Jahapp, idag hände det för första gången. En människa jag har pratat med EN gång klappade mig på magen (som visserligen är större än normalt, men inte så stor att det är uppenbart att jag är gravid) och frågade när jag ska ha. Hon visste att jag var gravid, eftersom hon var med mitt i natten när jag som jour nästan kräktes vid inspektion av en spypåse med en patients blodiga kräkningar i. Och jag tar egentligen inte illa upp, för det var verkligen i allra mesta välvilja från hennes sida.
Men jag förstår inte hur människor kan med. Hur kan man få för sig att det plötsligt är socialt accepterat att ta på någon annans mage? Jag skulle aldrig göra det - och har heller inte gjort det. Enda gången jag som privatperson har tallat på någon annans gravida mage är när vederbörande själv har erbjudit mig att känna på sparkar.
Så hör vad jag säger: Låt min mage vara ifred! Den bör enbart kännas på av mig, Herr J och eventuella barnmorskor och läkare. Okej?
10 kommentarer:
Det lär bli fler gånger du blir klappad på, om du inte har en skylt om halsen:-( Fattar inte heller hur man kan komma på tanken... hade lust att bita alla klappande till slut. Morrade iaf. Min kropp är min, ingen rör den utan lov! Sen när babyn kommit stoppar okända tanter, mest tanter faktiskt, näsa med okända baskilusker, och händer ingen vet var de varit IN i barnvagnen... Usch! Fy och tvi! Satte upp en grej för, inte hjälpte det. Det ska gullas och duttas och gud förbjude om man är "ogin och sur" nog för att inte tillåta det! Kan inte någon skapa en skylt, peta och jag bits, eller något annat bra?
Oh, alla fattar verkligen inte. Eller folk som kallar en tjockis. Har man som jag hela livet slitit med vikten och inte tycker att magen är ens finaste attribut blir det oerhört märkligt när folk kommer dit och känner. För att inte tala om hur det känns då när folk kallar en för just tjockis, om än i all välmening.
Lovar och svär att aldrig klappa dig på magen :)
boman och hannahbejb: Men är det inte konstigt?!? Jag klappar ju inte på andras gravida magar. Finns det någon som gillar det, tror ni?
marie: Tack för det! Och ses vi i verkligheten och Bert-Britt sparkar kommer jag erbjuda dig att känna! :)
Det där med klappande på magen var någonting min sambo också avskydde under båda graviditeterna. Att förstå sig på människor ibland är en större konst än något annat.
Det kan ju inte vara många som faktiskt tycker att det är trevligt....men okända tanter som klappar....Herregud, den där tröjan är kanske det som krävs? Jag ska hålla händerna borta från din mage, och alla andras också.
Jag vet!!! Det finns så mycket dumt folk, man blir helt matt!
Men jag måste ändå säga att det är snäppet värre att få klämmiga hejarop och kommentarer om sin mage när ungen väl är ute. Och man _inte_ är gravid igen...
Jag menar, när man är gravid är man ju iallafall stolt över sin mage.
Jag har fått höra sen E var ungefär ett halvår "Men å! En till på gång redan!"
Nä, faktiskt inte. Kul att höra, idiot.
Det borde vara förbjudet i lag att tafsa på eller kommentera folks magar, gravida som ogravida!
E-kramar till hela Fru K, inklusive invånaren i magen, och Herr J!
doktoranden: Så sant, så sant. Man kan tycka att jag som är gift med en psykolog, och valt ett yrke där jag träffar alla sorters människor varje dag borde förstå det... :)
katbat:Tack för det! Let´s spread the word! :)
Linda: Åh, fy... Det är faktiskt ännu värre. VIlka idioter!?! Jag har iofs mött något liknande en hel del, ända sedan vi gifte oss har människor klappat mig menande på magen varje gång jag är nykter. "Nej, det är bara fett."
Du menar varje gång du är nykter _på en fest_ e dyl, va? Varning för ditt eget och Bert-Britts välmående annars :)
Haha, ja, det menar jag! :) Eller, jag menar nog: varje gång jag är nykter när andra människor inte är det...:)
Skicka en kommentar