Hålan

Skithålan till stad J kommer ifrån har sina fördelar. Att ge sig in till centralorten för att handla sätter vår egen stad i perspektiv. Varje gång jag blir bitter över allt som inte finns hos oss ska jag tänka på allt som faktiskt finns i J:s hemstad. Om jag säger såhär, jag behöver inte precis skämmas för att gå ut utan smink. Eller i uppkavlade jeans. Eller med glasögon. Eller alls. 

Jag har hämtat mig någorlunda från förkylningen. Det har varit rena helvetesnätter på sistone. Jag kan inte ligga på rygg, då kan jag inte andas. Jag kan inte halvsitta och sova, då gör det alldeles för ont i ryggen. Jag kan inte ligga på sidan, då trycker Bert-Britt på revbenen. Lyckas jag somna i något obekvämt läge vaknar jag av smärta när jag försöker vända mig. I natt har jag iaf bara varit vaken någon längre stund två gånger. Och det går ju att leva med när jag är ledig och bara myser runt hos mina svärföräldrar. Går sannolikt sådär att leva med när jag ska plugga som en tok efter jul. Jag vill inte snubbla på mållinjen.