Gräsandshona

Fick min utvärdering av handledaren i konsultationskonst:

"När jag tänker på dig så tänker jag på en gräsandshona. En gräsandshona är vacker, moderlig, omtänksam, god, går sina egna vägar. Dessutom tycker jag att du är en komplicerad människa som också är skör. Mina råd till dig är att vara mer tålmodig och inte ha så bråttom, men framförallt bara fortsätta precis som du gör eftersom du är jättebra på det här."

Vad fan!?! Likna mig vid en fågel igen, och du ska få se att jag istället är det djur som jagar och sliter dig i stycken, din padda!

Konsultation

Med axeln är det fortfarande skit, fast inte riktigt lika skit som förra veckan. Jag tog mig ur misären genom att dra iväg till Stockholm och bara vara ledig hela helgen. Jag och J har haft det jättehärligt, bara träffat massa härliga människor och haft det bra.

Nu är jag tillbaka hemma och har "fördjupning i konsultationen". Jag fungerar ju precis som vanligt, får massa fint beröm, till viss del översvallande, men minns bara den enda dåliga grejen. Inte ens när jag är medveten om att jag gör så kan jag låta bli. Knäpp, knäpp, i huvudet är jag.

Ont

Allt är skit, jag har ont i vänster axel och skuldra, det domnar ut i handen, jag tappar saker jag försöker hålla i handen och jag är rejält ostadig. Jävla skitaxel. Skit, skit, skit.

Jag missar dagar på placering som jag måste ta igen, jag kan inte plugga, jag kan inte laga mat och jag mår dåligt av mina värktabletter. Piss, piss, piss.

Jag vet hur jag ska göra det bra igen, vila och träning i rätt dos är det som behövs, men jag är så trött på att ha det såhär! Jag hatar att bara hänga hemma och inte kunna göra någonting. Blä.

Pool of happiness

Sara Isaksson sjunger fantastiskt och Anders Widmark spelar så ljuvligt. Den nya skivan är kanske ännu bättre än den förra.

Pool of happiness

Dessutom ska hon bli psykolog! :)

Döden, döden, döden

Är en vecka med hemsjukvården nu. Det berör mig på ett nytt sätt. Jag har redan varit med tillräckligt många gånger när patienter får besked om att deras sjukdom inte går att behandla för att ha utvecklat någon slags hård hud. Självklart blir jag tagen av människor i sorg, men när jag har mina sjukhuskläder att gömma mig i är jag först och främst läkare (läkarstudent), inte Fru K. Och det är bra, jag kan då göra så bra för patienter och anhöriga som möjligt, utan att gå in i mina egna känslor och beteenden.

Idag var det annorlunda. Med hemsjukvården möter man patienten i sitt hem, omgiven av sina anhöriga. När jag ser ett cancerbesked väl sjunka in tänker jag inte som en läkare, utan som en blivande dödssjuk eller anhörig till en sådan.

Kan inte ens föreställa mig hur det är att få reda på att ens partner sedan 50 år tillbaka aldrig mer kommer att bli frisk utan tvärtom tyna bort i smärta och illamående.

Utan J är jag inte halv, utan inget.

Herr J är kärleksfull

- Nej, men usch, vad bra vi har det! Allt man behöver i sitt liv är ju en redig kvinna!

Skitsöndag

Det har varit en riktig skitsöndag - jag har inte gjort någonting på hela dagen. Jag har rejält ont i ena axeln nu och det hindrar mig något så enormt. J är underbar och jag hade väl inte precis något jag var absolut tvungen att göra idag, men det retar mig till vansinne. Skit, skit, skit.

Herr J, du är uppenbarligen inte ensam!

Ett annat argument i debatten är att kvinnors och mäns hjärnor fungerar på olika sätt. Kvinnor sägs vara mer omsorgsinriktade och ha större simultankapacitet, och det är därför lättare för dem att hålla koll på att allt runt familjen fungerar. Något som till exempel Gunilla Bergenstens man Magnus brukar hänvisa till, berättar hon i sin bok.

- Det där håller inte som ursäkt. Hjärnorna må vara olika, men det är uppenbart att män kan klara av en avancerad logistik i många and­ra situationer - på sina jobb, eller när det gäller fritidsintressen. De glömmer att köpa mjölk, men de kommer ihåg vem som lade den sista straffen i VM för fem år sedan.

Ur dagens DN

Alla hjärtans dag

Herr J är redan en tvättäkta forskare

Herr J har bara varit doktorand i knappt två veckor, och han är redan rena karikatyren av en disträ forskare. Igår glömde han att laga mat (trots att vi hade bestämt att han skulle laga mat, eftersom jag annars inte skulle hinna få något att äta), inatt pratade han så högt och förvirrat i sömnen att han väckte mig och idag sa han kl 16 att han skulle vara hemma kl 17, och kom hem kl 18. Då kom han också hem till en trött, stressad och ARG fru som skalade potatis i vredesmod.

Herr J: ACTIVATE! :)

Annars har det varit en konstig dag idag. Jag tyckte inte att jag kunde någonting. Det är svårt att tolka små barns andningsljud, jag kunde inte för mitt liv komma ihåg vad impetigo heter på svenska, jag stack mig på en nål (innan) jag skulle lägga en ledningsanestesi för att skära i en böld på ett finger, jag glömde att titta i öronen på ett barn med förkylningssymtom, allt gick dåligt.

Samtidigt fick jag så oerhört mycket beröm av min handledare och massa andra på vårdcentralen. Min handledare gav mig full pott på alla kriterier i sin bedömning, och skrev till "Mycket bra! Hur ska jag göra för att få henne hit som AT-doktor?". Han propsade hårt på att jag skulle skita i sommarjobbet jag tackat ja till för att arbeta på hans vårdcentral istället.

Konstig dag. Men mycket, mycket bra.

Note to self

Bli aldrig bitter. Möt det som kommer i din väg så att du inte har något att vara bitter över.

Surdeg II

Flopp.

Surdeg

Har precis gjort mitt första försök till att baka surdegsbröd. Ska bli väldigt spännande att se om degen jäser till imorgon. Jag har fått en burk surdeg av mamma, och den ska enligt expertis hålla i 3 månader utan att man behöver mata den. Låter inte det konstigt? Jag som trodde att man skulle hålla på och mata degen varje vecka för att den skulle hålla. Nåväl, nu har jag gjort ett försök med en drygt 2 månander gammal surdeg, så får vi se hur det funkar.

Är dessutom för snål för att köpa dinkel, som det ska vara enligt receptet, så om degen har jäst imorgon tänkte jag använda lite rågsikt och grahamsmjöl. Vad tror ni, funkar det?

Heder och häpnad

Heder har för mig varit något positivt och jag har i huvudsak använt det som "på heder och samvete". Det är det inte längre. Heder associerar jag nu till berättigande av vansinneshandlingar, som att mörda en tonårsflicka för att hon har pojkvän, eller att invadera andra länder. Jag avskyr ordet heder.

Jag häpnar över hur fort ett ord kan byta innebörd.

Jag häpnar även över en annan sak idag. När slutade jag lyssna förvirrat i stetoskopet? Nu hör jag ju allt - hur gick det till? Skicka på mig ett blåsljud eller rassel på lungorna - I´m your woman!

Tillbaka på den bittraste vårdcentralen i trakten

Sista vårdcentralsplaceringen innan examen, nu ska jag ta alla sorters patienter (med undantag för gyn) och inte fega ur för en diagnos jag inte kan något om. Neurologi och psykiatri - bring it on!

Vårdcentralen har bytt chef och därmed också status som den bittraste vårdcentralen i trakten. Den första jag mötte idag var en glad distriktsläkare - och sedan kom en till! Distriktssköterskorna hälsade glatt på mig och tyckte att det var såååå roligt att jag var tillbaka, och att jag skulle gå med den nya chefen. Distriktsläkaren som för några månader sedan höll på att börja gråta över att ha en kandidat hos sig en förmiddag skrev nu upp mig på läkemedelslunch - på eget initiativ!

Det har på det hela taget varit en mycket bra dag på vårdcentral!