Jag tycker inte att det är det minsta romantiskt att vara gravid. Jag mår illa och kräks varannan morgon, jag är trött bortom rimlighetens gräns, jag är känslomässigt labil, kan inte äta vad jag vill, kan inte dricka vad jag vill och kan inte vara med på de coola operationerna där de röntgar hela tiden.
Det är coolt att det växer en liten människa i mig, det är häftigt att jag kunde bli gravid utan större problem, det är ansvarsfullt att ensam ta hand om mitt och J:s lilla yngel och jag vill inte vara utan det.
Men det är inte romantiskt. I så fall fattar jag inte grejen.
3 kommentarer:
Förstår att det är jobbigt. Du går ju en tuff utbildning,har precis flyttat och är gravid!Inte konstigt att Du är trött! Trösta Dig med att det bara är några månader kvar!Jag hjälper Dig gärna om jag kan på ngt sätt.Säg bara till!När Du blir mammaledig kommer jag och passar upp när Du önskar!
Puss!
Men skapar det inte romantik i parrelationen att ha ett barn på väg? Det tyckte jag/vi, iallafall sen H kunde känna sparkarna från utsidan och det blev lite mer verkligt för honom. Och sen, när Bert-Britt visat sitt lilla ansikte för er... ja, vi blev iallafall dödsförälskade igen, både i bäbisen och i varann. Men visst är det asjobbigt och tröttsamt också, intet tvivel om det! Kram!
Nej, det �r inte alltid s� romatiskt. Illam�endet kan man acceptera de f�rsta 12 veckorna men forts�tter det sen, som det gjorde f�r b�de dig och mig, s� �r man till slut sjukt less p� att m� illa! H�ller med din mamma, du g�r tuff utbildning, flytt och graviditet p� det och det �r inte alls konstigt att du �r tr�tt! Men det �r s� v�rt det! H�ll ut!:)
Skicka en kommentar