Idag har föreläsningarna börjat igen, och nu på temat förhållningssätt och folkhälsa. Rätt kul, egentligen, tycker jag! Det är ett ämne som passar utmärkt för föreläsningar, man kan faktiskt tillgodogöra sig den mesta informationen av föreläsningen självt. Det är till skillnad från "vanliga" föreläsningar, som mest går ut på att hinna skriva upp allt man inte förstår för att sedan gå hem och slå upp.
Men vilken otroligt miserabel dag! Förmiddagen gick åt till en föreläsning om arbetslivsinriktad rehabilitering. En mycket kompetent forskare redovisade alla anledningar till varför samarbetet mellan primärvårdläkare och försäkringskassehandläggare inte fungerar. Tex kan man vara helt säker på som läkare att aldrig bli kallad till avstämmningsmöten (som handläggaren egentligen har skyldighet att göra) eftersom det skulle kunna innebära flytt av tiden, vilket i sin tur skulle innebära att handläggaren inte kan uppnå sina mål att ha ett visst antal avstämmningsmöten på en månad. Forskaren pratade också om att handläggare och läkare kan få roller som åklagare och försvarare vilket gör att patienten upplever att ingen vill dens bästa. Fiiiiint jobbat, Sverige!
Eftermiddagens föreläsning handlade om medicinsk juridik och främst hur tillsynsmyndigheterna arbetar och hur anmälningsförfarandet går till. Trots att det finns 21 yrken med legitimationer består 75% av anmälningarna till HSAN av läkaranmälningar. Kort sagt handlade föreläsningen om det här: Alla de här sätten kan du som läkare göra fel på och då blir du anmäld och hamnar i ett offentligt register, vare sig du frias eller ej. Skoj, oj, så skoj.
Fy, för att arbeta i primärvården och vara tvungen att samarbeta med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för att sedan med säkerhet bli anmäld om det inte blir som patienten vill. Den här dagen har stärkt mig ännu mer i min uppfattning att jag ska bli kirurg...
Fast nu är jag på akuten med medicinjouren och det är ju också rätt kul, även om det som vanligt är mest stiltje när jag är här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar