Mammagrejen och so long, farewell, auf Wiedersehen, good night

Imorgon är lilla I 5 veckor, och vi börjar få mer och mer koll på varann. Mammagrejen funkar rätt bra, jag vet oftast vad jag ska göra när hon inte är nöjd, och jag klarar hyfsat av att sköta mig själv och vårt hem utan att klappa ihop. 

När hon tittar på mig och fyrar av ett stort leende finns det inget annat i världen. Eller, när hon ligger hos någon annan än mig och J, börjar gråta, och sedan lugnar sig och ler bara hon får komma i min famn - då är jag den lyckligaste som finns. 

Men, som ni märker, när jag väl har tid att sitta framför datorn har jag inget att komma med. Jag tänkte inte göra den här bloggen till en rapport av min föräldraledighet - och just nu finns inget annat i mitt huvud tillräckligt länge för att fastna på bloggen. 

Så, jag lägger ner igen. Inte helt säkert för gott, men sannolikt! 

So long farewell, auf Wiedersehen, good night! I hate to go and leave this pretty sight!

Pendlar mellan lycka och olycka

Så ljuvligt att få sova nästan en hel natt! Jag har sovit i 10 timmar, med avbrott för amning vid blott två tillfällen. Det går nästan inte att beskriva hur underbart det känns nu. Och hur underbar lilla I är. 

Igår var det helt oljuvligt, I skrek konstant om hon inte fick amma, hade sannolikt ont i magen (för att hon ammade hela tiden, kanske) och vägrade sova. J var borta hela dagen och jag och I grät ikapp. Jag grät för att jag inte kunde göra något åt lilla I:s gråt och sannolikt av pur utmattning. Mitt logiska jag kunde se att hon ändå mådde bra och att det nog inte var någon fara på färde, men mamma-jag och hormon-jag var brutalt orolig för att det var något allvarligt fel på lilla I. 

Jag vet, jag vet, det ÄR såhär... Och varken I eller jag mår något dåligt idag. Men ändå. Utmattning.

Återkommer

Hinner inte riktigt med att ta hand om I, mig själv och bloggen... Så jag avvaktar lite med bloggen tills vi tre här hemma har lite koll på vår tillvaro. 

Men, allt är bra, lilla I är så fin och vi är visserligen trötta, men väldigt glada (och lättrörda). 

Gravid = bästa bantningen?

Min dotter är 4 dygn gammal och jag kan ha på mig de jeans jag hade innan jag blev gravid... Jag kan inte ha ALLA mina byxor, och magen är lite för mycket deg för att ha något annat än långa tröjor, men i ren iver har jag tvättat alla gravidbyxor och ska lägga dem i en låda not to be opened until... ja, det återstår att se. 

Livet här hemma är kaotiskt, men underbart. Fattar inte hur man klarar sig med så lite sammanhängande sömn, men hittills fungerar det på ren lycka. Ska strax sova en stund för att ladda inför småtimmarna. 

Kommer nog inte att bli så mycket bilder här, men en liten en måste jag lägga upp. Här är hon 2 dagar gammal och ligger på J:s bröst.

 

Hemma

Nu är vi hemma efter 2 dygn på BB - det första för min skull och det andra för I:s skull. Hon var precis, precis på gränsen till att få ljusbehandling för sin gulhet, så vi låg ett dygn extra på BB, med I i ljusbädd. Nu verkar allt vara stabilt, hon är grundligt undersökt och allt är bra. 

Vi är trötta och genomlyckliga, blir rörda till tårar av det mesta och kan inte sluta lukta på vår underbara lilla dotter. 

Den stora kärleken

Sitter i ett rum på BB och tittar på de två personerna jag älskar mest i hela världen. Både J och lilla I sover sött i varsin säng, och även jag borde sova innan hon vaknar igen. Men jag är så överfylld av kärlek.

Hon föddes tidigt imorse efter 23 timmars förlossning (från det att vattnet gick) varav 2 helvetiska timmar med krystvärkar. Mina krafter dog aldrig, men livmoderns gjorde det, varför hon kom ut med hjälp av två barnmorskor och en obstetriker som gjorde diverse manövrar med mig. Det var inte heller roligt innan epiduralen, när värkarna aldrig lade sig. Den nya värken började innan den gamla var över. 

Men, när hon kom upp på magen, lite blå och lite slapp (som snabbt gick över) var det helt och hållet värt det. 10 minuter efter att hon var ute var jag beredd att göra om det igen (innan epiduralen släppte... :) ). 

Hon mår bra, är normalstor och normallång, har fattat grejen med att amma och är det vackraste jag sett. Jag är helt mörbultad och dödstrött, men har aldrig varit så lycklig. 

Har inget att komma med

Här händer det inget. Jag har visserligen en hel del sammandragningar, och en del av dem gör rejält ont, men i "bästa fall" är de var 10:e minut. Och det är inget att jaga upp sig över, eftersom det har varit så i ett dygn nu. 

Mammut

Var ute och roade mig igår igen. Och jag ville verkligen, verkligen inte göra mig iordning och gå ut och träffa folk, men som tur var lyckades J övertala mig. Jag hade en ljuvlig kväll, tack vare det. 

Vi såg Mammut, och den slog verkligen an flera strängar hos mig. Läget är inte lika extremt här hos oss som för Michelle Williams i New York, men hon är läkare som inte träffar sitt underbara barn tillräckligt. Och jag tycker redan att jag försummar mitt ofödda barn som ska börja jobba efter blott 6 månaders föräldraledighet. För varje dag som Bert-Britt stannar i min mage förlorar hon/han en dags helamning... 

Nåväl, jag tyckte filmen var magnifik. Det tyckte inte alla i salongen, flera gick innan filmen var slut och det hördes många "långtråkigt" på vägen ut. "Bônner", tänker jag föraktfullt.

Efteråt trevlig mat och fika med S, L och JB. Jag märker inte förrän jag verkligen träffar andra människor att jag behöver det. För då vill jag inte gå hem. Det får nog bli mycket babysång, babysim, baby-allt i vår...

Examensbevis

Nu har äntligen alla kurser rapporterats in och jag kan ansöka om examensbevis. Jag har precis printat ut allt, skrivit under ordentligt och lagt ansökan, studieintyg och personbevis i ett stort kuvert och klistrat igen det. Känns stort. 

Läkare. 

Äntligen.

Today´s the day

Idag är dagen Bert-Britts födelse är beräknad till. Coolt att dagen är här, trots att det kanske inte blir förlossning just idag. Jag har verkligen ställt in mig på att gå över tiden, så tro det eller ej, det känns inte så jobbigt alls. 

10 minuter efter att jag hade lagt på telefonen med E igår gick hennes vatten, och inatt föddes hennes dotter. Första känslan efter E:s mms imorse var att det kändes lite snopet för mig att hon föder barn på "mitt datum" och dessutom har gett sin dotter samma namn vi har tänkt döpa en dotter till. Men, skönt nog för mitt eget samvete byttes den känslan snart till glädje över att allt gått så bra för E, och att hon nu är lycklig tvåbarnsmor. Grattis, kära E! 

Dagen innehåller tredje strykningen av soffbordet, barnmorskebesök, en vända på stan med J, mathandling och sannolikt något med fläskfilé och mango chutney till middag. Och, självklart På spåret. 

 

Dagens projekt

Dagens projekt: Målat om soffbord och sorterat byrån med alla dukar och handdukar. 

Dessutom pratat med E (som är beräknad till idag och vet precis hur jag har det) och mamma som båda boostade mig rejält. Så nu är jag rätt lite sur. :)

Nu vet jag

Nu vet jag varför jag är sur, även om jag är betydligt mindre sur idag. Det beror på tre saker. 

1. Jag sover inte så fantastiskt och har inte gjort på länge. Först var det pga tryck på stora hålvenen, sedan för att jag var så förkyld och de senaste veckorna pga smärta i revbenet. 

2. Även om jag sysselsätter mig rätt väl här hemma har jag inte haft något jag måste göra sedan den 12:e. Och det är inte riktigt min grej att bara dega runt utan mål och mening, utan ett klart definierat slut. 

3. Jag blir så suuuur över alla som ringer, messar och mailar och frågar "om det är på gång" eller "om bebisen har kommit än". Vad förväntar de sig för svar? "Ja, jag krystar as we speak" eller "Ja, bebisen är redan 1 månad, jag sket bara i att meddela just dig", eller "Ja, jag är helt säker på att bebisen kommer den 27:e så att just du kan få vinna vadet om när bebisen kommer". Ingen vet när Bert-Britt kommer (utom möjligen just Bert-Britt). Och ingen väntar mer än jag och J. Hur kan det inte gå att förstå? 

(Okej, okej, jag fattar att det inte är för att pressa mig som de gör såhär, utan snarare av omtanke, eller åtminstone intresse. Och ingen av dem som hör av sig har fått barn själva, så de fattar väl helt enkelt inte. Men jag blir ändå sur.)

Sur

Idag är jag sur. Riktigt jävla sur. Jag vet inte varför, det är bara en genomgående känsla. 

Tja

Tja, vad gör jag på en dag egentligen? Olika mycket vid olika tider...

08.00 Äter frukost med J. Han vill inte gå till jobbet. Jag vill inte heller att han ska gå till jobbet. Han åker lik förbannat till jobbet.

08:30 Slår på datorn och kollar mail, dn.se och Facebook. 

09.30 "Vad fan, här kan jag ju inte sitta hela dagen!". Gör en lista på vad jag ska ta mig för idag. Försöker tänka ut en rimlig arbetsbörda. 

09.40 Lägger mig i sängen igen, slår på teven, kollar på skit. 

10.30 Somnar till.

10.45 "Vad fan, här kan jag ju inte ligga hela dagen!". Går upp, gör något bra (idag har jag fixat med aktiepapper från USA, ringt försäkringsbolag, ringt bebisaffärer för bästa priset på bärselen jag tänkt köpa, mm). Mailbombar J på jobbet. 

12.00 Hungern är stor och det blir lunchlåda jag lagat kvällen innan. Mer skit på tv.

13.00 Mamma ringer. 

13.45 "Mamma, jag måste sluta, ska iväg". Sminkar mig. 

14.00 Stan. Idag köpt nya kuddar till soffan (halva reapriset), hängande ljuslyktor till fönstren i vardagsrummet (halva reapriset), en John Irving-bok jag inte hade innan (halva reapriset), en duk till matsalsbordet (halva reapriset), små örhängen (kvar pengar på mitt presentkort från körfolket) och en bärsele - men också klippt mig, lämnat in mitt silverarmband för att få en länk till och tittat på "Mitt första år"-böcker. 

16.30 Kör som en dåre genom stan, tar fel väg av ren dumhet och kör en låååång omväg till J:s jobb där han står utanför och fryser i snålblåsten.

17.00 Visar J allt jag köpt och installerar det på rätt plats.

17.30 Lagar mat (Koljafilé i "vacker sås" med ris och haricot vertes, recept från Allt om Mat). 

18.00 Äter mat. Äter Brago. 

19.00 Sorterar CD-skivor. J däckad i soffan.

19.30 Mer telefon. "Nej, ingen bebis än". 

20.30 Datorn, sweet darling Mac. 

22.00 Tillbaks till J i soffan. Har det gott. 

Vaggan

Kåravgift

Fick precis inbetalningskort till kåren som gick direkt ner i pappersinsamlingen. Ingen mer kåravgift för Fru K. Om jag inte ska doktorera i framtiden, förstås, men det återstår att se. En sak i taget. 

Energi och frustration

Jag har så otroligt mycket energi nu! Jag får gjort så mycket saker här hemma, och tvingar dessutom J att hjälpa mig. Har tex sorterat samtliga böcker vi äger och organiserat om samtliga bokhyllor i vår lägenhet. Organiserat om garderoben. Sytt upp jeans till J. Lagat hål i kläder. Sorterat (och slängt två hela bärkassar) samtliga papper från läkarutbildningen. Sorterat bebiskläder - igen. Gjort nytt blomsterarrangemang av de examensblommor som fortfarande lever. Lagat älg.

Jag skulle kunna göra så oerhört mycket mer, och det är så enormt frustrerande att jag måste sitta still också. Jag har fortfarande rejält ont i revbenet jag hostade sönder, och har dessutom väldigt ont på ett ställe i bukmuskulaturen (magmusklerna delar på sig när magen växer, och i mitt fall har nog en liten nerv fått spel i samband med det). J och barnmorskan säger att jag ska vila, och det är klart att de har rätt, men jag blir helt tokig av att sitta still och titta på teve eller läsa bok. 

Jag försöker helt enkelt (inte enkelt ett skit) att hitta en balans mellan fysisk vila och att inte bli tokig på kuppen. Går hyfsat när J är hemma, men nu ska han ju jobba igen. Tur att jag har Sex and the city-boxen... :)

Examenspresenter

Jag börjar med lite bilder, så får vi se om det kommer vidare beskrivning av examen, och kanske fler bilder, senare. Orsa kompani lovar inget bestämt.

Klocka av J - med Eco Drive!

Armband och örhängen av körfolket

Halsband av fam P

Armband och örhängen från Snö av L, A och A.

Halsband "En hjälpande hand" av fam E

Blommor av fam E

Halsband av fam A

Blommor av fam A

Blommor av AK och P

Blommor och vas av fam L

Blommor och vas av mamma och pappa

Blommor (via bud) av ö-folket

Jag fick även pengar av mamma och pappa som jag har använt till en ny byrå (mellanbrun) till sovrummet och en kamera, vattenkaraffer av G och JK, kokbok av fam G, skål av A-C, presentkort på spa av P och M, glas och kaffekoppar av S och H, pengar av T och mängder med kort och uppvaktning. 

Klar!!! På riktigt!!!

Yes!!! Fick precis tentaresultatet - och jag tog tentan! Hurra, hurra, hurra, hurra! 330 fina högskolepoäng har jag tagit på läkarutbildningen! Åh, vilken enorm lättnad!

Idag har jag varit sjukt duktig - har städat hela kylskåpet (diskat alla hyllor, slängt allt som gått ut eller fått mögel på sig, sorterat allt), sytt ett örngott (bild kommer), fixat med massa papper, bakat bröd, städat köket (inkl tvättat golvet!) och dammat ur hälften av alla våra bokhyllor. Det är bra att vara lite stressad för ett tentaresultat...

Stiltje både här och där

Vet inte varför jag har så svårt att få ur mig ett nytt blogginlägg. Jag är ju hemma, bara, och tillbringar fler timmar framför datorn än vanligt. Jag kan tänka mig massa saker att skriva om, men det liksom fastnar någonstans i fingertopparna. Jag skulle kunna skriva om min examen, lägga upp bilder på alla mina fina presenter och blommor, skriva om att verkligen vara i väntans tider, om allt jag inte förstår i Israel och Palestina, om alla mina små projekt jag har för mig här hemma (sydde påslakan igår till täcket i vaggan) och om allt som sker omkring mig. Men inget händer mellan fingrarna och tangentbordet.

Utnyttjar istället den här ytan med att be om tips. Det är stiltje i min Spotify. Jag kan inte komma på bra låtar / artister att lägga till. Ge mig tips - utveckla mig! 

Märklig tillvaro

Lever i en märklig tillvaro nu. Har ingen tid att passa förrän i augusti. Väntar på något som kan komma inatt eller om 4 veckor. Har massor jag kan göra, men inget jag måste göra. Konstigt.

Hela examensupplevelsen har varit underbar och jag återkommer om den. Nu måste jag försöka få lite koll på min tillvaro. Återkommer alltså. Förr eller senare.

Klar

Den börjar så sakta krypa på mig - insikten om att jag är klar med läkarutbildningen. Möjligen har jag en tenta kvar, men den är i så fall långt borta. Inte bara det att jag inte längre är läkarstudent, eller student, jag är dessutom läkare nu. Shit. 

Läkarutbildningen har varit en så stor del av mitt vuxna liv, till och från i 10 år. Jag har inte fattat det än. 

Sista tentan

Nu är sista tentan skriven. Det gick inte bra, precis, men heller inte dåligt, egentligen. Inte den bästa tenta jag har skrivit, inte den sämsta. Kan ha klarat mig, kan ha kört. För tillfället är det skitsamma. Det är bara ljuvligt att ha skrivit den. 

Det var inte en picnic att sitta på tentan, I tell you! Hosta, ont i revben, bebis sparkandes mot höger revbensbåge, ont i ryggen och brutal trötthet. Men, jag gick dit, jag skrev hela tentan och jag gav inte upp. Det tänker jag vara nöjd med. Tillsvidare. 

En dag kvar, förhoppningsvis

Nu är det bara en dag kvar av tentaplugg. Kanske någonsin. För om jag klarar tentan imorgon är jag färdig med hela sjuttifjutten. Och det vore oerhört skönt! Nu är ju inte det på något sätt säkert att jag klarar tentan, jag har ju missat en hel del pga alla sjukdomar som har hemsökt mig och J under de senaste veckorna. Men, det är inte helt kört för det. 

Jag har grymt ont i ena sidan av ryggen efter allt hostande, och igår kände jag efter lite längs revbenen. Och, jajamensan, jag är distinkt palpöm över ett ca 2x3 cm stort område över ett revben. Skönt att ha hostat sönder ett revben... Eller, ja, sönder är det ju inte precis, men ont gör det som fa... Känns ju kul inför förlossningen också, hehe... Och det förbättrar inte precis den redan dåliga nattsömnen. 

Nej, vad trött jag är på att gnälla. Nu är det bara att köra. En dag kvar!!!

8 år

Idag är det 8 år sedan jag och J blev ett par, på riktigt. 8 år tillsammans, det är rätt mäktigt. Och jag är så lycklig över att det är han och jag. 

Kommer inte att bli så mycket firande idag, i vanlig ordning. Jag måste ju plugga som vanligt, och dessutom är vi sjuka båda två. Han är i alla fall hemma i år, och inte på släktkalas som han brukar vara. På söndag har vi förlovningsdag, och det brukar vi fira lite mer rejält istället, oftast genom en liten tripp någonstans. Något sådant blir det nog inte i år, vi är så inställda båda två på att ha examensmottagning på lördag att firande av vårt förhållande har hamnat i skymundan. Om ingen bebis är på gång ska jag bjuda ut J på restaurang i nästa vecka, tror jag. Man måste ju inte fira stort varje år... 

Vi är hårt drabbade av sjukdom nu. Jag var rejält förkyld före jul, blev frisk ungefär samtidigt som J fick halsfluss, han mådde bättre ungefär samtidigt som jag fick min nuvarande sjuka, och igår kväll, när jag i alla fall inte har feber på Panodil uppvisar han klara symtom på att ha blivit smittad av mig. Jobbigt läge. Fast ändå bra att vi inte är jättesjuka samtidigt.

Däckad

Är helt och hållet däckad av feber, hosta, snor, nysningar, öronont, svettningar, frossa och sömnbrist. Bådar inte så gott inför tentan på onsdag. Har kanske pluggat två timmar hittills idag, och jag tror inte att jag kommer ihåg någonting av det. Känns inte kul att planera för stor examensgrej när jag inte tror att jag kommer att klara tentan. Visserligen, som det känns nu, är jag glad om jag ens kan gå upp på tentan... Spela och sjunga ska jag ju göra på examen också. Jäkla, jäkla, skit.  

Hosta

Imorse vaknade jag med hosta. Och den har fortsatt hela dagen, så att jag nu har blodsmak i munnen efter en hostattack. Olyckskorpen i mig tror nu att det är bakteriell lunginflammation på gång, men doktorn i mig säger att det sannolikt är en ny virusinfektion som mest består av hosta. Ingen feber än så länge, men ganska ont i höger sida av ryggen. 

J är jätteorolig för mig, att det ska bli lunginflammation (han är traumatiserad av sin lunginflammation för 5 år sedan som gjorde att han fick ligga 3 dygn på Infektion med intravenös antibiotika) och har idag helt på eget bevåg ringt en stackars barnmorska som, precis som jag, sa att så länge det inte är feber är det ingen fara på taket. 

Men, den här tenta-p är som förföljd av sjukdom! Först jag med rejäl förkylning, sedan J med halsfluss, sedan jag med rejält ont i ryggen, sedan jag igen med hosta. Tillsammans med den lilla detaljen att det idag är 36+6 (vilket innebär att från imorgon räknas det som normalt att gå in i förlossning) gör det mig rätt orolig för avklarandet av sista tentan. För den vill jag verkligen, verkligen klara. Verkligen, verkligen, verkligen. 

Gnäll igen. Buhu.

Nyårsdagen

Det är konstigt, men ofta blir det som till en början känns helt misslyckat helt och hållet lyckat. Nyårsafton 2008 blev en av de härligaste och godaste på länge. Jag och J hade det jättemysigt, såg på Grevinnan och betjänten (som aldrig varit så rolig som igår - jag skrattade så att tårar rann nerför mina kinder), åt god mat (som jag hade lagat), drack goda alkoholfria drinkar, såg på Notting Hill och skålade in nyåret med att från vårt vardagsrumsfönster se ut över stadens alla fyrverkerier. 

Extra bonus är att vi idag inte är bakfulla... Ingen bakfyllepizza, som traditionen annars bjuder, utan istället gammal hederlig pyttipanna gjorde på överbliven biff från igår, rökt rådjurslår, älgkorv, lök och ugnsstekta grönsaker. 

Gott nytt år!