Med axeln är det fortfarande skit, fast inte riktigt lika skit som förra veckan. Jag tog mig ur misären genom att dra iväg till Stockholm och bara vara ledig hela helgen. Jag och J har haft det jättehärligt, bara träffat massa härliga människor och haft det bra.
Nu är jag tillbaka hemma och har "fördjupning i konsultationen". Jag fungerar ju precis som vanligt, får massa fint beröm, till viss del översvallande, men minns bara den enda dåliga grejen. Inte ens när jag är medveten om att jag gör så kan jag låta bli. Knäpp, knäpp, i huvudet är jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar