Ekorre, harar och ökat intrakraniellt tryck

Sitter här framför datorn och tittar ut över vårt lilla skogsparti. En ekorre lekte nyss mellan träden, men har gett sig av och ersatts av två harar som verkar ha svårt att bestämma sig för vad som är den rätta vägen att gå. 

Bert-Britt sparkar inte längre, egentligen, men bökar och knuffar och har sig i magen. Kan inte vara för skönt där inne nu, trångt och varmt och fuktigt. Kom inte ut än, darling, men stanna inte längre än vad du gillar. Man ska inte bara finna sig i sitt läge, utan aktivt arbeta för att förändra den situation man är given. Det är viktigt, Bert-Britt. Och det är helt klart du som har makten över när du ska komma ut, inte jag. 

Jag producerar stora mängder snor, men ändå tycks mycket av det ha vandrat via bihålorna upp i storhjärnan, lagt sig framför hjärnvävnaden och skapat ett ökat intrakraniellt tryck vilket ger mig den så härliga snorhuvudvärken bara en riktig förkylning kan ge.