Inte så jäkla hot

Idag känner jag mig inte så jäkla hot. Är helt klart fortfarande lite sjuk (eller har ny sjuka) och har rejält ont i ena axeln. Tillbringar dessutom söndagen på akuten, där jag känner mig i huvudsak som en klåpare. Inte för att jag egentligen ÄR det, tror jag, men för att det känns så.

Som vanligt när jag är på akuten är det stiltje, så jag har varit tvungen att ta det rätt lungt. Den enda patienten jag hittills tagit själv (med den tyske medicinaren ståendes tyst bakom mig) visade sig dessutom vara dement, vilket inte gjorde min anamnestagning lättare. Efteråt säger medicinaren: "Jak tycker att du borde ställa mer öppna frågor till att börja med, och sedan snabbt fördjupa dig i det som är viktigt." "Hrrm", säger jag, "men patienten var ju dement och hade ingen koll på någonting". "Ja, sicher", säger läkaren, "men jak tycker ändå att du skulle ha använt mer öppna frågor. Dessutom skulle inte jak ta i hand med en patient som är högfebril och har diarréer." Ridå för Fru K.

Nåväl, jag har faktiskt lyckats ställa rätt (eller iaf samma som läkarna) diagnos samtliga tre gånger jag har haft chansen och haft rätt trevligt med patienter och akutpersonalen. Kanske tom har lärt mig några saker...

Elkonvertering

Wohooo!!! Idag har jag elkonverterat en patient. En livs levande människa har jag placerat paddlarna på. Det var coolt att göra det på riktigt, men var bra obehagligt när en alldeles levande människa böjdes i båge under mina händer. Men cooooooolt! :)

Patienten övergick så fint från flimmer till sinusrytm, men det var inte det enda resultatet. Elkonverteraren själv, dvs undertecknad, fick kraftig sinustakykardi! (för er vanliga dödliga :) - jag fick hjärtklappning!)

Självdistans

Sjuk

Jag är sjuuuuk! :( Det är andra dagen jag ligger hemma i sängen med ont i halsen och feber. Stackars lilla mig. Har nog ingen feber idag, så imorgon ska jag tillbaka till sjukhuset.

Det är kanske inte så synd om mig ändå. Men det bryr jag mig inte om - stackars, stackars, stackars mig!!! :)

The force is with me

Har varit en hel dag på akuten utan att ta en enda egen patient. Så otroligt tråkigt! Jag och H stod och såg på när en akutläkare tog hand om EN patient, det är det hela. Har dock pratat mycket med H, det är trevligt! Jag tycker alltid att det är stiltje på akuten. ST- och AT-läkaren hävdar att det alltid är tvärtom, så det måste vara så att det är jag som har starkast kraft. The force is with me - och vad hjälper det? Att jag till slut hoppas på att människor ska bli sjuka...

Kirurgfesten var jättekul! Mina kursare hade ordnat så otroligt fint och jag hade kul hela tiden. Nu känns det som om det är MIN kurs, på riktigt. Mitt tal gick bra, min klänning passade in, J hade också trevligt - jag är nöjd!

Konserten igår gick bra, och det var faktiskt roligt! Kanske inte ska sluta ändå. Vi får se.

J:s hosta och ont i halsen har nu drabbat mig - ack och ve. Vill inte vara sjuk!

Tal till

Oj, vad det repas. Rep med kören igår, rep med kören tillsammans med musikerna idag och långt rep före konsert på söndag. Det är säkert bra, vi behöver väl det, men jag kan inte uppbåda någon som helst entusiasm. Och ingen nervositet. Jag tror att det är dags nu. Vi får se.

Ju mer jag tänker på det känns det som att jag skulle kunna offra rätt mycket för att bli kirurg. Tänk om det är så - att jag blir kirurg? Det är helt otippat. Det enda som är mer otippat är att jag skulle bli ögonläkare. Det är i sanning en högoddsare.

På lördag ska jag hålla Talet till Kirurgen och jag känner mig så osäker. Jag brukar hålla både Talet till Mannen och Talet till Psykologen utan problem, men detta är svårare. Hålla tal till en man är så lätt, jag brukar börja med komplimanger, som övergår till mer och mer förolämpningar, fortsätter med en kärleksförklaring och slutar med att jag ändå är bäst. Typ. Det är förresten så mina tal till psykologen också brukar gå till. Problemet med Talet till Kirurgen är att jag inte är dess motpol - vill inte ens vara det. Får väl sluta med kärleksförklaringen istället.

Mer om helgen

Idag har jag varit första dagen på avdelning på Kardiologen och det var både kul och jobbigt. Kul mestadels; både handledaren och AT-läkaren var jättetrevliga och undervisningsbenägna och det känns asviktigt att bli bra på hjärtmedicin (och jag suger inte helt, inte ens första dagen). Jobbigt var det när jag blev ivägskickad intet ont anande på coronarrond (=thoraxradiolog, thoraxkirurg och kardiolog tittar tillsammans på angiografier och diskuterar fortsatt behandling). Tyvärr visade det sig att jag var den enda från HIA där, vilket innebar att jag dels var tvungen att dra fallet för den stora samlingen läkare och dels att jag var den enda som skulle dokumentera vad som bestämdes. Vilket jag iofs förstod i tid, men jag varken hörde eller förstod ordentligt vad som egentligen bestämdes. Och det fanns ingen förutom Mr Big Shot Kardiolog att fråga, som visade sig vara upptagen med en annan rond en halvtimma efter att vår rond var slut. Vilket innebar att jag stod som ett uttråkat fån utanför ett rum i 30 minuter och väntade på att få ställa min fråga. Men, men, jag tror att det blev bra till slut, och det är ju alltid kul att känna sig viktig - vilket jag gjorde! :)

Just det, ja, helgen! Lördagen var väldigt trevlig, jag satt på balkongen och hade det bra. Fick lite pluggat också, vilket var oerhört tillfredsställande. Hann så mina frön jag köpte för alldeles för längesedan (det är för sent att så pelargonier och petunior i april), men nu är det iaf gjort! Hoppas att de gror!

Lördagskvällen var det konsert med J:s afrikanska trum- och dansgrupp . Det är första gången jag har sett och hört J med dem, och jag är så grymt, grymt imponerad! Jag fattar inte att han kan lära sig skitsvåra rytmer på några månader! Inte fattar jag heller att han pallar att spela två helt (för mig) olika rytmer samtidigt. Allra mest impad var jag visserligen när han dansade. När män dansar afrikansk dans är det oerhört kraftfullt och explosivt, och det passar J precis. Min J! Efter konserten sista perioden i hockeyn på Harry´s (ja, jag är nu i den åldern att Harry´s börjar passa mig) och sedan efterfest med Kwa.

Söndagen tillbringades med mer pluggande, bjuda fantastiske Herr C på middag och gå på tangokonsert. Kolla in det här - det går rakt in i hjärtat på mig: Beata Söderberg

Måste avsluta med en bild på Dolly - jag har inte skrivit något om den fantastiska upplevelsen jag och J hade i Scandinavium med Dolly och så tror jag att det får förbli.

Tillbaks

Sådärja, nu är bloggandet på lunarstorm över. Sista datumet för ansökan till högskolan är passerat, så nu får alla ynglingar som vill bli läkare klara sig utan mina rapporter om livet som läkarstudent. Tillbaks till den gamla härliga bloggen.

Jag har haft en sådan grymt bra helg! Strålande solsken har det varit och sommarvärme. Har rakat benen ordentligt och fått första soleksemet. Härligt!

Fredagen (den trettonde) tillbringade jag med att fixa saker jag har svårt att göra annars. Vi hade ingen undervisning, så jag passade på att gå till tandhygienisten och åka till Bilprovningen med lilla bilen. Hos tandisen var det väl inte så kul, förstås, hon hittade mitt första hål sedan jag var liten. Inte kul. Inte minst för att jag måste komma tillbaka - en gång till en tandläkare för att laga själva hålet och en gång tilll till tandhygienisten för att ta bort tandsten. Minst 900.- kommer det att kosta mig. På Bilprovningen var det dock idel glada miner, bilen mådde så fint och besiktningsmannen var charmerande, helt enkelt.

Jag köpte mig en klänning jag förhoppningsvis kan ha på både kirurgfesten, Fröken B:s disputation och bröllop x 2. Den är så fin, så fin, och jag känner mig riktigt hot i den (tills jag står bredvid någon annan, förstås...). Åt lunch med Fröken M, hämtade J på jobbet, ringde massa samtal jag har behövt göra länge, bokade hotell på Österlen för att fira vår bröllopsdag i juni och förberedde fredagskvällens smarriga middag.

Fredagskvällen tillbringades nämligen med att fira Herr M:s 40-årsdag i efterskott. Jag, J, Herr S och Fröken L bjöd på följande meny: Champagne- och örtfylld lavendeltoppad risotto i parmesankorg till förrätt, Gorgonzolagratinerad oxfile med skållande tomater, champinjonsås, sparris och hasselbackspotatis, Chokladfondue till efterrätt och sedan kaffe och födelsedagstårta med lemon curd, hallonsylt och Rumtopf. Verry smarry. Fast egentligen var nog det bästa att vår granne (som uppskattningsvis är 2-3 år yngre än J) dagen efter gratulerade J på 40-årsdagen i efterskott! HAHAHAHA!!! :)

Nu finns det mer att berätta om men ingen mer ork att berätta. Så jag återkommer! Natti, natti

Grillning

Är precis hemkommen från årets första grillning. Jag, J och tre andra har grillat Chorizo och druckit påskmust. Det var kallt som... Men gott! Och kul att ha pressat fram lite sommar ur andra april!

Idag har jag haft föreläsningar hela dagen. Det har handlat om blödning från mag-tarmkanalen och diabetes hos barn. Den första var inte så jättekul, precis, föreläsarna som höll den var så dåliga på engelska så det var svårt att hänga med. Efter lunch kom dock Johnny Ludvigsson, som trots att han inte ens visste att han skulle hålla föreläsningen på engelska direkt bytte och höll en jättebra föreläsning. Det är så otroligt mycket lättare att fokusera på det en föreläsare säger när man inte måste koncentrera sig stenhårt för att förstå vilka ord han eller hon försöker säga.

Vi har nästan bara föreläsningar på engelska den här terminen eftersom vi har flera utbytesstudenter i kursen. Det kan kännas frustrerande ibland, när föreläsningen blir sämre på engelska än på svenska, men vi måste ju kunna erbjuda studenter från andra länder att komma hit och plugga. Annars kan ju inte vi åka ut i världen för att plugga. Inte för att jag har planer på det, iofs. Hoppas dock att jag ska kunna jobba utomlands, kanske för Läkare utan gränser.

Nu är det cha-cha-time!

Depeche

Lyssnar på Depeche och känner mig bitter. Eller, kanske inte bitter, mer ledsen. Utan egentlig anledning. Vet inte vad jag håller på med.

Eller, det vet jag visst. Gör inte det jag borde göra, och skuldkänslan över det hindrar mig från att göra det jag vill göra.

Så himla störigt att jag känner mig nere, jag har ju haft en kanondag egentligen! Jag och J bjöd på brunch här i förmiddags, för L, D, E, L och M och det var riktigt smarrigt och trevligt.

Sen var jag, J och JD (inte John Dorian, fast nästan! :) ) och spelade basket i det underbara vädret. Nu när jag tänker efter var det nog där bitterheten slog till. Jag fick så ont i ryggen bara av att plocka upp den jävla bollen när jag missat korgen att jag inte kunde vara med. Satte mig i en gunga och filosoferade istället, vilket bara förstärkte min bitterhet.

Ah, vad fasen. Nu bestämmer jag att det är okej att hänge sig åt bitterhet lite då och då. Bitterhet beats olycklighet any day, och olycklig är jag verkligen inte. Imorgon är en annan dag, sa Christer Björkman.