Kapitulering

Jag har varit tvungen att kapitulera. Skit, också.

Omedvetet räknade jag med att ryggen mirakulöst skulle uppföra sig bättre efter att gårdagens tenta var över. Det var fel... Efter gårdagen är det självklart väldigt mycket sämre igen, så jag får ge upp att skriva den andra tentan. Klarar inte att plugga till den, och det är omöjligt för mig att klara den utan det. Och jag kan inte förstöra mig så som jag har gjort förr, så att jag inte kan jobba i sommar eller kanske ens fortsätta till hösten. Något har jag lärt mig av snart 10 år såhär.

Dessutom har jag tittat på gamla tentor idag och insett att det nog är för svårt ändå, utan att ha tentapluggat i tre veckor som de andra.

Så, det blir definitivt tentaplugg i augusti för mig, även om jag har klarat tentan jag skrev igår.

Skit, skit, skit. "Allt har sin tid", "du är en sådan kämpe", "skynda långsamt", "du har aldrig varit så nära som nu". Bläääääääääääää.