Två dagar in på psykiatriföreläsningsveckan (kom inte att säg att svenskan är ett fattigt språk, när man kan bilda ett sådant långt och härligt ord!) är jag förundrad över hur roligt det är med psykiatri! Jag trodde från början att jag ville bli psykiater, men ändrade mig fort när jag insåg att jag blandat ihop psykiater med psykoterapeut. Stärktes ytterligare i bilden av mig som somatisk läkare när jag förstod hur fantastiskt roligt kirurgi är.
Nu har jag fått en ny bild av psykiatri som lockar något enormt. Att faktiskt få använda sig själv som instrument, både för att diagnostisera och för att behandla. Ska bli så spännande med psykiatriplaceringen, jag längtar nästan.
Ikväll och alla andra kvällar ska jag sjunga mig hes som förstasopran (inte mitt habitualläge) i en konkurrerande kör, för att stötta upp inför en viktig konsert de har. Ska bli roligt, det är fin musik, men så mycket bloggande räknar jag inte med resten av veckan. Håll ut, jag är nog tillbaka på söndag, eller så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kan knappt berga (eller är det bärga?) mig!
J är från Berga! :)
Herr J: så går det när man är dum mot en Di... :)
G: Good one! :)
Psykiatri är fantastiskt spännande, bland annat av de skäl som du beskriver. Att ens förmåga till samtal och förmåga att sätta sig in i en annan persons situation är det viktigaste verktyget är både utmanande och utvecklande. Jag är i slutet på min ST och har inte ångrat mig.
Tips: www.psykiatrinsansikten.se
Skicka en kommentar