06:50: J gör frukost åt mig som jag äter framför Alla älskar Raymond
07:30: Första kräkningen för dagen.
07:40: Sista kräkningen för dagen.
07:45: J skjutsar mig till jobbet, eftersom jag återigen misslyckats med försöket att cykla till jobbet trots mage i uppror.
07:55: Byter om till tjusig vit pyjamas med fickor fulla av pennor, spatlar, stetoskop, personsökare, anteckningar, jourschema, lappar med viktiga "kom-ihåg" (som tex "såhär fyller man i en ny Apodos", "såhär behandlar man urinvägsinfektion hos kvinnor enligt senaste rönen", osv) och anteckningsblock.
08:05: Morgonmöte med alla läkare och vårdenhetschefen. Inte så spännande att man inte kan hålla sig, precis, att lyssna till hur överläkarna gör upp vem som ska springa på konsulter på huset osv. Jourrapport, när avgående jour rapporterar om natten, kan vara spännande, beroende på hur den bygger upp spänningen. "Kom kirurgen och bedömde patienten efter att jag hade gått hem?" "Gick det att sätta nål så att patienten kunde få dropp?" "Visade datortomografin något?"
08:30: Börjar röntgenronden: alla läkare småjoggar över hela stora sjukhuset till Röntgenkliniken, slår sig ner i ett mörkt rum utan morgonens ack så viktiga andra kopp kaffe och småslumrar när röntgenläkaren visar upp alla röntgenbilder som tagits, och som vi redan har sett svaret på och behandlat patienten efter. Men, ibland händer det något spännande, en erfaren röntgenläkare ändrar plötsligt ett utlåtande en yngre läkare gjort, och allt ställs på ända. "Det här är inte infiltrat, se här hur det... "
09:00: Ronden börjar tillsammans med överläkare och ansvarig sjuksköterska. Då har i bästa fall jag hunnit ta reda på om det finns nya provsvar och om någon patient är så dålig att den måste bedömas innan ronden. Även om allt annat jag gör på en dag är precis som i Cityakuten eller Scrubs måste jag göra er besvikna - ronden innehåller i princip inget svansande bakom en överläkare. På vissa kliniker gör det fortfarande det, men inte där jag är nu. Jag, överläkaren och sköterskan sitter ner på en trång expedition framför en dator och går igenom vad som har hänt med patienterna sedan igår, vad som är planering inför idag och hur länge patienten sannolikt behöver vård av oss. Jag berättar hur patienten mådde igår, vad den eller den undersökningen visade, vad den eller den konsulten sa, föreslår fortsatt behandling / handläggande och skriver sedan snällt upp vad överläkaren bestämmer för att sedan ägna dagen åt att utföra detta.
09:30: Går jag, och ibland överläkaren, runt till patienterna. Vi pratar med dem, undersöker dem om det behövs och bestämmer gemensamt (alltså, överläkaren bestämmer, jag utför) om något ytterligare behöver göras under dagen.
10.00: Kaffe. Läkarna fikar nästan alltid med enbart andra läkare, eftersom sköterskor och undersköterskor redan är färdigfikade innan vi hinner dit.
10:15: Dagens, i huvudsak administrativa, arbete börjar: Jag gör daganteckningar, skriver remisser, skriver in eller ut patienter, söker i gamla journaler, kollar upp provsvar, mm.
12.00 (i bästa fall, för då är jag så hungrig att jag kan äta upp min underläkarkollega som delar rum med mig): Lunch i personalrummet tillsammans med alla andra som har lunchlåda med sig. Inget spring till sjukhusrestaurangen inte, det har vi underläkare inte tid med på en halvtimma...
12.30: Mer av samma arbete som efter ronden.
Ibland dyker det upp en mottagningspatient, så att jag springer iväg till mottagningen och träffar en patient där.
Ibland kommer det en ny patient som jag måste skriva in (prata med, undersöka, ta reda på gammal journal, diktera inskrivningsanteckning, göra läkemedelslista, osv).
Ibland kommer det en konsult från en annan klinik (kirurg, kardiolog, ortoped, osv) som undersöker patienten, och då brukar jag försöka hinna vara med så att jag lär mig ännu mer.
Ibland blir en patient riktigt dålig och måste tas om hand akut.
Ibland dör en patient, väntat eller oväntat, och då måste jag göra allt som ingår i det: konstatera dödsfallet, skriva dödsbevis och bårhusmeddelande, informera anhöriga, skriva dödsorsaksintyg, skriva slutanteckning, trösta eventuella (alla har inte det!) anhöriga och berörd vårdpersonal, ta hand om mina egna känslor inför det slutgiltiga ett dödsfall innebär.
16:20: Börjar jag tänka att det bara är 10 minuter kvar tills jag ska gå hem. En gång under hela sommaren har jag gått från avdelningen strax före 16.30 när jag officiellt slutar. För hur mycket, eller lite, jag än har fått gjort under dagen dyker det alltid upp akuta saker jag måste ta tag i runt 16:20. Varje dag.
17:00: Ringer till J och säger att jag blir sen.
17:30, ca: Ringer till J och ber att han kommer och hämtar mig eftersom tröttheten och mitt låga blodsocker gör att illamåendet, som har varit i stort borta under dagen, återkommer med kraft.
17:40: Kommer hem, lägger mig i soffan och orkar inte resa på mig. Ber snällt om att få slippa laga mat.
18:30: Gullet J ger mig mat, jag piggnar till och kan i bästa fall få lite nyttigt gjort innan jag däckar vid 21:30. Första jobbet som underläkare samtidigt som jag är gravid visade sig funka helt okej, men innebära en sådan förlamande trötthet att hålla sig vaken efter 21:30 visade sig vara omöjligt...
6 kommentarer:
Roligt att bloggen är igång igen. Vill bara pigga upp dig med att det med stor sannolikhet inte spelar någon roll vad du gör under dagen, man är ändå helt förbi när man är gravid. jag (som har ett yrke där jag inte behöver röra mig en meter under 7,5 timmar om jag inte vill) var glad om jag orkade se Aktuellt innan jag somnade. Och då snackar vi 18-sändningen...
Måste också kommentera hur otroligt hierarkiskt det verkar var på sjukhus. Under- och över- hit och dit, några bestämmer, andra utför. Låter lite trist och rätt dammigt. Det borde man väl ändra på? Till och med i pappersindustrin får gröngölingar bestämma om de har bra idéer.
Fru K: Kul att du skriver igen! Och grattis till graviditeten, det går över, tro mig, jag är läkare. :)
lilla j: läkaryrket är ett lärlingsyrke, det är sjukt vettigt att låta de med mest erfarenhet bestämma. Och som underläkare har man väldigt mycket att säga till om, allt beror på hur mycket man frågar sina äldre kollegor om. Det finns utrymme att vara självständig om det önskas. Givetvis är det olika på olika sjukhus, och avdelningar. Håller man inte med överläkaren så får man motivera varför, och i de alla flesta fall så arbetar man i ett vårdlag, där flera instanser ger sin input därefter tas besluten. Oftast tas de av överläkaren om det inte är beslut av mer trivial art.
Hoppas det gav en viss klarhet i hur det funkar? :)
Mvh Dr Henka
Haha, ja, det är nog ingen tröst att berätta att jag grät om jag inte fick sova senast kl 21 nästan hela graviditeten. Det var särskilt roligt för maken eftersom jag inte kan somna utan honom. Men det blev lite lättare efter vecka 20 så håll ut, det sägs att det finns några månader där i mitten då man är nästan som vanligt!
Lilla J: Det ÄR roligt att vara igång igen! Och roligt att du läser den, trots brist på bredband! :) Vad det gäller tröttheten börjar jag se ljuset nu, och vad det gäller hierarkin har Dr H uttryckt det mycket bra redan! Kram
Dr H: Det är så skönt med experttips! Nu känner jag mig så trygg. Och bra beskrivet, du har såklart helt rätt att det är så det går till egentligen. Man måste skarva litegrann när man bloggar, eller hur?
Hannahbejb: Jag är faktiskt redan så otroligt mycket piggare, och det är sååååå skönt!
Ja, nu är du tillbaka med besked. Ditt längsta inlägg hittills? :)
gurra g: och du älskar varje mening, eller hur?
Skicka en kommentar