Dag 02 - Min första kärlek

Det här är svårt. Dels för att jag inte vet vad jag ska räkna som min första kärlek. Dels för att jag inte är helt anonym här på bloggen och därför inte kan skriva riktigt vad jag skulle vilja.

I alla fall.

Min första riktiga förälskelse var min konfirmandledare, tillika prästens son. Han var så snygg, och spelade gitarr så bra, och var helt lagom mycket äldre. Jag och alla de andra konfirmanderna trånade efter honom, och han förstod ingenting. Han var bara underbar. Och, visade det sig rätt snart, helt menlös. Jag kommer inte ens ihåg längre om jag sjöng duett med honom på konfirmationen eller om jag bara önskade det.

Min första riktiga romans var underbar. Vi var bästisar och mycket mer än så. Jag ångrar så att jag lät min stolthet och feghet stå i vägen för ett riktigt förhållande. Eller, kanske var det min stolthet och hans feghet som stod i vägen. Jag vet inte. Samtidigt kan jag inte ångra något.

För. i allt väsentligt är det J som är min första kärlek. Inte för att han var min första, utan för att vi två tillsammans lärde oss vad kärlek är. Kärlek är passion, vänskap, löften och total tillförlitlighet. Det har jag med J.