Age before beauty

Var alldeles för tidig till föreläsningen imorse eftersom jag fick skjuts av J innan han började jobbet (termometern stod på 14 minus, och jag var osugen på att gå till sjukhuset). Brukar visserligen aldrig komma för sent, men jag var ute i så god tid att föreläsaren kom efter mig, vilket aldrig har hänt förut. När han kom tittade han på mig och de andra två som var där för tidigt och undrade om han verkligen hade kommit rätt? "Är ni läkarstudenter?!?". Till saken hör att K och U är småbarnsfäder över 40. Men, ändå, min ungdom räckte inte för att övertyga föreläsaren att han var på rätt plats, vilket får mig att inse att 27 (going on 28) kanske inte är så pinfärskt som man kan förledas att tro när man är just det.

Jag vill inte påstå att jag inte gillar att bli äldre, för det gör jag. Börjar så sakteliga komma ifatt min mentala ålder på 53 år. Fördelen är att jag kan börja använda mig av Fru Karlssons uttryck "Age before beauty" oftare och oftare ju äldre jag blir. Fru Karlsson sa det till mig (okej, för snart 10 år sedan) på bred skånska innan hon slank före mig i kön till toaletten på Folkoperan. I love it! Den du säger det till kan inte bli sårad, trots att hon eller han får vänta lite längre.

Sitter hemma och väntar på att en eventuell arbetsgivare i sommar ska ringa upp mig. Hoppas, hoppas, hoppas! Om inte annat har hon eller han (osäkert vem som ska ringa) försett mig med en utmärkt ursäkt för att inte gå och träna i eftermiddag...