Känner mig så otroligt värdelös idag - och igår. Jag fungerar så otroligt dåligt ihop med min handledare här på vårdcentralen, som också råkar vara verksamhetschefen som sagt upp sig.
Här är alla bittra och får mig återigen att känna att distriktsläkare är raka vägen till utmattningsdepression. Sekreterarna vägrar att ge mig en studentinlogg till journal- och bokningsprogrammet vilket innebär att jag måste stå som en fjant utanför läkarnas rum tills de behagar dyka upp. Kan tillägga att jag på ALLA andra ställen i mitt landsting (och utanför) fått tillgång till journalsystemet per automatik. Men,nej, så gör de inte här.
Jag känner mig alltid otillräcklig som läkare, vilket är rimligt när jag fortfarande inte är klar, men här verkar inte ens mitt starkaste vapen fungera - anamnestagandet. Jag kommer inte alltid ihåg vilken dos man ska ge, eller om det är CT eller MR som är förstahandsvalet i en utredning, men jag brukar kunna få fatt på vad problemet är och kunna ställa en hyfsad diagnos / arbetsdiagnos. Men här funkar inget och jag kan inte skylla på någon utom mig själv.
Blä, blä, blä.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Ibland hjälper det om man byter ut delar en jobbig eller elak persons namn till ett könsord och sedan tyst upprepar det för sig själv några gånger. Då kan man säga till sig själv: "Ok, det går ganska dåligt för mig nu, men jag heter i alla fall inte ..."
Chin up, babe!
herr j: Du är underbar. Och jag har nu flyttat min ilska/irritation från min handledare (som självklart plötsligt blev riktigt vänlig) till de ansvariga för studentavdelningen jag ska gå på. Tydligen måste jag åka på introduktionsmötet inför studentavdelningen imorgon, trots att det innebär att jag missar viktig undervisning här och dessutom måste åka buss i 2 timmar eftersom vi ska syssla med teambuildningsövningar på mötet. Suck och stön.
Men, vad fasen, med hjälp av dig, mitt gull, löser det ju sig. Puss på dig!
Alltså, det där med att byta ut könsord verkar väl bra som mental pepp, men för mig hade risken varit överhängande att jag hade kallat personen detta i verkliga livet också. Jag är livrädd varje gång jag pratar med viktiga gubbar i kostym att jag skall säga samlag istället för samtal. Men det kanske bara är jag...
Äh, du är ju grym!
Låt inte östgöta-bönnerna drag you down. ;)
Så länge man har tillgång till internetmedicin.se kan man iallafall hålla fasaden uppe. :)
Du är absolut och garanterat inte sämre än någon annan. Det vet jag utan att ens ha träffat dig. Man känner det bara på sig.
Du är i alla fall min favorit doktor! Heja Karin!
KRAM
De får se upp för"Dig leker man inte med" som farbror B säger!
Skicka en kommentar