Nyförälskelse

Har idag på nära håll bevittnat ett nyförälskat par. De tittar varandra djupt i ögonen och måste röra vid varann hela tiden, trots att de båda försöker konversera mig artigt. Blott två veckor gammalt är förälskelsen på topp. Den där fantastiska spännande och elektriska känslan som gör att allt annat är oviktigt är som en drog, jag vet det. Finns ingen narkotika som kan ge det ruset.

Jag har det fantastiskt med J. På riktigt, det är inte en fasad jag försöker måla upp. Jag tycker att det är rätt häftigt, att vi har det så bra efter drygt sex år tillsammans. Och det är inte så att vi bara är bästa vänner, ibland älskar jag honom så mycket att jag inte vet var jag ska göra av alla känslorna. Det är tom elektriskt ibland. Men spännande kan man knappast säga att det är längre - jag känner mig och J så väl att det inte finns något osäkert kvar.

Det skulle kunna vara något dåligt. Att med spänningen borta tynar förälskelsen bort. Men så är det verkligen inte! Det är så oerhört underbart att slippa den där enorma osäkerheten som alltid finns i början av ett förhållande. Att tryggt kunna känna alla de där stora känslorna när de slår till - det är kärlek.

J - jag älskar dig alltid! Men förälskad är jag bara ibland, tack och lov! :)