Depeche

Lyssnar på Depeche och känner mig bitter. Eller, kanske inte bitter, mer ledsen. Utan egentlig anledning. Vet inte vad jag håller på med.

Eller, det vet jag visst. Gör inte det jag borde göra, och skuldkänslan över det hindrar mig från att göra det jag vill göra.

Så himla störigt att jag känner mig nere, jag har ju haft en kanondag egentligen! Jag och J bjöd på brunch här i förmiddags, för L, D, E, L och M och det var riktigt smarrigt och trevligt.

Sen var jag, J och JD (inte John Dorian, fast nästan! :) ) och spelade basket i det underbara vädret. Nu när jag tänker efter var det nog där bitterheten slog till. Jag fick så ont i ryggen bara av att plocka upp den jävla bollen när jag missat korgen att jag inte kunde vara med. Satte mig i en gunga och filosoferade istället, vilket bara förstärkte min bitterhet.

Ah, vad fasen. Nu bestämmer jag att det är okej att hänge sig åt bitterhet lite då och då. Bitterhet beats olycklighet any day, och olycklig är jag verkligen inte. Imorgon är en annan dag, sa Christer Björkman.