Tal till

Oj, vad det repas. Rep med kören igår, rep med kören tillsammans med musikerna idag och långt rep före konsert på söndag. Det är säkert bra, vi behöver väl det, men jag kan inte uppbåda någon som helst entusiasm. Och ingen nervositet. Jag tror att det är dags nu. Vi får se.

Ju mer jag tänker på det känns det som att jag skulle kunna offra rätt mycket för att bli kirurg. Tänk om det är så - att jag blir kirurg? Det är helt otippat. Det enda som är mer otippat är att jag skulle bli ögonläkare. Det är i sanning en högoddsare.

På lördag ska jag hålla Talet till Kirurgen och jag känner mig så osäker. Jag brukar hålla både Talet till Mannen och Talet till Psykologen utan problem, men detta är svårare. Hålla tal till en man är så lätt, jag brukar börja med komplimanger, som övergår till mer och mer förolämpningar, fortsätter med en kärleksförklaring och slutar med att jag ändå är bäst. Typ. Det är förresten så mina tal till psykologen också brukar gå till. Problemet med Talet till Kirurgen är att jag inte är dess motpol - vill inte ens vara det. Får väl sluta med kärleksförklaringen istället.