Vi såg Mammut, och den slog verkligen an flera strängar hos mig. Läget är inte lika extremt här hos oss som för Michelle Williams i New York, men hon är läkare som inte träffar sitt underbara barn tillräckligt. Och jag tycker redan att jag försummar mitt ofödda barn som ska börja jobba efter blott 6 månaders föräldraledighet. För varje dag som Bert-Britt stannar i min mage förlorar hon/han en dags helamning...
Nåväl, jag tyckte filmen var magnifik. Det tyckte inte alla i salongen, flera gick innan filmen var slut och det hördes många "långtråkigt" på vägen ut. "Bônner", tänker jag föraktfullt.
Efteråt trevlig mat och fika med S, L och JB. Jag märker inte förrän jag verkligen träffar andra människor att jag behöver det. För då vill jag inte gå hem. Det får nog bli mycket babysång, babysim, baby-allt i vår...
4 kommentarer:
Kunde inte låta bli att kasta ut ett förnumstigt litet råd (men menar absolut inte att måla f-n på väggen) från en omföderska: ta inte för givet att amningen kommer fungera prickfritt. Ibland gör den inte det. Men min erfarenhet är att det går utmärkt ändå!
Många vill ha så mycket fart och fläkt i filmer. Jag gillar de som är lite lugnare, mer subtila och lämnar många frågetecken som driver en till att fundera. Men bönder finns det ju gott om.
Om du inte sett "The Wrestler" är den starkt rekommmenderad. Såg den igår och njöt från start till mål. Aronofsky, trots allt.
doktoranden: Åh gudars! Har Aronofskylove gjort ännu en film? Nu börjar jag nästan grina av glädje. Pi och Requiem for a dream är två av världens bästa filmer. Fountain var inte lika extremt bra men den gick an ändå och var om inte annat oerhört tjusigt gjord.
Linda: Hehe, förnumstiga råd om amning finns det gott om! :) Förstår dock din välvilja bakom.
Doktoranden och Mård: Åh, vad glad jag blir över att The Wrestler var bra! Hade redan siktat in mig på den, eftersom den också verkar locka J, men nu känner jag mig styrkt i att den måste ses.
Skicka en kommentar