Igår kväll ringde Fröken J (Det är många J, nu. Fröken J får vara just Fröken J, J är min man, JK är min brors sambo och JD är vår underbart galne vän här i stada.) och hade så underbara nyheter! Fröken J är gravid igen vilket innebär att lille H får ett lillasyskon någon gång i februari. Hon var glad, jag blev glad, alla var glada! Tillbringade en härlig timma i telefon med att prata om barn, förlossning, jobb, gamla vänner och gamla ovänner.
Igår kväll ringde även N och berättade att J:s pappa var på väg med ambulans till akuten. Han är nu inlagd, och vi har ingen aning om hans tillstånd - han kanske kommer hem idag, lite uppvätskad, bara. Eller något annat. Och jag och J är så långt borta. J har så många syskon som finns närmre när det händer något, men det är hemskt att sitta här och inte kunna göra något. Bara vänta på att telefonen ska ringa med nyheter.
Stora saker händer och jag oroar mig mest för EKG. Get some perspective, for the love of...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Precis så är det. Snyggt formulerat. Tillbaks till plugget nu så du tar den rackarn.
herr j: Jag avverkar övnings-EKG på löpande band! Fear not, bara för att jag låter uppgiven, och verkar tillbringa oroväckande mycket tid framför datorn, betyder det inte att jag inte pluggar. För det gör jag, serru! :)
Åh, visst är det hemskt att sitta och vänta. Tre dagar efter vårt bröllop som stundade 070707, vaknade vi tidigt en morgon av att makens syster ringde och berättade att svärfar antagligen fått en stroke och låg på sjukhus i huvudstaden. Höger sida hade försvunnit i bilkön till Finlandsfärjan så det var ambulans direkt. Men det var några jobbiga timmar innan vi visste om vi behövde åka upp direkt eller inte. Vi avvaktade ett par dagar och så åkte maken själv när fadern några dagar senare förflyttades till ett sjukhus närmare deras hem. Nu är han hemma och mår förhållandevis väl. Liten, central blödning. Och han borde bli hyfsat återställd. Men körförbud i minst 3 månader och order om att ta det lugnt är hårda bud för en äkta finns karl.
Nu var det väl inte riktigt medningen att skriva allt det här. Men mina sympatier och hoppas att allt är väl med svärfar! Lycka till med tentan igen, när är det dags för den?
hannahbejb: tack för det! Det verkar gå hyfsat med svärfar, han mår rätt bra nu. Ska dock ligga kvar ett par dagar för utredning. Jag tror inte att det är något allvarligt, och det blir säkert jättebra att han får ligga inne och bli undersökt. Förhoppningsvis ser de också över hans mediciner när han ligger inne.
Tentan är om en vecka, den tjugonde. Hoppas så att min partner in crime kommer hit och gör gamla tentor med mig. Misstänker dock att han tänker banga att gå upp på tentan eftersom han lyser med sin frånvaro. Synd, det gick asbra förra gången.
Också tråkigt att höra om din svärfar, men det låter ändå som att han klarade sig rätt bra? Skönt!
Hoppas av hjärtat allt du oroar dig för går väl!
Och tveka aldrig att dra ända in i Hälsingland för retreat när det behövs...!
Massa kramar till dig och J /L (som läser bloggen mycket mer frekvent än jag kommenterar. Förlåt! Och kolla in 'Emils' blogg på www.webbisar.se!
lindis: Kul att se dig här!
Allt verkar ha gått väl för svärfar, han skulle få komma hem idag. Hade någon undersökning kvar att göra, men det ser bra ut. Jätteskönt!
Jag har minsann kollat in Emils blogg nu - han är duktig på att skriva, som den 4-månaders bebis han är! :) Han är väldigt söt, jag ska verkligen försöka ta mig till Hudik någon gång i höst! Kram
Skicka en kommentar