Shit. Inser att jag är lyckligt lottad. På massa, massa sätt. Jag vet att jag är lyckligt lottad redan från början, bra föräldrar, okej bror (okej är det sammantagna betyget efter att ha gått från 16 år pestlillebror till 10 år världens bästa brorsa), lycklig uppväxt, tillräckligt rika föräldrar och massa vänner och släktingar omkring mig from the very start.
Jag får gå den utbildning jag vill, har massa underbara vänner, bor i egen lägenhet, klarar min ekonomi och har bra jobbutsikter. Jag har ingen allvarlig sjukdom och jag är inte rädd för livet.
Mest lyckligt lottad är jag för att jag i ett jobbigt läge i livet för 6 år sedan ändå lyckades träffa J. Världens bäste man, alla kategorier, som är min. Och jag är hans.
Vet inte vart jag är på väg med det här, men jag blir så påmind på akuten hur bra jag har det. Trots att det är massa skit hela tiden i mitt liv (som i alla andras) är jag så oerhört lyckligt lottad.
Smärta, övergrepp, ångest, misshandel och ffa rädsla finns så starkt på akuten. Och jag kan göra något åt det. Det är kanske det som gör mig mest lyckligt lottad av allt.
2 kommentarer:
That's me!
Tack så mycket, världens bästa syrra!
(Shit, vad Sjunde Himlen-sliskigt det här blev...)
Om man tänker på att vi inte har några fler syskon kanske det inte är så sliskigt... :)
Skicka en kommentar