och är förundrad över hur roligt det är att jobba. Funderar mycket på vilken specialitet jag ska välja (söka) i framtiden. Just nu är jag smickrad över ett fint jobberbjudande och kan inte tänka klart. Det behöver jag inte heller göra, eftersom liten bebis kommer före ett sånt beslut.
Jag bor i en stad som jag inte valt, kanske har staden valt mig. Både jag och J undrar hur det blev såhär, men på något sätt blev det ändå rätt. Nu. Framtiden kanske väljer något annat åt oss. Eller så väljer vi. Kanske bättre så.
Jag bor sedan ett halvår i mitt och J:s hus. Vårt första hus, vår första trädgård, vårt första lån. Mer att göra, men skönare att leva. Dyrare att leva, men skönare att leva. Fler beslut att ta, men skönare att leva.
Jag träffade J via musiken, och mycket av det som visat sig vara betydelsefullt i mitt liv har varit pga musik, eller i alla fall ackompanjerat av musik. Violan ligger på hyllan - ljug, den hänger på väggen - men kanske kan den få komma tillbaka i mitt liv igen. Sen. Sången ligger jag också lågt med nu, visade sig funka dåligt tillsammans med preggo-grejen. Sången ska komma tillbaka i mitt liv. Snart.
Jag är plågad av min graviditet den här gången. Var tvungen att gå hem från jobbet tidigare än jag hade tänkt eftersom jag helt enkelt inte kunde sköta mitt jobb längre. Det är svårt när man bara sover 3 timmar per natt. Foglossning är en bitch. Graviditet är en bitch. Belöningen är dock värd mödan. Utan tvekan.
Vad tycker jag om? Kanske behöver man inte ha med det i en presentation, i alla fall inte som eget stycke. Jag tycker om det jag redan skrivit om. Och mat. Äta mat, laga mat, prata mat, läsa mat. Och ha kalas. Inte fest - kalas. Jag tycker om att göra tårtor. Jag tycker om att sticka, även om jag inte har gjort det sedan I föddes. Jag tycker om att läsa böcker, tjocka, inbundna böcker men även pocketdeckare.
Har jag missat något? Japp. Massor. Men det ger sig. Något ska jag väl göra när jag är 55?
30 dagar
Den här bloggen finns ju inte längre, egentligen. Men nu är jag hemma och tillbringar mycket tid framför datorn i väntan på bebis. Väljer att hänga på 30 dagar-grejen, så länge det håller. Håll till godo!
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
